Äppel och jag testade idag ett sådant där fotbollsspel där man står och vrider på pinnar med små gubbar som ser ut som att de ska stekas över öppen eld, ni vet.
Jag misstänkte redan innan att det inte skulle vara min grej. Det var det inte heller, men än så länge var jag snäppet bättre på att få bollen i mål än min femårige son. Jag petade in ett par bollar och brast ut i glada rop. Äppel var en ovanligt god förlorare och skrattade mest även om jag förstod att han gärna skulle vilja sätta bollen själv.
Till slut kom så Äppels första mål följt av ett jubel. Att det var självmål var tydligen helt irrelevant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar