Ni trodde väl inte...

... att jag var på förlossningen eller så? Nejdå, långt ifrån. Vi har tagit det lugnt på landet hos goda vänner ett par dagar. Det var skönt och dessutom fick jag BB-väskan packad på köpet. Det kändes rationellt att ta med en sådan.

Vad säger ni? Skall vi öka spänningen lite? Släng in en gissning på vilket datum det kan tänkas bli förlossning. Själv säger jag den 10 juli. Statistiken har ni här.

Inte som hemma

Barnens kusin är ett riktigt litet busfrö på knappt 1,5 år. Vi som är vana vid en ganska stillsam Päppel har sannerligen haft fullt upp att hålla honom borta från toalettborsten, diskmaskinens knappar och allt annat som kan locka en klåfingrig liten. Han sprang också in med såväl skor som skottkärra innan någon hann säga stopp.

- Hörrudu, försökte jag. Här går man inte in med skor. Det får du väl inte göra hemma heller?
- Jo, skvallrade Äppel. Han sitter med skorna i soffan hemma.

Hmm. Det är väl ingen idé att jag försöker få honom att plocka bort sin tallrik.

Full rulle

Det har varit anmärkningsvärt lugnt och harmoniskt här utan Äppel. Inga bråk, inget skrik.

Lika enorm skillnad som det är mellan ett och två barn är det uppenbarligen mellan två och tre. Det måste finnas någon formel för det där. Antagligen med tiopotenser.

För en stund sedan var jag ensam ute i drygt 25 graders hetta med tre barn som sprang åt olika håll. Sedan tittade jag till maken i köket och insåg vem som hade det lugnast.

- VAD GÖR DU?
- Öh, tömmer diskmaskinen.
- DET VILL JAG GÖRA!
- Vill du?
- Ja, ut med dig till ligisterna!

Undrar om det var så smart det här med ett tredje barn...

Att väcka eller inte väcka

Maken är och handlar. Äppel har åkt på ettdygnskollo hos min syster. Jag har nybakta kanelbullar som jag skulle bli salig av att få äta i lugn och ro.

Päppel sover middag. Det har hon gjort i snart två timmar. Det börjar bli väldig sent på eftermiddagen för att sova mer.

Jag har beslutsångest.



Uppdatering: Det där med kollo hos min syster var faktiskt lite orättvist. Systern själv skulle nämligen ut på galej ikväll så det är hennes sambo som servar Äppel och lillkusinen. Imorgon skall min make för övrigt få åtgärda tjänsten.

Nu gäller det

En tjej i den återuppståndna mammagruppen har beräknad förlossning fem dagar före mig. Eftersom hennes första kom två veckor tidigt hade jag räknat med att det skulle bli tre veckor mellan våra avkommor. Men nu har hon bara sex dagar kvar och ännu har det inte tittat ut någon bebis.

Nu känner jag att detta börjar övergå i en tävling. Några vinnartips, någon?

Redo

Vagnen är i ordning.

Det finns i alla fall lite mat i frysen till barnvakt och för eventuella krissituationer.

Jag har uppdaterat mig på avslappning och andningsövningar och laddat mentalt.

Okej, jag har inte packat någon väska, men det känns ändå som att läget är under kontroll.

Låt det börja!

Ett steg fram och två steg bak

Päppel sover oftast middag i vagnen, men igår skulle maken och Äppel ut och cykla och jag tänkte själv passa på att vila. Så det blev smidigast att lägga henne inne.

Smidigast, tänkte jag, tills jag kom på att jag var tvungen att fortsätta kämpa med få henne att ligga kvar i sängen. Kampen uteblev förvånande nog. Hon bara lade sig och somnade.

Värre var det igår kväll. I över en timme höll vi på och provade allt. Sitta bredvid, gå ut ur rummet, ignorera, bära tillbaka. Till slut somnade hon utmattad med maken bredvid som vakt.

Vart tog det vägen?

Päppel springer utan blöja mest hela tiden här hemma. Det går upp och ner med resultatet. I dag har det bara varit en olycka medan det andra dagar känns som att hon kissar på sig tre gånger i timmen.

Igår var en ganska dålig dag ur detta perspektiv. Därför orkade jag inte framhärda när vi hade middagsgäster utan tog på henne blöja.

Två gånger under kvällen roade Päppel oss med att stanna upp och säga ojojoj samtidigt som hon tittade mycket fundersamt och förvånat på golvet vid sina fötter.

Motarbetad

Barnens rum blev verkligen fint. Väggarna är målade i samma gröna nyans som vi målade i hallen strax innan vi flyttade från stan och har saknat sedan dess.

Jag har satt upp några söta wallies och köpt en härligt orange plasthink till gosedjuren. I övrigt är det fritt från leksaker eftersom rummet är tänkt som sovrum. Där finns bara sängar och fåtöljer med fina filtar och kuddar. Med gardiner, lampor, någon tavla och kanske en matta kommer det att bli en barnoas.

Gissa då vem som kom hem med en förskräcklig plansch för någon hemsk barnfilm vid namn Bolt.

I sista minuten

Vi försöker frigöra spjälsängen. Sedan barnens sovrum renoverades har där stått tre sängar. Det första steget var att få Äppel att flytta från liten barnsäng till fullstor säng. Det blev lite protester, men bytet accepterades ändå på bara en kväll.

