Besiktning

Imorgon är det dags för den första kontrollen hos barnmorskan. Nu har jag googlat fram att jag är i vecka 25. Bara dryga tre och en halv månad kvar. Sånt bör man ju veta.

Det är konstigt. I första halvan av graviditeten känns det som att ingen bryr sig det minsta om att man är på smällen och man nästan längtar efter att mödravårdsbesöken skall börja. Sedan, framåt slutet, så känns det som att man springer på den där mottagningen hela tiden och önskar att de skulle sluta vilja kolla så himla ofta.

Apropå barnmorskan är jag lite nervös för att gå dit just den här gången. När jag var där för inskrivning träffade jag nämligen något stolpskott som inte ens presenterade sig och som bara tittade på mig en gång över huvud taget. Det var när hon talade om att det var totalförbjudet med alkohol. Inte ens en lättöl under hela graviditeten fick passera. Så när jag skulle boka in den här tiden bad jag att få Lotta som jag hade min förra graviditet.

Jag drog mig för att ringa. Tänk om det var Lotta som svarade. Det skulle kännas så löjligt att säga att jag absolut ville gå hos henne. Eller ännu värre. Tänk om det var den andra jag fick prata med. Det skulle jag inte ens veta eftersom jag inte visste hennes namn. Oron var helt obefogad. Det var en tredje person jag pratade med. Hon tyckte det var hur naturligt som helst att jag ville gå hos samma som sist och sade att det säkert var meningen trots att en annan skrivit in mig.

Det kändes som att det gick för smidigt. Tror ni att Lotta håller förhör om bytet imorgon? Det känns så fånigt att behöva säga att inskrivningen liksom bara inte kändes bra. Vadå gravid kvinna som tror att världen kretsar bara runt henne?