Öppet brev till släkten

Hej!

Om ni hade tänkt träffa oss i sommar får ni komma hit. Päppel nöjer sig inte längre med att sitta och gnälla över att hon har ont överallt och mår illa när vi åker bil. Hon gallskriker. Från det att vi lämnar parkeringen.

Så ni som bor, låt säga, mer än en halvtimme bort kan inte vänta er påhälsning av oss tyvärr.

Dagens geniala idé

Jag tänkte be er om en liten sak. Skulle ni kunna tänka er att börja bära namnskylt? Det skulle underlätta för mig förstår ni.

Varje gång vi möter en människa frågar Päppel:
- Vad heter han?
Eller:
- Vem var det? Hon heter?

Det känns jobbigt att sällan kunna svara.

Jag misstänker att de är svårt att få igenom ett lagförslag om att alla måste bära namnskylt. Det funkar ju inte ens att få folk att bära synliga id-kort på kontoret. Så om ni börjar kanske folk helt enkelt inser att det vore praktiskt och hakar på.

Lantis

När vi någon gång är i stan en helg brukar jag bli lite avundsjuk på alla familjer som hänger i lekparkerna. Tänk att bo i lägenhet och ha så lite måsten att man hinner sådant.

Sedan kommer jag på att jag hatar att vara i lekparken. Jag avskyr att stå och gunga barn och att engagera mig i vems tur det är att ha den roligaste grävmaskinen i sandlådan.

Tacka vet jag att gå omkring och småpyssla på tomten medan ungarna bygger galna saker av gamla brädhögar och gräver upp grusplanen.

Växa - inte lyda

Eftersom en och annan förälder läser den här bloggen så vill jag passa på att tipsa om en bok jag nyligen sträckläste. Den här gången handlar det alltså inte om skönlitteratur.

Min syster och jag hörde barnläkaren och åttabarnsfadern Lars H Gustafsson berätta om sin senaste bok Växa - inte lyda och kom hem med varsitt exemplar. Jag tyckte att boken i allra högsta grad levde upp till förväntningarna.

Boken har tillkommit lite som en reaktion mot de nyauktoritära uppfostringsprogram som blivit moderna på senare tid. Lars H Gustafsson argumenterar mot time-out och olika metoder och förespråkar respekt mot barnet och fostran genom närvaro och kärlek. Det är egentligen helt logiskt och inga nyheter, men boken är en bra påminnelse och ger även en del konkreta tips på hur man kan bemöta olika situationer.

Jag har satt upp hans åtta råd om barnuppfostran på kylskåpet och kommer tvinga maken att läsa boken. För närvarande är mitt exemplar dock utlånat.

Gå över ån efter vatten

Grannen berättade att hennes fyraåring idag åkt med förskolegruppen till Fjärilshuset i Haga. Det är en resa med buss och tunnelbana som säkert tar minst en timme.

I vårt närområde finns naturskola och stall, insjöar, naturreservat, Saltsjön, skogar, trädgårdskafé och givetvis en och annan lekplats.

Är det bara jag som tycker att sådana här utflykter känns lite onödiga för småknattar?

Udda förvaring

Förra veckan upptäckte jag att mitt ICA-kort var borta. Jag letade i väskor, jackfickor och till och med i alla pappkassar som jag kunde tänkas ha haft med till affären sist jag handlade.

Däremot tänkte jag inte på att leta mellan parmesanosten och den rökta skinkan i kylskåpet.

Fel inställning

Så här i bröllopstider funderar Äppel en del över äktenskapet.

- Karin har gift sig två gånger. Först med den hon bodde med förut och sedan med Kalle.
- Nej, hon har faktiskt inte gift sig alls. Men morfar däremot. Han var först gift med mormor och nu med Lisbeth.
- Jag ska också gifta mig två gånger.

Kanske bäst att inte berätta det för hans första fru.

Förlorad

Jag springer om Päppel i trappan och hör bakom mig:
- Du är inte snabb. Du är förlorad. Jag vann.

Kors i taket

Jag lyckades genomföra ett helt ofarligt samtal till.

Tänkte väl att jag skulle känna mig lite mer tvingad efter att ha luftat mina våndor här.

Telefonskräck

Jag drar mig för att ringa jobbiga samtal. Jobbiga samtal är alla samtal som inkluderar att be om något eller prata om något som jag inte riktigt har koll på. Allt från att skaffa nyckel till kajakförrådet till att boka tid på verkstan alltså. Och behöver jag nämna att jag suger på att söka jobb?

Jag drar mig i evigheters evigheter. Först tänker jag ringa efter att jag har druckit upp kaffet. Sedan kommer jag på att det är risk att Pirum börjar gnälla och bestämmer mig för att vänta tills hon har somnat. Sedan kollar jag på klockan och konstaterar att den är exakt tio. Då kan jag inte ringa eftersom det skulle se ut som att jag har suttit och laddat och bestämt mig för att ringa när stora visaren står på tolv.

Själva samtalet går alltid hur bra som helst. När personen i andra änden svarar är jag inte det minsta obekväm. Men tröskeln för att komma dit. Puh.

Idag har jag ringt en hantverkare. Nu sitter jag och laddar för att också ringa till lokaltidningen och se om jag kan få skriva en grej åt dem. Det är inte helt troligt att det blir av idag.

Pest eller kolera

Pirum har sovit färdigt och vill alls inte sitta i sängen. Stora krokodiltårar.

