Anspänning

Idag har jag haft besök av några tevekillar som har mätt lite här hemma.

Vårt hem ska alltså inte visas upp för att det är så vackert och trendigt utan vi ska eventuellt få hjälp med ett litet projekt. Ändå blev jag plötsligt smärtsamt medveten om alla skavanker här hemma.

Aldrig annars fäster jag särskilt stor vikt vid de oputsade fönstren, de bruna listerna eller avsaknaden av mysiga mattor och färgmatchade kuddar. Jag känner inget behov av att ha ett hem som ser ut som dem i inredningsmagasinen utan trivs egentligen bra.

Innan besöket lovade jag mig själv att inte be om ursäkt för något. Så när de frågade hur länge vi har bott här svarade jag sanningsenligt över sex år utan att lägga till att vi inte hunnit göra så mycket eftersom vi fått tre barn under tiden. Inte heller ursäktade jag den trasiga glödlampan eller sladdarna på golvet.

Jag undrar hur det ser ut hemma hos dem?