Oss småbarnsmammor emellan

Dagens roligaste var när en av mammorna på öppna förskolan började prata om att hon tog studenten för två år sedan. Mamman som satt bredvid såg chockad ut och utbrast:

- Jag är tjugo år äldre än du! Jag skulle kunna vara din mamma.

Efter ytterligare lite diskussion visade det sig faktiskt att den unga mammans egen mamma var bara ett år äldre än den andra bebismamman.

Livet ser sannerligen olika ut för olika människor.

Orsak och verkan

Kan det här bero på det här?

Utmaningen antagen

Jag pratade med en kompis om det där med pojkar som vill ha klänningar och volanger. Jag sade att jag inte hade något emot att Äppel klär sig i flickkläder. Han skulle gärna få ha på sig klänningar om vi hade haft några i hans storlek. Däremot bär det mig emot att gå och köpa kläder som jag själv inte ens tycker är särskilt snygga.

Jag kände att mina argument var ganska dåliga och att jag trasslade in mig i resonemanget. Så imorse läste jag dagens kolumn i SvD av bästa Anna Laestadius Larsson. Jag hittar den tyvärr inte på nätet ännu, men länkar dit när den dyker upp.

Anna utmanar alla pojkmammor att nu till mors dag köpa något rosa till sina söner. Eller en danslektion.

Jag for till second hand-butiken på stört och kom hem med en blå klänning med fjärilar, en brunblommig liten stretchklänning och en hiskelig rosa tyllkjol.

Härmed skickar jag utmaningen vidare. Låt pojkarna utmana sina könsroller på samma sätt som vi låter flickor göra det!

Utbränd

Det hörs ett illvrål från Äppel som är i köket:
- Aaaaaj! Jag gick in i väggen!

I så unga år.

Plikttrogen

- Jag kan inte cykla till dagis idag för då orkar jag inte laga soppa, konstaterar Äppel.

Det är bra att han tar sitt jobb på allvar.

Insiktsfullt

Äppel klättrade i äppelträdet och jag förmanade lite lojt att han skulle akta sig. Och trädet.

När han en stund senare klättrade ner rev han sig på ryggen.

- Nu tycker jag att vi sätter stopp för klättrandet, sade han mycket bestämt. Vi sätter upp en skylt.

Det kanske skulle vara en bra idé om de klättersugna var läskunniga.

Orättvist

Jag har rotat fram sommarkläder som barnen provar. Päppel har travar med ärvda rosa volangklänningar och gröna klänningar med äpplen och prickar som jag har köpt. En och annan skir blus kommer också upp ur kassarna. Till slut kan inte Äppel dölja sin avundsjuka:

- Jag tycker det där vita linnet med blommor är jättefint. Det här till mig är bara svart och ingenting på.

Lågoddsare

Den som kan gissa vem som började klättra i trappan igår vinner absolut ingenting.

Deja vu

Att jag aldrig lär mig. Självklart kommer hon gå om en vecka.

I allafall om jag tar upp saken till diskussion på öppna förskolan. Hon har ju satt i system att motbevisa mig.

Högoddsare

I fredags blev Pirum tio månader och vi var på kontroll på BVC. Det gick väl så där. Hon hade alls inte lust att slå ihop två klossar och hade inte helt utvecklat pincettgrepp. Men framför allt kunde hon inte resa sig.

Det var ingen som var orolig för det i och för sig. Päppel var likadan. Så jag visade bara att Pirum är helt ointresserad av att stå och inte ens sätter i fötterna om man håller henne framför sig. Läkaren tyckte att det här var något vi kunde avvakta med och kolla upp efter sommaren om hon fortfarande inte hade gjort några framsteg.

Idag var vi på öppna förskolan och jag pratade lite med några mammor om nackdelen med att ha barn som kryper på sommaren. Jag konstaterade dock att Pirum nog skulle resa sig lagom till hösten om hon följde storasysters takt.

Så, vart vill jag komma? Döm om min förvåning när ungen ställer sig upp under eftermiddagen! Gång på gång! Hur kan ett par ben som aldrig ens har stått och hoppat i knät bära barnet. Jag är mycket förvånad. Snudd på chockad!

Vad händer nu? Kommer hon gå om en vecka?

Helgen som försvann

Förr i tiden fanns en helg som hette pingst. Varför den firades var det kanske inte så många som visste, men en extra ledig dag är alltid trevligt.

