Smittsamt

Päppel är ganska tålig. När hon var bebis undrade vi ibland om hon saknade känsel eftersom Äppel kunde bita henne i armen utan att hon skrek.

Lite känsligare har hon blivit, men biter ändå ihop och skriker inte för minsta blesyr. Det har hon bevisat många gånger.

Härom veckan upptäckte jag ett färskt skrapsår på hennes ben. Hon hade inte sagt ett pip. Idag råkade Äppel snubbla över henne så att hon skrapade ansiktet blodigt i grusplanen. Ändå nöjde hon sig med ett par enstaka tårar.

Det finns dock ett undantag för vad denna hårda lilla tjej klarar av. Det är om storebror slår sig. Om Äppel till exempel slår i armbågen och gråtande går till mig för tröst kommer lillasyster omedelbart bakom och håller sig likadant kring armen och gråter teatraliskt.

Jag hoppas att Pirum inte blir likadan för jag har bara två knän att sitta på.