Jag känner egentligen inte till Alex Schulman mer än till ryktet. Jag har hört att han är dryg och elak och har själv gjort mig en bild av honom som ytlig och kanske lite korkad. Nu hade jag redan hört att Skynda att älska var en ömsint och fin skildring av Alexs far så det var ingen överraskning. Däremot överraskades jag av det vackra språket, de fina miljöbeskrivningarna och metaforerna.
Jag tyckte mycket om boken. Både för sättet den var skriven på och för det intresseväckande porträttet av Allan Schulman.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller med.
En man som skriver så om sin far (och tydligen har han skrivit väldigt vackert om sin hustru också) kan inte vara så elak och ytlig som man fått en bild av att han är.
Nej, precis. Det måste vara ett medvetet val. Varför vill han uppfattas så?
Den här har jag faktiskt läst och blev positivt överraskad! Sen såg jag Alex på tv och jag blev påmind om hur arrogant han kan vara... Men så länge man slipper se honom går det bra. För han skrivr bra!
KRAM!
Skicka en kommentar