Snart kommer pingstdagen vara lika intetsägande som tjugotredje söndagen efter trefaldighet.

Steget före

Igår fick Pirum makaronipudding till middag och Äppel stirrade avundsjukt:
- Mamma, varför får vi aldrig makaronipudding?
- Ni får det i era matlådor imorgon.
- Ja! Varför gör vi aldrig pizza?
- Det ska vi baka imorgon.

Jag måste vara bästa mamman.

Definitionen av kycklingfilé

- Det här är kött. Utan pinnar... utan små spett.

Min tid kommer

Idag mötte jag för andra gången på en vecka min före detta kollega som nu är pensionär.

Han cyklar som en skottspoling i området. Ja, kanske inte riktigt bara i området. Förra turen var drygt fyra mil. Idag hann han inte stanna och berätta.

Jag funderar nu över om det kanske är om sisådär en 33 år jag kommer att vara i mitt livs bästa form. Jag som trott att jag var på väg utför.

Öppet brev till släkten

Hej!

Om ni hade tänkt träffa oss i sommar får ni komma hit. Päppel nöjer sig inte längre med att sitta och gnälla över att hon har ont överallt och mår illa när vi åker bil. Hon gallskriker. Från det att vi lämnar parkeringen.

Så ni som bor, låt säga, mer än en halvtimme bort kan inte vänta er påhälsning av oss tyvärr.

Dagens geniala idé

Jag tänkte be er om en liten sak. Skulle ni kunna tänka er att börja bära namnskylt? Det skulle underlätta för mig förstår ni.

Varje gång vi möter en människa frågar Päppel:
- Vad heter han?
Eller:
- Vem var det? Hon heter?

Det känns jobbigt att sällan kunna svara.

Jag misstänker att de är svårt att få igenom ett lagförslag om att alla måste bära namnskylt. Det funkar ju inte ens att få folk att bära synliga id-kort på kontoret. Så om ni börjar kanske folk helt enkelt inser att det vore praktiskt och hakar på.

Lantis

När vi någon gång är i stan en helg brukar jag bli lite avundsjuk på alla familjer som hänger i lekparkerna. Tänk att bo i lägenhet och ha så lite måsten att man hinner sådant.

Sedan kommer jag på att jag hatar att vara i lekparken. Jag avskyr att stå och gunga barn och att engagera mig i vems tur det är att ha den roligaste grävmaskinen i sandlådan.

Tacka vet jag att gå omkring och småpyssla på tomten medan ungarna bygger galna saker av gamla brädhögar och gräver upp grusplanen.

Växa - inte lyda

Eftersom en och annan förälder läser den här bloggen så vill jag passa på att tipsa om en bok jag nyligen sträckläste. Den här gången handlar det alltså inte om skönlitteratur.

Min syster och jag hörde barnläkaren och åttabarnsfadern Lars H Gustafsson berätta om sin senaste bok Växa - inte lyda och kom hem med varsitt exemplar. Jag tyckte att boken i allra högsta grad levde upp till förväntningarna.

Boken har tillkommit lite som en reaktion mot de nyauktoritära uppfostringsprogram som blivit moderna på senare tid. Lars H Gustafsson argumenterar mot time-out och olika metoder och förespråkar respekt mot barnet och fostran genom närvaro och kärlek. Det är egentligen helt logiskt och inga nyheter, men boken är en bra påminnelse och ger även en del konkreta tips på hur man kan bemöta olika situationer.

Jag har satt upp hans åtta råd om barnuppfostran på kylskåpet och kommer tvinga maken att läsa boken. För närvarande är mitt exemplar dock utlånat.

Gå över ån efter vatten

Grannen berättade att hennes fyraåring idag åkt med förskolegruppen till Fjärilshuset i Haga. Det är en resa med buss och tunnelbana som säkert tar minst en timme.

I vårt närområde finns naturskola och stall, insjöar, naturreservat, Saltsjön, skogar, trädgårdskafé och givetvis en och annan lekplats.

Är det bara jag som tycker att sådana här utflykter känns lite onödiga för småknattar?

Udda förvaring

Förra veckan upptäckte jag att mitt ICA-kort var borta. Jag letade i väskor, jackfickor och till och med i alla pappkassar som jag kunde tänkas ha haft med till affären sist jag handlade.

Däremot tänkte jag inte på att leta mellan parmesanosten och den rökta skinkan i kylskåpet.