Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler, men känner mig så oinspirerad. Boken var okej, men inte mer än så. De innersta önskningar som skulle avslöjas och de oväntade relationer som skulle inledas tyckte jag alls inte levde upp till förväntningarna.
Kanske hade jag fått ut mer av boken om min erfarenhet av Jane Austen hade sträckt sig längre än till en gymnasiepliktig läsning av Stolthet och fördom. Boken var nämligen späckad av referenser till författarens verk. Så mycket förstod jag.
Väl i slutet hittade jag en hel uppslagsdel med förklaringar och referenser. Så dags då.
Se där, det blev visst ett inlägg trots allt. Och lite nyfiken på Jane Austens böcker blev jag faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den står och väntar på mig i bokhyllan. Fast den får nog stå där ett tag till nu, lät ju inte så intressant. Men inte så länge att jag glömmer bort att det finns en uppslagsdel i slutet...
Mmmm.. Jane Austen har jag läst det mesta av, men inte den du pratar om.
Jane Austen är lite kul. Jag har alltid tänkt på henne som en föregångare till P.G Wodehouse i sin humoristiska samhällssatir, men samtidigt tycker jag nog att hon inte riktigt hänger med som relevant i vår samtid längre och tappar något av sin klassikerstatus på så vis. Har man läst en roman av henne har man dessutom läst alla...
Och nu fick du igång mig på litteratur.. Kram
Skicka en kommentar