Sanningen är den att jag inte alls var öppen åtta centimeter. Jag hade inte ens lyckats utplåna den där nedrans livmodertappen. Och sammandragningarna jag känner av syns inte i mätningarna.
På tisdag vill läkaren sätta igång förlossningen. Det vill inte jag. Jag tycker att det känns helt absurt. Läkaren trodde dock att risken är stor att det aldrig kommer att starta av sig själv om det inte gjort det då.
Så jag kan välja att bli igångsatt om fyra dagar. Eller fortsätta att springa på kontroller titt som tätt tills de verkligen måste sätta igång det.
Pest och pina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Usch! Lider med dig!!
*fast det är lite spännande att gå i väntans tider, är inne och kollar på bloggen lite titt som tätt*
kram
Åh din stackare, jag vet hur det känns! Jag blev igångsatt när jag hade gått 12 dagar över tiden. Å andra sidan har du inte skrivit något idag så det kanske innebär goda nyheter?!
Det här är tyvärr från idag (nu igår).
Och jag är lika mycket här idag med. Fast nu tror jag inte att det blir innan tisdag så jag är helt inställd på det.
usch, stackare! men det kanske blir hur bra som helst detta. 21:e är dessutom en väldigt bra dag. då är det exakt 2 år sedan jag träffade världens bästa kille.........
ta en tid, jag brukar få åka in strax före ;)
Skicka en kommentar