Päppel har bestämt sig för att jag inte får ta upp Pirum. Stora krokodiltårar och ett herrans väsen.

Arabiskt

- Mamma, ser du vad det står här?
- Öhhh. Leppä?
- Nej. Det står Äppel.
- Jaha, men man ska börja med Ä.
- Jag började med Ä.

Jaha. Då så. Då är det väl jag som läser åt fel håll.

Illusionisten

Jag läste inte bara dåliga böcker på semestern. Jag hann plöja ett riktigt mästerverk på närmare 800 sidor.

Illusionisten av John Fowles är en bok helt i min smak. Bra språk, klurigheter och kurragömmalekar samt tankeväckande resonemang. Här handlar det framför allt om ifrågasättandet av den fria viljan och hur ödet styr oss.

Det här är en sådan där bok som man knappt kan sluta läsa, men som man önskar aldrig tar slut.

Sysselsatt

Äppel har kissat på sig i natt. Pirum har bajsat ner hela sin säng. Päppel har haft ont i öronen och fått lökomslag. Den hackade löken hällde hon ut över golvet imorse. Äppel gjorde salivteckningar på de nytvättade fönstren.

Det finns att göra idag också.

Bästa vänner

När jag lämnade på förskolan i måndags sade fröken att Äppel måste komma ihåg att ta med sina blommor hem. Blommor som hans kamrat Oliver haft med sig till honom. Det var tydligen inte första gången som Oliver hade med blommor till Äppel.

Tyvärr kom vi inte ihåg dem på eftermiddagen och jag har inte sett buketten. Men det måste varit världens finaste blommor. Världens finaste bukett från världens finaste kompis.

Utsikt II

Nog för att vi har fin utsikt genom fönstren, men mot gården kommer vi inte att se ut i sommar heller.

Vi skulle sätta in en köksdörr och hade en hantverkare för uppdraget. Nu har han plötsligt inte tid på den här sidan semestern. Det verkar ingen annan ha heller.

De har det för bra de där hantverkarna.

Utsikt

Jag kommer inte sträcka mig till att påstå att det är roligt att tvätta fönster.

Men vilken skillnad det blir. Och vad bra det känns efteråt. Lite motion är det dessutom.

Glamour

Imorse kände jag mig lite grusig i ögonen. När jag såg mig i spegeln förstod jag varför. Jag hade gått och lagt mig med mascara på.

Det kom lite som en chock. Inte att jag hade glömt att tvätta bort den. Utan att jag faktiskt hade målat ögonfransarna. Det var nog andra gången på en dryg månad.

Produktivt

De senaste dagarna har vi: putsat fönster, tagit fram utemöbler, byggt en odlingslåda där vi satt potatis och sått lite annat ätbart, tittat på majbrasa, shoppat och gjort en del andra trevligheter.

Jag förstår att det låter duktigt, men jag är inte ute efter att skryta. Jag vill bara poängtera att det är vår.

Eller jo förresten, lite skryt kan vara på sin plats: jag har just avverkat min tredje löprunda på fyra dagar.

Vårkänslor

Igår var barnen och jag ute i det vackra vädret och vårfixade lite.

Vi torkade av torkvindan, tog ut gungorna, satte nät kring det som vi vill rädda från rådjuren och... ähum... tog bort juldekorationerna från verandan.

Har jag missat något?

Jag har ett mejl i min inkorg. Skickat från mig själv den 1 oktober. I ämnesraden står det Att göra.

Jag vet inte om jag vågar öppna det.

Rapport från verkligheten

Strax innan jag skulle somna hördes gråt från barnens rum. Jag tänkte att Äppel mådde illa och smög in med en hink.

För sent.

- Mamma, det är kräk överallt. Jag har kräk på hela mig. Det är kräk i mitt hår!

Flickvännen

Just nu diskuterar vi Flickvännen av Karolina Ramqvist i bokcirkeln.

Boken handlar om Karin som går hemma och väntar på sin kriminelle pojkvän som är ute på ett jobb. Medan Karin väntar ältar hon sitt liv och ägnar sig åt att pyssla med sitt utseende och sitt perfekta hem.

Låter det långtråkigt? Det är det.

Jag orkar inte ens försöka uppbringa sympati med en människa så helt utan ambitioner.

Kinesen

Ni skulle ju påminna mig!

Kinesen av Henning Mankell är ingen vanlig deckare där det sker ett mord och en dum polis ägnar sig åt att försöka lista ut vem som är mördaren. Och tur är väl det. Jag gillar inte vanliga deckare.

I Kinesen är mördaren given ganska tidigt. Boken är snarare en historisk skildring kombinerad med lite aktuell politik som förklarar varför mordet äger rum.

Ändå är boken inget bra. Jag gillar de historiska perspektiven, men jag gillar inte de långsökta slumpartade händelser som gör att huvudpersonen springer på lösningar. Ett inslag av vanlig deckare trots allt.

Ett steg fram och två steg bak

Sjutton timmars sömn på ett dygn får nog anses vara lite av ett rekord. Nu känner jag mig bättre.

Rustad för att ta hand om de två småttingar som kräktes upp sin frukost.

Snuvad

Jag vaknade tidigt imorse med huvudvärk och illamående och hann förebrå mig själv för att ha druckit för mycket alkohol...

tills jag insåg att jag bara drack bubbelvatten igår.

Magsjuka. Som en baksmälla utan fest. Hurray!

Hej verklighet!

Det regnade när vi åkte. Det regnade när vi kom hem. Och ta mig tusan om det inte ligger en liten snöhög kvar i trädgården.

Men isen är borta.

Semesterstängt

Vi hörs, hörrni!

Farväl lera och slask

- När vi kommer hem från Thailand blir vi förvirrade. Då undrar vi vad det är för vatten som är där. Förut var det bara is. Det är för att det är vår.

Han har rätt. När vi kommer hem blommar nog vitsipporna.

Lika bra att jag tvättar alla leriga ytterkläder när jag ändå är igång.

Superhjältar

- Mamma, jag tar de här med elmannen?
- Öh, va?
- De här strumporna. Med elmannen.

Just det. I helgen fick Äppel två par strumpor av sin moster. Ett par med Bertmann och ett par med Stålmannen.

Påläggspojkar

- Mamma, på fredagen sa Oliver... när jag sa att jag inte tycker om salami så sa han, men du äter väl falukorv. Salami är en sorts falukorv. Eller hur är det inte det, mamma?
- Nej.
- Nej, för det är en sorts ost. En röd stark ost.

Resfeber

Jag springer omkring som en yr höna här hemma och tvättar i panik maskin efter maskin med tvätt. Det är ganska ologiskt eftersom min ambition är att resa lätt.

Fem t-shirts och en kjol typ.

Tre dagar kvar

Jag är redan i Thailand med ena benet. Just nu tänker jag mest på solskyddsfaktorer, badkläder, sandaler och sådant.

Inte så kul för er att läsa om kanske.

Det är vår

I förra veckan kom snödropparna och idag har det rapporterats tussilago i området.

När vi gick ut imorse ställde sig Äppel på trappan och vädrade.
- Det är inte så kallt. Det känns som att det ska bli vår. Det börjar bli vår. Det är vår.

Bert vem?

Äppel kom hem från ICA MAXIs lekhörna och berättade att han sett på Bertmann. Inte helt lämpligt för en fyraåring, tyckte mamma.

När jag en stund senare var i tvättstugan kom Äppel ner och ställde sig framför mig med armarna korsade över bröstet och sin mest hotfulla uppsyn.

- Om jag inte får se på Bertmann kommer jag att leka Bertmann. Jag ska leka med Fred och jag ska vara Bertmann.

Skrattretande. Jag kan inte låta bli att tänka på Bert Karlsson.

Miljömedvetet hot

- Nej Äppel, nu får du plocka undan alla de här pappersbitarna annars slänger jag dem.
- Då kanske jag tar dina saker, mamma. Och lämnar dem till återvinningen!

Jag känner mig mer stolt än orolig.

Goa gubbar

På eftermiddagen sprang Äppel omkring och pratade med någon fiktiv polis.
- Mamma, jag kallade polisen för dumsnut.

Det märks att han har Västkustskt påbrå den pojken. Göteborgshumor, gott folk.

Önsketänkande

Den här händelsen är inte dagsfärsk, men jag tror att jag har glömt att berätta den för hela världen.

För ett litet tag sedan hade vi sällskap från förskolan av en grannpojke i elvaårsåldern. Det var efter sportlovet och han hade varit i fjällen. Han frågade om vi åkte skidor, vilket vi inte har gjort alls med barnen.

- Men pappa och jag åker mycket skridskor, överraskade Äppel mig med att säga.

Med tanke på att han har stått på ett par vid ett enstaka tillfälle får det sägas vara en ganska stor överdrift.

Jag har närt en kriminell vid min barm

Tidigare idag hörde jag lite klirr och skrammel uppifrån barnkammaren och gick upp för att kolla vad som pågick.

- Vad gör du, Päppel?
- Jag kan inte sätta tillbaka den, svarade hon och pekade på botten på Äppels sparbössa.
- Öh. Varför har du öppnat den?
- Den trillade av.
- Jaha. Men ramlade det inte ut några pengar?
- Jo.
- Vad gjorde du med dem då?
- Lade dem i min.

Okej. Inte nog med att hon stjäl. Hon skäms inte ens. Är det så här en bankrånare börjar sin karriär? Borde jag ringa någon innan det går för långt?

Rena hälsosaften

Äppel driver en liten pizzeria här hemma. Just nu gör han coca-cola åt mig. Han mixar helt enkelt vatten och oliver. Det är oliverna som ger colan dess svarta färg.

Tänk vad enkelt och naturligt ändå. Jag som trott att det var mest socker och E-nummer i.

Posttraumatisk stress

När jag var på ICA i söndags var det någon som stal min scanner. Verkligen skrämmande.

Vad ville de? Scanna på mitt konto? Jävlas? Ha själva dosan med sig hem? Var det just mig de var ute efter eller bara en scanner?

Jag känner mig kränkt och utsatt, men tror att jag börjar återhämta mig. Snart ska jag nog orka blogga igen.

Stolt, stoltare, stoltast

Idag har Äppel tagit krabbanmärket. Han är ganska stolt och jag är ännu stoltare.

Min egen duktiga krabba.

Gissningslek

- Vad heter en sådan där som inte finns här i Sverige, men inne i stan? frågar Äppel.
- Öh, vad menar du?
- En sån som bara finns i stan.
- Öhh? Är det en människa? Eller ett djur?
- Ingen riktig människa.
- Alltså, jag vet verkligen inte vad du menar.
- En av porslin.
- Menar du en staty?
- Ja! En staty!

