Jag minns en vårnatt under gymnasietiden när mina kompisar och jag hade varit på konsert i Vällingby och insåg att komunikationerna hem till Södertälje hade slutat gå för länge sedan. Jag minns glädjen när vi kom på att det var natten för att ställa fram klockan och att det inte var fullt lika lång tid kvar till första morgontåget.
I år var jag alls inte lika glad för den där förlorade timmen. Jag har fortfarande inte återhämtat mig. Fast egentligen kanske den inte har så stor betydelse i sammanhanget.
Undrar om det spelar någon större roll om man hinner sova tre eller fyra timmar innan man utsätter sig för en nästan fem timmar lång tågresa med en trött och grinig tös på ett och ett halvt som sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag brukar oftast bli väldigt påverkad av omställningen till sommartid i början, men i år har jag inte ens märkt det konstigt nog...
hoppas resan gick ok i alla fall!
jag saknar min favoit-päls! min säng såg stor och tom ut utan henne....
Jo, det gick bra. Men herregud vad trött jag var när jag äntligen kom hem.
Hoppas att Karin uppskattade arrangemanget, för jag tror inte att det var riktigt värt det för mig personligen.
Skicka en kommentar