torsdag 11 december 2008

Punkigt

Jag har knappt lagt märke till Lena Adelsohn Liljeroth. Förrän nu. Visst var hennes nobelklänning hur cool som helst?

Känns som något jag själv skulle kunna sätta på mig för att utmana etablissemanget, men ändå inte bryta mot de oskrivna reglerna. För femton år sedan hade jag nog matchat med ett par Doc Martens, men fullt så modig är jag inte längre.

Tiden är konstruerad

Så här kan det låta när jag skall berätta något:

- När jag var och handlade i torsdags... eller förresten var det i torsdags? Nej, i onsdags. Jo förresten, det måste ha varit i torsdags...

Äppel, däremot, berättar alltid med osviklig säkerhet:

- I torsdags när pappa och jag målade lekstugan.

Han menar i och för sig i somras, men vad har det för betydelse? Och jag kan inte låta bli att fundera över vem av oss som gör sig bäst förstådd.

onsdag 10 december 2008

Hjälpsam

Äppel har en taktik. Om jag frågar vad han gör svarar han så gott som alltid:

- Jag är här.

Anledningen till att jag frågar är såklart för att jag anar oråd och jag blir knappast mindre orolig av hans svar. Det är ganska tydligt att han försöker mörka. Så jag upprepar min fråga tills jag får svar. Imorse löd det så här:

- Jag tar ur lakanen ur din säng.
- Nej! Varför?
- För att Päppel har kräkts där.

Inte en chans. Hon kan inte gå upp för trappan själv. Men, lite mer jobb för mamma skadar väl aldrig?

Namnlös

Jag blev lite inspirerad av det här inlägget om bonussläktingar. I vår familj har vi morfar och Lisbeth. Morfar är såklart en helt vanlig biologisk släkting, men ni fattar.

Äppel hade en gång en period när han var väldigt fascinerad av namn. Han visste vad alla släktingar hette i både andranamn och efternamn. En dag gick han och rabblade på väg hem från förskolan och räknade upp morfar och farmor och alla de andra. Sedan blev han fundersam.

- Mamma? Lisbeth heter?
- Öhh, alltså Lisbeth heter Lisbeth. Det är inte som med morfar att hon kallas något annat.

Kort tystnad.

- Lisbeth inte har namn.

Många munnar

Jag ser verkligen fram emot ett tredje barn. Det kommer bli urkul! Jag har egentligen bara en farhåga: tandborstningen.

Alltså, Pirum kommer troligtvis att få sin första tand innan Äppel fyller fyra. Då skall vi borsta tänderna på tre barn i sex års tid! Två gånger om dagen!

Jag som är så less på att borsta tänderna på trilskande barn redan nu.

tisdag 9 december 2008

Är Felicia ett hästnamn?

Barnen i Äppels förskolegrupp har fått var sin underbar trähäst att sköta om. Deras fröken har själv tillverkat dem av en björkklabbe med svans, ben, hals och huvud. Hästarna kom till barnen en dag när Äppel var sjuk och hade vid ett dop fått namn som Lilla Gubben, Felicia och Pålle.

När Äppel kom tillbaka fick han ta emot sin sköthäst och fröken sade att han kunde tänka ut ett namn så att de kunde döpa hans häst också. Äppel funderade länge. Efter någon vecka hade han bestämt sig för att kalla hästen Plupp. Det var inte helt taget ur luften utan kom från den blåhårige fjällvarelse vi läser om ibland. Maken och jag tyckte att han valt ett bra namn. Döm om min förvåning när han kom hem från förskolan med gråten i halsen.

- Fröken säger att min häst inte heter Plupp.
- Nehej!? Vad heter den då?
- Blacken.
- Blacken? Jaha. Vet du Äppel, jag tycker du kan kalla hästen Plupp i allafall.
- Mmmmm, funderade Äppel. Och så ett lyckligt utrop:
- Den kan heta Plupp-Blacken.

måndag 8 december 2008

En halv gul sol

Jag brukar sällan fångas av faktaspäckade historiska skildringar. Speciellt inte om de handlar om krig. Därför är Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol så speciell.

Här får vi lära känna en familj i Nigeria redan innan Biafra-kriget bryter ut och sedan följa allt det fruktansvärda från deras perspektiv. Boken är intressant på flera plan och behandlar många olika områden såsom rasfrågor, kärlek, svek och barnlöshet.

Det är imponerande hur författarinnan väver med alla dessa trådar och jag får lite lätt prestationsångest när jag inser att vi är födda samma år. Kanske dags att ge ut mitt epos snart?

Helt klart ett tips till önskelistan!

söndag 7 december 2008

Tikka masala

Päppel är ganska verbal. Hon kan en del ord såsom mamma, pappa, titta, där, tack och hej. Hon är också duktig på att härma. Som en liten papegoja upprepar hon saker man säger. När jag sade till Äppel att akta lillasyster ekade hon klockrent:

- Akta. Akta.

Men allra mest pladdrar hon på sitt eget språk:

- Dikki, dakk. Takka takka, tikka.

Jag blir så sugen på indiskt.

lördag 6 december 2008

Charmtroll

Äppel kommer blir en riktig charmör. Han är helt otrolig på att kommentera saker som:

- Mamma, har du klippt dig?
- Har du nya byxor?
- Titta, en ny lampa!