Litet steg för mänskligheten

- Titta, Pirum kryper! hojtar jag exalterat jag till Äppel och Päppel.
- Mamma! Jag har gjort en frisbee, ropar Äppel till svar.
- Men tycker ni inte att det är roligt att Pirum kryper?
- Dumma frisbee. Den funkar inte.

Hoppas att maken blir mer intresserad när han kommer hem. Jag trodde det var det här vi alla hade väntat på den senaste månaden.

En anledning att längta till hösten kanske

Yllet använder redan lågskor och plötsligt aktualiseras ett problem som jag har tänkt på tidigare.

Här är fortfarande en hel del snö och is att ta sig över och jag går i riktiga vinterkängor. I skohyllorna har jag ett flertal par mindre varma stövlar och kängor som jag verkligen längtar efter att använda.

Om inte den där våren skyndar sig lite känns det som att jag kommer få gå direkt från vinterkängor till sommarsandaler.

Kärt besvär

Jag köpte ett par sandaler med rem mellan tårna på rea i vintras. Riktigt somriga och härliga. Något obekväma, men min syster säger att man vänjer sig.

Så nu går jag omkring här hemma och försöker vänja mig. Om tre veckor ska jag lufsa omkring i dem hela tiden.

Olydig

Jag noterar plötsligt att Päppel sitter och slår sin docka.

- Vad gör du, Päppel? Du slår väl inte dockan?
- Jag arg!
- Men du får inte slå henne. Hon får ju ont.
- Jag arg!
- Varför är du arg?
- Hon inte äter bröstmjölk.
- Ehh... hon kanske inte är hungrig.
- Joho!

Jösses. Nog för att jag har varit frustrerad över att Pirum äter dåligt, men så här har jag inte uttryckt det. Jag tror jag tar tillbaka det där om barnvakt.

Mycket för pengarna

I helgen skrev vi kontrakt med ett par som ska köpa vår bil. Vi fick 14 000 kronor mer än vad vi skulle fått i inbyte av bilhandlaren. Det känns bra.

Man kan säga att den här trevliga bonusen betalar två tredjedelar av våra flygbiljetter till Thailand. Det känns bra.

Så säger jag trots att jag vet att jag också kommer tänka att de här pengarna finansierar något dyrt vårplagg. Och kanske något trevligt krogbesök.

De här pengarna kommer jag leva på länge i tanken. Det känns bra.

Dammråttan

Jag gillar velour. Velourbebisar är de mysigaste bebisarna. Så länge de sitter i knät.

Bebisar som envisas med att åla runt i varenda hörn och skrymsle bör inte ha velour.

Det är Arlas fel

Jag äter mellanfil. För jag tycker att det är godast.

Maken och barnen äter naturell yoghurt. För de behöver allt fett de kan få. Och så blir det mindre spill med tjockare konsistens. Nu tänker jag mest på barnen då.

Det här har funkat fint. Fram till imorse. Plötsligt har mellanfilspaketet fått ny form. Så nu vill barnen inte ha yoghurt längre. De vill ha nytt och trendigt.

Jag är lite sur på Arla. Jag tror jag ska ringa deras kundtjänst och begära att de hottar till yoghurtpaketet. Annars får de skicka hit någon som sanerar barnen och köket varje morgon.

Modersinstinkt

Päppel sitter och matar sin docka.

- Äppel, din docka ha mat sen?
- Näeh. Hon är bara trött.
- Sedan, hon sovit färdigt hon ha mat? försöker Päppel lite bekymrat.
- Näeh. Hon sover hela tiden.
- Annan dag?
- Näeh.
- På torsdag? På fredag? På lördag?
- Nä. Nä. Nä.

Jag tror att Päppel kommer vara redo för att vara barnvakt först.

Favorit i repris

Äppel och Päppel är hos farmor och farfar. Om två timmar lämpar vi av Pirum hos en grannfamilj.

Sedan blir det Matbaren. Och den här gången hoppar jag nog efterrätten.

Livstid

Äppel tyckte idag att vi skulle ringa polisen så att den som har sprängt ett hål i vår brevlåda får sitta i fängelse resten av sitt liv.

Lite väl hårt, tycker jag.

Farväl tjockis

Nu är vi två kronor rikare. Och framförallt har vi en kvadratmeter mer källaryta. Den är värd en slant i sig.

Billigt

Jag minns en diskussion som jag hamnade i för inte så länge sedan. Den handlade om pengar och inflation och gick ut på att det idag inte går att köpa någonting för en femma. Möjligtvis en cola av importerad sort.

Nu vet jag bättre. Man får mycket elektronik för fem kronor. Två och en halv 32" teve närmare bestämt.

Tjockteven är sannerligen död. Man får vara glad om någon förbarmar sig över liken.

Lång näsa

Jag har åkt skidor och gått i knarrande snö. Njutit av att vintern har varit ovanligt ljus och barnen ovanligt torra.

Men. I helgen var det tö och jag började faktiskt se små krokusar framför mig. När det nu snöar igen känner jag att det får vara nog. Jag har tröttnat.

Nu känns det bra att börja planera och drömma inför Thailandsresan om en månad. Sug på den du, kung Vinter.

Sådan mor, sådana barn

- Äppel! Päppel! Kom och titta vem som har bajsat på pottan!

Och jag undrar varför de är så fascinerade av bajs.

EHKF5

Apropå nummerplåtarna.

Jag hade inte tänkt avslöja vad mina barn heter, men nu måste jag bara skryta om att Äppel kan stava till Päppel.

- E. H. K. F. Och en femma.

Festfixare

Äppel är inne i en festperiod. Var och varannan dag dukar han till modellmiddag och skriver nummerplåtar till hela familjen.

Veckans fjärde i antågande

Jag tar igen.

Full cirkus

Idag är det traditionsenlig maskerad på förskolan. I år på temat cirkus. Med aldrig sinande entusiasm har fröken byggt ett cirkustält och ordnat popcornstrutar till pausen. Barnen har själva tillverkat guld- och silverpengar för att kunna betala för sig.

På föräldramötet i förrgår berättade fröken vad barnen ville vara utklädda till för att be oss om hjälp med lite enkel rekvisita. Föreställningen kommer helt klart att domineras av ballerinor och trollkonstnärer. Äppel ville dock vara lejon. Det visade sig vara ett mycket bra val eftersom pappan som satt bredvid mig genast erbjöd sig att låna ut den lejonkostym han hade tillverkat till sin son förra året.

Olivers föräldrar hade inte samma tur. Det var inte någon som hade en skunkdräkt.

Fantomerna

Jag har läst Fantomerna av Klas Östergren. Helt i onödan!

Jag har länge haft den i min bokhylla och varit lite nyfiken på den. Så när det var min tur att välja bok till den virtuella bokcirkeln tyckte jag att det var dags att damma av den.

Nu visade den sig ganska seg. Så det var med stor självdisciplin jag tog mig igenom den för att kunna dra igång en diskussion här. Diskussionen uteblev. De andra deltagarna hade inte orkat slutföra läsningen.

Jag tror inte jag behöver säga mer. Skulle ni trots allt inte bli avskräckta så finns boken på rea på adlibris.

Fas tre

Även Pirum är prickig, men det är ju lika bra det.

Själv är jag trött. På återseende.

Nästa fas

Okej. Nu kliver vi in i fas två.

Päppel är nere för räkning.

Frukt är godis

Efter en och en halv månad med smakportioner utan att Pirum svalt en enda tugga testade vi det som man inte får göra. FRUKTPURÉ.

Alla småbarnsföräldrar med självaktning vet att bebisar MÅSTE äta rotfuktspuréer innan man går på efterrätterna. Det har BVC-tanten sagt. Och kanske kungen också.

Nu är det så att vår BVC-sköterska är lite våghalsig och det var faktiskt hon som föreslog att vi skulle ge Pirum något mer halkigt och sött än sträva rotfrukter. Jag själv hade ALDRIG vågat bryta mot denna heliga bestämmelse.

Första dan satt Pirum med lika stängd mun som vanligt, men det jag lyckades peta in slank faktiskt ner och på tredje dagen gapade hon frivilligt. Efter det har hon dessutom lyckats svälja en och annan tugga av både gröt och palsternacka.

Nu skulle jag inte direkt säga att hon kastar i sig maten. Men det är gigantiska kliv framåt.

Och ny färg på bajset är ju konkret resultat.

Tvättdags

- Mamma, den luktar hästbajs.
- Va? Ulltröjan? Luktar den hästbajs?
- Eller kanske fårbajs.

Okej, okej. I get the point.

Goda grannar

Vi har en liten uppskottad gång mellan oss och grannarna. Man skulle kunna tro att vi springer mellan husen titt som tätt, men så är det inte. Jag använder den till exempel aldrig.

Det är grannarna som har skottat den. För att kunna gena hem när de har hängt vår morgontidning på vår dörr.

God morgon

Det kom ingen Gumman Tö.
Det kom ännu mera snö!

God morgon.

Rättelse

De kan visst tröttna i alla fall.

Idag när jag hämtade på förskolan låg där fyra fem barn och grävde frenetiskt i snön med små sandlådespadar.

- Vi hjälper Gumman Tö! Vi vill ha sommar.
- Gumman Tö, Gumman Tö, kom och slaska bort vår snö!

Långt ifrån less

- Mamma, det snöar! skriker Äppel glatt och hänfört.

Att det kan vara så fantastiskt efter flera månader med snö.

Nära ögat

När jag hämtade på förskolan berättade fröken Ann att de hade ätit semlor fettisdagen till ära.

Gah, jag höll på att missa det. Jag har faktiskt inte ätit en enda semla i år. Inte en enda semla och det är redan fettisdagen. Vilken karaktär jag har.

Nu finns det i alla fall fyra feta bullar i kylen. En till Äppel och Päppel att dela på, en till maken och två till mig. Jag har ju en del missade semlor att ta igen.

Nattvakten

För ett tag sedan diskuterade vi Nattvakten av Sarah Waters i den virtuella bokklubben.

Boken skildrar ett antal personer under tiden kring andra världskriget. Deras öden vävs samman på olika sätt; mer direkt eller i perifierin av varandras liv. Det känns naturligt och skickligt skrivet.

En stor del av personerna är homosexuella och det är intressant att författaren har valt att hantera detta i en bok som rör sig i den här historiska miljön. Det blir på något vis mer trovärdigt och självklart när det inte är bokens enda fokus.

Jag gillar boken. Det gjorde vi i alla. Så det är ett tips.

För försiktig?

Jag har ett par skor som behöver klackas om. Jag måste säga att jag drar mig för det eftersom jag tycker att skorna behandlas så ovarsamt i klackbarerna. Visst är det väl lite märkligt att de liksom bara slänger skorna i en hög i någon stålställning eller korg? Eller är det bara jag som bryr mig?

Jag har också en sidenklänning som skulle behövas lagas på ett ställe där sömmen har dragit hål i tyget. Jag är bara så orolig att det kommer se taffligt ut om det inte görs på rätt sätt.

Det känns lite dumt det här. Jag kommer ju inte använda plaggen så länge de är i det här skicket. Jag måste ta risken.

Är jag galen? Finns det någon annan perfektionist där ute som kan tipsa om de bästa hantverkarna?

Framsteg

En del av barnens ord dröjer sig kvar här hemma. Vi säger till exempel allt som oftast paaansa istället för pyjamas trots att Äppel har talat rent i evigheter. I eftermiddags kom maken hem med matkassar och sade att han skulle stoppa feffe i skafferiet.

- Kommer du ihåg det, Päppel, att du kallade kaffe för feffe när du var liten?
- Ja. Nu jag stoj. Nu jag sägej paffe.

Sanitär olägenhet

- Mamma! Ta bort Pirum! ropar Äppel från vardagsrummet.
- Vad gör hon då? ropar jag tillbaka.
- Hon har bajsat!

Olika släkten

Äppel leker med den avancerade legobulldozern som det tog oss en och en halv timme att bygga. Han visar mig att han har satt dit lite extra legogubbar.

- Mamma, det här är inga byggjobbare. Det är vanliga människor.

Ingen hemmakväll

Jag äter inte Hönökakspizza.

Jag är på restaurang med två väninnor. Utan barn, amningsvänliga kläder eller vattkoppor. Och inte tusan sitter jag och bloggar.

Tänk vad man kan åstadkomma med den nya tekniken.

Fredagsfest

Barnen äter lite mellanmål.

- Sedan räcker det, säger jag till Äppel. Ni ska ju äta hönökakspizza med pappa sedan.
- Jaaaa!!! Gott! ropar Päppel som om det är värsta delikatessen. Och som om vi brukar äta det.

Bokstavligt

- Har du ätit din matlåda? frågar jag när jag hämtar Päppel.
- Nääeeeh, svarar hon skeptiskt och med ett litet skratt i ögonvrån.

Plötsligt förstår jag hur hon tänker.
- Men du har ätit upp makaronipuddingen?
- Ja.

Alltid lär man sig något

Nu vid tredje barnet kunde man ju tro att jag hade stenkoll på allt som har med dessa små att göra. Men nej då.

Inte visste jag att de bajsar små bajskorvar när de lever på enbart bröstmjölk och välling.

Motbevisad

Pirum och jag var på öppna förskolan i förrgår. Dags att göra något för hennes skulle, tänkte jag. Egentligen behövde jag skriva ett reportage från en lokal samlingsplats, så vi kan säga att vi passade på att förena lite nytta med nöje.

Hur som helst kom jag i samspråk med några andra mammor. För den som inte varit på en öppen förskola kan jag berätta att man pratar mycket om barn. Framför allt jämför man: hur mycket de äter, hur långa de är, vad de kan och annat. Pirum är som bekant bra på att ligga på golvet. Det finns tydligen andra barn som inte är det, men de är säkert bra på något annat.

Pirum är inte bara bra på att ligga på golvet. Hon glider omkring en del också. Jag hittar henne sällan där jag lagt henne. På öppna förskolan imponerade hon lite på de andra mammorna genom att ta sig fram till åtråvärda leksaker. Någon gissade att hon skulle krypa snart. Det trodde inte jag och sade att hon faktiskt inte ens kunde stå på alla fyra ännu.

Det kan hon nu. Eller stå och stå. Hon häver sig upp och gör märkliga krumbukter så att hon nästan står på näsan och kastar sig samtidigt framåt. Det ser verkligen avancerat ut. Jag skulle inte bli förvånad om hon kryper innan veckan är slut.

Vi måste nog gå till öppna förskolan och jämföra färdigheter igen nästa måndag.

Tillägg

Om någon tyckte att jag lät äckligt präktig i mitt förra inlägg så vill jag poängtera att det gäller annat också.

Det är alltid värt att lyfta rumpan ur soffan om någon föreslår en sväng på krogen också.

Tröskeln

Finns det någon mer än jag som plötsligt kan känna sig helt osugen på att träna trots att man tidigare har bestämt sig för att genomföra ett pass? Som börjar tveka och tänka att det vore rätt skönt att bara stanna hemma med en god bok?

Om det mot förmodan finns någon som känner så ibland måste jag bara säga: kliv över den där tröskeln. Det är alltid värt det!

Jag kunde nästan inte ta mig ur skidspåret ikväll. Trots att jag var en hårsmån ifrån att stanna hemma i soffan. Underbart! Jag vill ut imorgon igen.

Isolering

Vi tror att Äppel har vattkoppor. Det är mycket smittsamt, läser jag. Päppel lär därför vara nysmittad. Det vet vi ungefär lagom tills Äppel är frisk. Pirum är nog för liten för att få vattkoppor. Annars får hon det säkert efter Päppel.

Jag räknar snabbt ut att jag kommer vara hemma med sjuka barn i någon dryg månad.

Livstecken

Jag lever fortfarande. Även om jag inte riktigt har återhämtat mig efter festen.

Det tar några dagar att bli människa efter en sen och blöt natt när man har tre småbarn som håller igång som vanligt. Det tar också några dagar att hinna med all tvätt, städning och disk som en helg med huset fullt av gäster genererar.

Jag är rädd att jag börjar bli gammal. Men kul hade vi!

Kretslopp

Nu har jag just kört ett tvättvarv. Det vill säga: dragit igång en tvättmaskin, vikt ihop den torra tvätten från linorna och lagt den i skåpen samt tagit lakanen ur Päppels säng och lagt i tvättkorgen.

Nu måste jag bara hänga upp det som är i maskinen och bädda sängen med rena lakan innan jag är tillbaka på ruta ett.

Upplyftande.

Bästisar

Imorgon kommer två av mina bästa bästa kompisar som jag har känt i evigheters evigheter. Kan man bli lyckligare?

Ja, på lördag ska vi ha en liten fest och då kommer ytterligare två.

En fråga om inställning

Vår spis är inte kalibrerad för pannkaksgräddning. Man måste växla mellan läge 1,5 och 2.

Det stör mig.

Vår lediga morgon

Jag vaknar av att Pirum jollrar och buffar. Tidigt på morgonen har hon flyttat över till min säng och nu tycker hon att det är dags att gå upp. Snart kommer Päppel in så jag måste kliva ur sängen för att hjälpa henne på toaletten.

Sedan går vi ner för frukost. Jag byter blöja på Pirum och fixar sedan fram bröd, ägg och pålägg. Ger Päppel en smörgås och går upp för att se om Äppel är på gång. Han har kissat i sängen så det är bara att riva ur lakan och täcke och börja hans dag med en dusch. Jag springer lite fram och tillbaka mellan badrummet och köket för att slippa mötas av ett kladdinferno senare. Smiter också ner i tvättstugan och kastar lakanen i maskinen.

Till slut sitter vi alla vid bordet. Eller ja, sitter och sitter. Det är alltid något som behöver fyllas på, mer bröd ska tinas eller någon spiller något över bordet. När jag äntligen sjunkit ner med min kaffe är barnen klara. Det är bara att följa med tillbadrummet och hjälpa Päppel att tvätta smör och kaviar från händerna.

Pirum börjar bli lite grinig i sin stol. Jag tror att hon är trött i ryggen och ska till att lägga henne på golvet när jag känner på lukten att det är dags för blöjbyte nummer två. Så det är bara att kila till badrummet igen. Undrar varför jag har problem med torra och nariga händer förresten...

Nu är alla barnen i vardagsrummet och vräker fram leksaker. Det får jag ta hand om senare. Nu kaffe och Internet.

Vad har ni gort den senaste timmen?

Ur spår

Det pratas i bekantskapskretsen om när barnen kan börja med skridskor, skidor och annat. Kan en treåring åka längd?

Jag skiter ärligt talat i om mina barn är tillräckligt gamla. Jag själv är det inte. Om de ska med i spåret blir det ingen motion för mig. När vi åker lika fort är de välkomna att följa med.

Dubbelpass

Först en dryg timmes städning på förskolan. Sedan en mil på skidor i elljusspåret.

Jag känner mig nästan lite dimmig.

No och jag

Det är ett bra tag sedan jag läste ut No och jag av Delphine de Vigan. Eftersom en av mina bokklubbsvänner numera läser här ville jag vänta med att uttala mig till efter träffen. Sedan har jag glömt bort det.

Tur för er att jag kom på det, för det är en mycket läsvärd bok! Lou är en 13-årig överintelligent tjej som har det lite svårt med det sociala. Inte blir det bättre av att hennes mamma ligger hemma och är deprimerad. Allt blir dock annorlunda när Lou engagerar sig i den äldre hemlösa tonåringen No. Boken är underbart skriven med inblickar i Lous fascinerande psyke och den ger en träffande beskrivning av ungdomarnas sociala spel.

Läs den! Och påminn mig i slutet av mars om jag inte har uttalat mig om Kinesen.

Det stora M:et

Äppel har varit i stan med sin moster. Han kom hem med en gräslig plastfigur från McDonalds. Så nu vet han tydligen vad HappyMeal är.

Nu lär vi aldrig kunna gå in på en McDonalds utan tjat om leksaker. Vi lär aldrig kunna passera McDonalds utan att det drar igång.

Tack för den.

Noll av en

Strax före jul satt jag och svor över den årliga julklappskalendern. Det är ett hästjobb att få ihop blad till varje månad. Vi har flera bilder per uppslag så att alla barnen kommer med.

Jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig nästa gång genom att helt enkelt ta en samlingsbild på ungarna varje månad under det här året.

Nu är det några enstaka timmar kvar av januari. Borde jag väcka dem och klä dem fina? Eller kanske bara rada upp dem sovandes i dubbelsängen?

Intresseklubben antecknar

Den senaste tiden har det cirkulerat en lite utmärkelse i bloggvärlden och när snälla Katinka skickade sin vidare åt alla möjliga håll fick även jag en släng av sleven. Katinkas blogg är ett måste för alla som gillar klädmärket Odd Molly. Hon guidar bland plagg och storlekar och har en garderob att avundas. Om man inte gillar Odd Molly kan man förresten också ta sig en titt, men då bör man vara medveten om att det finns stor risk att falla dit.

Hur som helst. Jag är inte så förtjust i utmärkelser. Eller jo, det är jag ju när de hamnar här hos mig, men jag tycker att det är lite jobbigt med det frekventa cirkulerandet och det faktum att man ska välja ut och premiera vissa av de bloggar man läser. Det faktum att jag läser måste väl ändå vara belöning nog? Okej, jag erkänner att jag kan ha gripits av hybris.

Jag är däremot omåttligt förtjust i att tala om mig själv så jag tar tillfället i akt att berätta sju saker. Resten av reglerna skiter jag i.

1. Jag gick musikklass på gymnasiet och var en riktigt lovande flöjtist. Efter att ha övat otaliga timmar i veckan insåg jag att det fanns för mycket annat jag ville göra och lade flöjten på hyllan genast efter studenten.
2. Jag har rökt mer eller mindre i närmare 10 år av mitt liv. I vissa perioder riktigt mycket. År 2000 slutade jag helt och hållet efter att ha varit feströkare ett tag. Jag festade helt enkelt för lite så det rann ut i sanden.
3. Jag har gjort en svensk klassiker, sprungit GöteborgsVarvet ett antal gånger och avverkat Stockholm Marathon på 3 h och 35 minuter. Det är meriter jag tänker leva på resten av livet.
4. Jag har svårt för att slänga saker. Igår avslöjade jag för mina systrar att jag fortfarande har det gräsliga överkastet från mitt flickrum i en kartong på vinden. Å andra sidan använde jag idag mina drygt 15 år gamla vinterstövlar. De känns hyfsat trendiga.
5. Jag tycker om att resa bortanför de värsta turiststråken och att hitta det mer genuina. Därför hävdar jag att jag har upplevt mer av till exempel Bali, Mexiko och Galapagosöarna än charterresenärerna. Jag kan också ha sovit lite sämre, varit lite mer magsjuk och missat lite av det romantiska med en bröllopsresa.
6. Jag gillar att lära mig saker och är livrädd för att bli för slö. Därför läste jag extra vid sidan av mina universitetsstudier och har sedan fyllt på med både komvux- och universitetskurser vid sidan av jobb och föräldraledigheter.
7. Om jag var tvungen att leva på samma mat i resten av mitt liv skulle jag nog välja ostmackor. Om jag bara fick välja en dryck tror jag att det skulle bli öl.

Lite allmänt hyfs

Hej hej!

Det är fler och fler som läser den här bloggen, men jag har ingen aning om vilka. Ni kanske skulle kunna tänka er att hälsa?

Paradoxalt nog känner jag at jag skriver mindre och mindre. Och tråkigare och tråkigare.

Jag tänker att om ni kommer med några glada tillrop kanske jag får ny inspiration. Tills vidare får ni hålla till godo med arkivet. För så där ett år sedan vill jag minnas att jag var väldigt mycket roligare.

I minnets dunkla vrår

Äppel går här hemma och sjunger:

- Alla malla tjafs ut i fiskamalaja...

Jag känner efter en stund igen låten från ett kassettband med Tjorven och går också och trallar:
- Alla malla tjafs ut i binga, bånga bej. Hej skutteri, skutterumpenstumpen. Hej skutteri skutterullanrej.

Det känns nostalgiskt och fint. Tills jag plötsligt minns hur låten börjar: Mig vara född ut i Afrika. Min far vara där vara kung.

Eller vad sägs om versen:
Min syster vara svart vara spräcklig. Vara gift med en vit miljonär.
Förut var hon med på en cirkus, men nu vet ingen var hon är.

Det känns inte helt rumsrent och jag tror inte att Äppel har lärt sig de här verserna. Jag försöker låta bli att sjunga högt, men det är svårt för nu har jag låten på hjärnan. Jag är inte ens säker på att det hjälper att jag håller munnen stängd. Texten verkligen ekar i mitt huvud.

Exotiskt

Idag hörde jag Äppel berätta följande för Fred:

- När min mamma var i Österrike såg hon indianer.

Kan jag verkligen ha sagt det?

Kakmonster

Imorgon skulle det komma några bebismammor på besök. Efter ett par återbud blir det dock bara en.

Eftersom barnen och jag redan hade bakat kakor blev jag tvungen att äta upp halva plåten. Jag vill inte utsätta barnen och den stackars bebismamman för allt för mycket socker.

Understimulerad

Pirum är en nöjd bebis. Väldigt nöjd. Hon jollrar glatt och när hon blir trött somnar hon stilla. Inte skriker hon när hon blir hungrig heller för det verkar hon helt enkelt inte bli. Fast det är en annan historia.

Eftersom världens nöjdaste bebis är nöjd i sin korg eller på golvet så ligger hon där och är nöjd helt enkelt. Allt gott så. Kunde man tro. Sexmånaderskontrollen var därför lite av en överraskning.

Läkaren försökte dra upp Pirum till sittande. Jag tror att det var meningen att hon skulle hjälpa till. Det gjorde hon inte. Hon bara skrattade.

- Brukar hon sitta?
- Öhhh...??
- Ja, alltså. Jag förstår att hon inte kan helt på egen hand, men sitter hon något?
- Nja, alltså. Hon ligger mest på golvet. Hon gillar det.

Här satte läkaren Pirum upp. Eller försökte åtminstone. Världens nöjdaste bebis balanserade på skinkorna med benen uppdragna som en groda.

- Ni kanske ska träna lite på att sitta, sade läkaren när vi gick.