Rävspel

Min make var nöjd med två barn. Här var vi som ni förstår inte överens och jag var fast besluten att vinna.

Jag vet vad ni tänker. Vinna, sade jag. Inte luras. Bättre då att använda list och få honom att ändra sig.

Jag försökte låta förkrossad och berätta att jag kände ett tomrum och en saknad. Han är tyvärr inte så blödig.

Jag försökte med den klassiska skrönan*: Det blir inte mer jobb med tre barn än två. Det kan till och med bli lättare eftersom de tar hand om varandra. Han kunde inte se hur Äppel och Päppel skulle uppfostra Pirum på ett pedagogiskt sätt. Det kan inte jag heller om jag skall vara ärlig. Jag vet inte om jag kommer våga lämna dem ensamma överhuvudtaget.

Till slut blev jag desperat. Jag kan ha fått honom att tro att jag skall vara föräldraledig i evigheter och ha maten på bordet när han kommer hem, hemmet välstädat och tvätten ren och struken. Men det var inte riktigt så jag menade.**

Det bet i allafall. Med tanke på att det blir mindre än två år mellan barnen så gick det ganska fort för honom att ändra sig. Undrar vem som var listig egentligen.



* Jag kan återkomma om något år och berätta om det är sant eller ej.

** Det var självklart inte så jag menade. Och inte riiiktigt så jag sade. Men den diskussionen får jag vinna senare.