Att flytta Päppel till barnsängen har dock visat sig svårare. Första natten gick helt klart över förväntan. Hon gick upp ett par gånger, men gav snart upp och somnade. Det visade sig dock för tidigt att ropa hej. Nästa kväll var hon helvild och sprang runt och lekte och klättrade på Äppel när han försökte sova. Vi fick ge upp för att ge Äppel möjlighet att sova eftersom han skulle upp till förskolan dagen efter. Sedan har det blivit några halvhjärtade försök med samma dåliga resultat.

Så idag bestämde vi att det var dags att ta tag i det hela på allvar. Nu är det sommarlov och inte så farligt om kvällen blir sen. Sisådär en fyrtiofem minuter höll vi nog på. Äppel somnade fort så det var bara Päppel och jag som kämpade mot varandra. Hon gick upp och jag bar tillbaka henne. Ett tag satt jag i rummet och hon bara sprang upp och flinade. Sedan satt jag utanför och då sprang hon ut gång på gång. Till slut blev det i alla fall tyst.

En stund senare kikade jag in för att stoppa om henne. Sängen var dock tom. Innanför Äppel hittade jag en liten tös som krupit upp och somnat.

Det blir nog fortsättning imorgon. Hoppas att vi hinner bli klara med projektet innan Pirum behöver sängen.

Normaltillstånd

Någon kanske tyckte att mitt förra inlägg lät lite desperat. Jag vill bara poängtera att jag har stått över alkohol ganska många storhelger nu.

Av de senaste 52 månaderna har jag varit gravid i 27. Det är över halva tiden det.

Och inte har det varit så hårt festande de 25 månader jag har ammat heller.

Vit midsommar

Det hade varit gott med en liten nubbe till sillen.

Det här får tusan vara min sista storhelg som gravid.

Orutinerad

Imorse pekade Päppel på min mage och sade blöja. Jag fattade alls inte vad hon menade, men Äppel hade ett förslag:

- Hon kanske menar att bebisen som är där inne behöver blöja.

Smart tänkt. Det kanske vore praktiskt att köpa ett paket innan bebisen kommer. Det har jag inte haft en tanke på.

Undrar om man borde göra fler saker även inför tredje förlossningen. Packa bb-väska, ställa i ordning barnvagn, fylla frysen med bullar och så.

Semester

Sådär ja.

Nu har jag lagt in autosvar på mejlen, eftersänt mina fakturor, tidrapporterat, haft avstämning med chefen och ordnat allt annat praktiskt. Återstår bara att lämna in datorn och gå på ett eftermiddagsmöte. Sedan börjar semestern.

I vanliga fall brukar jag räkna ner, men nu är jag kluven till om detta är positivt. Imorgon stänger förskolan. Sedan är det full rulle med två småttingar som klättrar på väggarna om de inte hålls sysselsatta. All tillstymmelse till förståelse för att man behöver ta det lugnt som höggravid saknas.

Definiera ledighet, någon.

Sol i sinne

Visst såg jag på väderleksrapporten att det skulle bli sol idag, men det kunde jag omöjligt tro med tanke på hur grått det var hela kvällen.

Så jag blev ändå glatt överraskad imorse. Inte ens punktering på bussen kunde förstöra det goda humöret.

Det var bättre förr

Vi lyssnade på musik medan vi lagade mat.

- Mamma. Vilken konstig låt. De sjunger ju inte. De bara pratar, sade Äppel om Push it med Salt-N-Pepa.

Och han skall vara född på 2000-talet.

Som det låter

Min make är expert på orkidéer. Fast egentligen har han nog bara tur. Hur som helst tror jag aldrig vi har haft en gäst som inte kommenterat orkidéerna här hemma och senast i helgen såg jag en besökare fotografera dem.

Under sommaren är min syster med familj bostadslösa och skall kaska runt på turné i landet. De har därför kommit på att de kan lämna sin orkidé på kollo i vårt hus. För besväret har maken fått förskottsbetalning: en tub kaviar och en tub med blandning av kaviar och kräftost.

Kaviar och kräftost! Det låter så äckligt så jag inte kunde hålla mig från att provsmaka.

Jag kan hålla mig från att prova igen.

14 år till salu

Historien om fjortonåriga Tessan som blir våldtagen och sedan börjar prostituera sig är skakande. Ämnet är brännande och boken blir ibland jobbig att uthärda.

Dessvärre har Caroline Engvall förvaltat historien dåligt. Språket i 14 år till salu är snudd på undermåligt och boken långt mindre gripande än den borde vara. De små inklippta stycken som Tessan själv har skrivit håller högre kvalitet än de från den proffesionella författaren. Boken hade säkert blivit mycket mer läsvärd utan den senares inblandning.

Stor dag

I dag är det inte bara min systers 30-årsdag. Det är även dagen då kylskåpet på jobbet skall städas.

Nu är jag i och för sig inte där i dag. Inte så mycket mer överhuvudtaget för den här gången faktiskt. Men jag ser fram emot att ställa in min matlåda utan att behöva hålla andan på tisdag och onsdag.

Grattis förresten, syrran.

Rensa

Det är bra med många föräldraledigheter. För varje gång jag har packat ner mina grejer har jag slängt bort lite mer.

Jag har jobbat på mitt kontor i sju år och allt jag har kring arbetsplatsen tar upp en tredjedels flyttkartong.

Fast å andra sidan har jag inte använt något av detta sedan jag kom tillbaka sist. Tänk om man skulle chockera och lämna jobbet utan att ett enda spår.