Igår var det festlig påskmåltid här som sig bör. Till efterrätt serverades citronfromage. Eller citronfrosage, som Äppel envisades med att kalla det.
Jag försökte vispa ihop härligheten lite snabbt och smidigt redan efter frukost, men som vanligt fick jag konkurrens om bästa platsen.
- Snälla Äppel, jag måste stå här vid bunken när jag skall vispa. Du får akta dig lite.
- Men mamma, jag måste träna om jag skall bli kock! Jag kanske skall göra efterrätt i restaurangen och då måste jag lära mig! Du måste visa mig hur man gör!
Jag vill inte förstöra min sons karriär. Så det blev till att instruera honom bland bunkar och vispar och ta allt i ett lite lugnare tempo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det blev nog jättegott med en sådan mästerkock i närheten skulle jag tro. Du har tur du!
Ja.
Och tänk om jag lär upp honom ordentligt nu, vilken otrolig nytta jag kommer ha av honom i framtiden!
Åhå. det låter som min Pillerill, fast han pratar inte lika mkt. Ja, en mästerkock i vardande, det ska man inte störa, kan vara bra att ha på gamla dar!
Skicka en kommentar