Idag är det lyktfest, först på förskolan och sedan på skolan. Det är ett fantastiskt påfund. Mitt i mörkaste november lyses sinnena upp av sjungande barn i lykttåg. Första året blev jag så rörd att jag fällde några tårar. Nu är jag lite mer härdad.
Det enda negativa med denna högtid är att det brukar vara ganska ruggigt att stå ute i flera timmar. Jag hoppas att jag är tillräckligt rustad med dubbla yllebyxor under kjolen, men kanske borde jag ha plockat fram fårskinnsstövlarna.
1 kommentar:
Låter jättefint!! Och allt ljus man kan hitta i denna månad bör ju sugas in! :)
Skicka en kommentar