Jag har varit inne i ett stim av god litteratur. Varenda bok som jag har läst sedan jag startade bloggen har jag gladeligen tipsat om.
Nu har det dock kommit in en riktigt ful fisk: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Efter tredje sidan visste jag att det inte var värt att läsa vidare, men tvingade mig att göra det i allafall eftersom boken skall diskuteras på nästa bokträff. Det känns inget kul att komma dit och inte kunna delta i debatten. Nu ångrar jag å andra sidan att jag läste hela. Det hade varit värt att avstå debatten om man tänker på att jag istället slösade bort flera timmar på detta skräp.
Troligtvis blir det inte så mycket till diskussion ändå. Boken lämnar inget öppet utan skriver läsaren på näsan i all sin övertydlighet om den dåliga relationen, den skrala kassan, kontrasten mellan barnfamiljen och de glada unga resenärerna.
Bokens upplägg påminner starkt om en uppsats jag skrev om klassresan i femte klass. Jag beskrev noggrannt varenda detalj från när vi gick upp på morgonen till vilken mat vi åt vid varenda måltid. På samma sätt tycks von Zweigbergk ha problem med att sålla ut vad som kan vara intressant för läsaren och vad som bara blir tjatigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar