Det börjar bli en vana

Idag har jag utnyttjat det där med att vara sent ute och köpt ytterligare två elektriska ljusstakar som nu var nedsatta med 20%. Egentligen borde jag köpa hela lagret. Man kan inte få för många ljusstakar när man har 44 fönster. Exklusive glasverandan.

För övrigt är det den 1 december imorgon. Jag trodde att jag hade varit ute i god tid och fixat alla saker till paketkalendern. Men nu sitter jag visst med 24 saker som skall slås in till imorgon.

Maxat

Till första advent brukar jag bara ta fram adventsljustakar och stjärnor, men i år slog jag på stort och packade upp varenda tomte redan nu. Nu har vi inte hundratals direkt, men en sex-sju söta ulliga saker, några stycken mindre moderna i porslin och plasttomten från Kina som tack och lov sjunger lite tystare och mer sällan för varje år.

Jag ursäktar mina avsteg från traditionerna såhär:

1. Det bara fanns en helt fungerande elektrisk ljusstake och en halvtrasig och stjärnan i barnens rum kunde inte sättas upp eftersom där fortfarande inte finns någon krok sedan renoveringen. Så det blev helt enkelt klent med julstämning med några enstaka upplysta fönster.

2. Vi kommer vara bortresta en stor del av julen så det är ganska meningslöst att julpynta närmare inpå.

Godkänt va?

Ordnung

Det är något med min familj och öppna skåp. Päppel kan helt plötsligt peka på ett köksskåp som står öppet och utropa titta med sådan frenesi att man kan tro att det är något som håller på att falla i golvet allra minst.

Jag vet var beteendet kommer ifrån. Maken kan nämligen komma hem från jobbet, kliva in i köket och stänga både skåp, lådor och diskmaskin medan jag lagar middag. Grymt irriterande tycker jag som alldeles strax måste öppna igen.

Äppel är precis som sin pappa och kan hoppa upp mitt under måltiden för att skjuta igen en låda. Päppel är snäppet bättre och brukar först fråga:
- Jag stänga där?

Nu håller jag tummarna för att Pirum skall vara ytterligare något bättre och allra helst helt fri från det här beteendet.

Sammanträffande

Jag hittade en lite prick på Äppel och utbrast (säkert felaktigt):
- Nämen, har du ett födelsemärke här?
- Det är nog för att jag varit på födelsedagskalas idag. Och gett en present.

Hot

- Min mamma vet vad du heter, sade en blond liten flicka när jag hämtade på förskolan.

Hjälp. Hoppas inte att hon vet var jag bor också.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones hade ett tufft utgångsläge. Jag har fått den rekommendera från flera håll och även fått höra att den påminner om Vindens skugga. Eftersom det är en av de bästa böcker jag läst var mina förväntningar skyhöga.

Boken har tagit mig lång tid att läsa. Nog för att den är tjock, men den huvudsakliga anledningen är att den varit lite av en besvikelse. Visst ville jag veta hur det skulle gå för Arnau, men ibland blev handlingen tråkig och ibland kändes hela berättelsen bara romantiserad och naiv. Dessutom irriterade jag mig på språket. Emellanåt var det otydligt om det i ett stycke text var någon av karaktärerna som tänkte eller talade eller om det bara var författaren som förde handlingen framåt.

Jag ångrar trots allt inte att jag läste den. Gillar man historiska romaner skall man allt ge den en chans.

Kalasångest

Det har väl knappast undgått någon att Äppel gärna vill ha kalas. Helst vill han såklart bjuda alla han känner. Eftersom de vuxna och förnuftiga i den här familjen vet att Äppel har en tendens att spela över när det blir för mycket folk är det uteslutet.

Efter att funderat, diskuterat och tvekat en hel del bestämde vi oss för att bjuda in fem kamrater. Fyra från förskolan också Fred såklart. Innan vi skickade inbjudan tänkte jag bara dubbelkolla med fröken om hon tyckte att man kunde bjuda fyra barn av elva i gruppen. Det tyckte hon var okej, men hon kunde förstå dilemmat. Fast samtidigt höll hon med om att det inte är rimligt att ha ett så stort kalas när man är fyra år.

När vi stod där och pratade kom en annan mamma och överhörde samtalet. Jag tycker alla eller ingen, var hennes kommentar.

Gah, känner jag. Livet är inte rättvist. Alla får inte alltid vara med på allt. (Även om vi givetvis inte skulle bjuda alla utom två eller något liknande.)

Hur som helst. Jag orkar inte utsätta mig för konflikten. Säkert tycker fler som hon. Så nu bjuder vi Fred och en enda pojke från förskolan. Den enda som är jämngammal med Äppel och den han verkligen leker absolut mest med. Blir det kommentarer om det kontrar jag bara med att det minsann är andra barn som ibland leker med varandra privat.

Kalas. Det är ett laddat ord det där.

Onaturligt vanlig

Igår var jag hos frisören. Hon föreslog att jag skulle göra några slingor. Det skulle bli lite mer naturligt.

Mer naturligt än vadå? Mitt helt medfödda råttfärgade hår?

Note to self

Sluta beställa kläder på postorder från H&M eller Ellos.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är aldrig något som är lika fint när det kommer hem. Och är det mot förmodan det så är det fel storlek.

Stalkare

Imorse visste jag knappt att Värmlands landshövding Eva Eriksson existerade. Nu har jag plötsligt mycket bättre koll. Inte bara har jag tagit reda på hennes fullständiga personnummer utan dessutom har jag kollat upp hennes inkomster och en hel massa annat via en drös myndigheter.

Jag känner mig lite störd faktiskt. Snudd på kriminell.

Steg två

De där sju kilona är borta. Så nu har jag insett att mitt mål på tio kilo är väldigt godtyckligt.

Vadå gå ner just tio kilo? Jag har typ två eller tre kvar och inte tusan kommer de där skrämmande valkarna runt midjan vara borta för det.

Så nu går jag in i näst fas. Efter att ha koncentrerat mig på enbart fettförbränning (det roliga) skall jag nu föra in styrketräning och muskelbyggande (det tråkiga).

Första passet avklarat. Det blir nog svårt att lyfta armarna imorgon. Ännu svårare att lyfta Pirum.

Otympligt

Päppel sitter vid köksbordet och prasslar med morgontidningen.

- Stor tidning, säger hon frustrerat.
- Det kanske är bättre att du tar din tidning, säger jag och räcker henne en serietidning från brandkåren.
- Ja. Inte ha stor tidning, konstaterar hon och byter glatt SvD mot serierna.

Hon skulle bara veta hur stora morgontidningarna var när jag var liten.

Plåster på såren

Det känns bättre nu.

Jag har just bokat en treveckorsresa till Thailand.

Vem påstod att man inte kunde köpa sig till lycka?

Drömscenario

Idag är jag lite less.

Jag har kliande eksem på händerna. Med ett blöjbarn och två stycken lite större ungar som skall torkas i rumpan, ha hjälp att tvätta sig i princip varje gång de har ätit eller varit ute så tvättar jag mina stackars händer otaliga gånger om dagen.

Päppel tappade först tallriken med mat och sedan en mugg vatten på golvet under middagen. Pirum ville plötsligt äta samtidigt som vi andra och maken hann inte hem till maten.

Nu sitter jag här och fantiserar om att bryta benet. Det skulle vara optimalt. Influensa känns för jobbigt, men att sitta i soffan och läsa några veckor medan maken är hemma och sköter ruljansen låter lockande. Har ni tips om det minst smärtsamma sättet att gå tillväga?

Ordförståelse II

Äppel skall hjälpa till med maten.

- Har du tvättat händerna? frågar jag.
- Nej, svarar han och springer till badrummet.
- Fråga mig nu, säger han när han dyker upp i köket igen.
- Har du tvättat händerna?
- Nix.
- Suck. Gör det då.
- Men!? Jag sade ju nix. Det betyder att jag har gjort det.

Vad du är skön, min älskade

Äppel och Päppel tycker verkligen om sin lillasyster. Det älskar att pussas och kramas, hålla handen och gulla på alla de sätt. Äppel är helt förälskad i Pirums mjuka örsnibbar och hennes gulliga händer. Dem kommenterar han ofta.

En dag när Äppel satt och klappade som mest frågade jag om han tyckte att hon var mysig.

- Jaa, du är så mysig. Och så vacker, sade han till sin bebissyster.

En mamma kan knappast bli lyckligare än vad jag var i det ögonblicket.

Vi, de drunknade

Vi har läst Vi, de drunknade av Carsten Jensen i bokcirkeln. Vi gillade den skarpt!

I boken är det staden Marstals befolkning som är berättaren och skrivs som vi och dem får läsaren följa under ungefär etthundra år. Några personer får man lära känna mer och andra figurerar i periferin. Det är ett annorlunda och lyckat upplägg att läsa ur en hel befolknings perspektiv. Det ger en känsla av samhörigheten och grupptrycket i staden som inte hade kunnat fångas lika enkelt på något annat sätt.

Staden Marstal är en dansk sjöfartsstad och livet kretsar under den här tiden kring havet, sjöfarten och krigen. Det är en spännande berättelse inramad av historien.

Styltor

Jag är lite sugen på ett par fina högklackade skor. Det är bara det att för mig är skor högklackade om de har fem centimeters klack och det är tydligen inte det som gäller i vinter.

Jag fattar att Jimmy Choo kör spektakulära klackar. Men Din Sko? Borde de inte vara lite mer folkliga och tillverka snyggskor även för mindre glamourösa trebarnsmammor?

Uttalsövningar II

Igår skulle vi bort på middag och gjorde oss fina. Äppel iakttog sin pappa och tog sedan vatten från kranen och masserade in i håret.

- Det här är mitt frisyrfilé.

Uttalsövningar

Äppel babblar på som vanligt:

- Mamma, du är mamma bäber. Pappa är pappa bäber. Jag är storebror bäber och Päppel är storasyster Bäber.
- Du menar bäver, upplyser jag.
- Ja, bäber.
- Det heter bäver.
- Ja. Bäber, verkligen försöker Äppel och laddar. Bäber. Bäber. Väver!