söndag 5 juli 2009

Volkswagen

Internt prat i alla ära, men för att vara artig mot nytillkomna vänner väljer jag att förklara.

När vi var små hade vi mest en massa halvskruttiga bilar. Skruttigast av alla var nog Hillman. Jag tror att det var den som tappade hjulet på motorvägen. På den tiden fanns ingen mobiltelefon så mamma fick snällt ta lift till närmaste telefon medan tre småtjejer fick vänta med okänd kvinna i vägrenen.

Någon gång på första halvan av 80-tal köpte mina föräldrar en Audi 100. Jag minns den som lyxig. Lyckan blev dock inte långvarig. När min yngsta syster föddes och vi blev fyra byttes den snabbt till en röd Volkswagen-buss. Rundad framtill. Iskall på vintern och stekhet på sommaren. Den röda följdes av en mörkblå med stripes i annan blå nyans och sedan av en vit. Den bestämde sig mamma för att piffa till och beställde rosa dekaler. Släktsymboler på framdörrarna och ränder bakom.

Piffigt, tyckte mamma. Vi barn bad att bli avsläppta ett kvarter från skolan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Rosa? Vill påminna om att även cerise och lila ingick. Vi var två stycken kreatörer till detta mästerverk.

Äppelträdet sa...

Ojdå, trodde faktiskt att det var mammas egen grej.

Bra att komma till klarhet.