Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.
Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske... .-D Om Martin kommer och renoverar ens källare...eller kök.
Kramar!
Haha.. Själv gick jag inte i Waldorf, men jag hade en väninna som gjorde det och jag minns att jag var med henne ibland. Jag älskade det. Vi fick hjälpa till att duka och laga mat och vi kunde vara ute i naturen en hel dag och prata om stenar. Det var när jag bodde i Lund så den skolan låg någonstans där utanför. Underbar natur och så roligt. Kram
Skicka en kommentar