Jag fick en så fin present av en vän: en bok som hon valt ut för att hon själv tyckte så mycket om den. Jag blev själv mycket förtjust i Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Det är en tunn liten volym med korta historier om sammanträffanden. Vissa helt fristående och vissa som bygger på varandra.
Boken är en fröjd att läsa, mycket för att berättelserna är så häpnandsväckande, men ännu mer för att författaren har förmågan att se det osannolika i livet och glädjas åt det.
Köp den här boken. Lägg den i väskan och läs någon sida på bussen, i väntrummet eller på toaletten. Du kommer snart att ha slukat den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hej.
Jag hade beställt den här boken för ett tag sedan. Men sen inte kommit mig för. Jag gillar paul auster och den slank med. Men så när jag läste ditt inlägg, då kom suget. Så igår läste jag den. grejjen med novellsamlingar (eller vad man ska kalla det) är att det går så fort att läsa så man kan lika gärna läsa en till. och så två timmar senare så hade jag slukat hela boken med hull och hår.
och efter nästan varje berättelse, så fick man en hissnande känsla. och. ja. du vet.
Tror du att allt är sant som det står? Jag vill att det ska vara det.
ps. jag gillade den jättemycket!
Vad kul!
Jag hoppas också att det är sant. Och ibland är det så långsökt att det måste det väl vara...???
Osannolika saker händer om man tittar på en tillräckligt stor mängd. Vissa av sakerna ter sig dock lite väl precisa för att vara sannolika. De kan förstås ändå ha hänt, men troligare är att de är efterkonstruerade av de som berättat anekdoten för P.A.
Bra skriven bok, men jag känner väl inte att man blir så berörd av lösryckta berättelser om slump. Om an är benägen att tro på ödet, det astrala planet, karma osv - så kanske det känns som berättelserna passar in.
Skicka en kommentar