Och när han får presenter visar han genuin uppskattning. När han fick sin arbetsoverall utropade han till exempel genast hur fin den var. Och sedan ville han ha den både på IKEA och hos barnvakt dagen efter. På kalaset igår fick han bland annat en hjälm som han inte ville ta av sig ens vid middagen och ett par byxor som han genast drog på sig över jeansen.

Jag känner mig verkligen stolt när han får givarna att känna sig uppskattade på det här sättet och hoppas att det aldrig kommer en dag när han besviket kastar ifrån sig mjuka paket.

fredag 5 december 2008

Håll till godo

Okej, det uppskattades tydligen. Så här kommer lite till.

Precis när Päppel skulle uträtta sina behov ringde en kompis. Så med luren fastklämd mellan örat och axeln körde jag hela proceduren: torka rumpan, klä på Päppel, hälla ut med ett plums i toaletten, spola, tvätta ur pottan och tvätta händerna. Ivrigt pratandes om annat.

Så plötsligt insåg jag hur det måste låta och kände mig nödgad att förklara:

- Alltså, det är inte jag som går på toa. Det är Päppel.

Kalas

Ikväll är det dags för det första av Äppels två treårskalas. Båda två kommer gästas av enbart vuxna släktingar. Barnkalas har vi som tur är sluppit bli bjudna på hittills och inte en chans att vi blir de som introducerar denna typ av kaotiska tillställning. Äppel är dock hur nöjd som helst med att det kommer människor han gillar och räknar med både presenter och tårta.

Jag förklarade redan dan före dan att det inte skulle bli något kalas på det riktiga datumet. Det gick tydligen inte in för det första Äppel sade när han vaknade var:

- Har inte gästerna kommit än?

Sedan förstod han äntligen upplägget så när morfar ringde och gratulerade berättade han lite besviket:

- Jag har fått en arbetsoverall och en grävmaskin. Men jag får ingen tårta.

torsdag 4 december 2008

Kedjebrev

Okej, jag svarar. Men jag skickar inte vidare. Det är emot mina principer. Detta är ett förklätt kedjebrev och jag har blivit noga avrådd från sådana av mamma.

REGLER

1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 FAVORITPROGRAM

Jag tittar faktiskt inte så mycket på teve. Jag har inte tid. Och så har vi inte så många kanaler. Jag vet inte vilket som egentligen bidrar mest till mitt sparsamma burkgluttande. Men, så svårt skall det väl inte vara att krysta fram åtta program. Utan inbördes ordning.

1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman, slutade när fyran försvann fast nu är den tillbaka. Kanske skall återuppta tittandet.)
4. Äntligen hemma (skönt med program man inte behöver följa)
5. Idol (har sett en säsong. När jag var gravid med Päppel. Vi var många i teverummet på BB på fredagkvällen.)
6. Twin Peaks (minns typ ingenting, men jag följde det)
7. Aktuellt (okej, börjar bli tråkig nu)
8. Alla vi barn i bullerbyn (som motvikt till Aktuellt då)

8 SAKER JAG GJORDE IGÅR

1. Sjöng för världens finaste tre-åring
2. Käkade korv på IKEA
3. Kollade på några begagnade stolar som jag funderar på att köpa (har till makens förtret sålt våra matsalsstolar lagom till alla decemberbjudningar)
4. Hängde upp den superfina kökslampan som kom med posten (nu är jag verkligen nöjd)
5. Beställde tyger på Internet (jag toksydde för att få Äppels lapptäcke klart till födelsedagen och när jag i sista sekunden sprang till tygaffären för att köpa fleece till baksidan var det slut!)
6. Tog en riktig tantpromenad med en annan mamma när barnen lagt sig
7. Våndades över att jag skulle behöva gå upp strax efter sex för första hela arbetsdagen
8. Läste ändå för länge innan jag släckte lampan

8 SAKER JAG SER FRAM EMOT

1. Att böckerna jag beställt skall komma
2. Julbord på Vaxholms kastell
3. Luciamorgon på teve
4. Adventsspiral på förskolan
5. Att Päppel börjar äta själv med sked
6. Nyårsafton!
7. En eventuell semester på varmare breddgrader i början av nästa år
8. Förlossningen (jag tycker det är hur häftigt som helst att föda barn)

8 FAVORITRESTAURANGER

1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Grill (hade faktiskt min 30-årsmiddag där. Relativt lyxigt till humana priser.)
3. Helenes krog på Sankt Eriksgatan (bästa fajitas-tallrikarna. Stooora portioner.)
4. Greken på hörnet
5. Primo chiao chiao (bästa pizzorna)
6. Den trevliga restaurangen vi var på två gånger i Köpenhamn (stora portioner och vin per cl)
7. Mamas och tapas (alltid lika gott. Mmmm... patatas bravas)
8. À la crêpe (alltid kul med koncept. Och cider är en trevlig måltidsdryck)

8 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA

1. Slippa alla framtida utmaningar av denna typ
2. En månad med familjen på en strand i Thailand eller motsvarande
3. Nya matsalsstolar
4. Slippa städa
5. Färre maginfluensor
6. En barnfri helg på trevligt hotell
7. Tid att läsa en massa böcker som ligger på väntlista
8. Och så fred på jorden

8 JAG UTMANAR

Absolut ingen! Skyller på kedjebrevsprincipen, men viskar lite generat att jag inte känner några bloggare. Jag kan väl inte bara hoppa in hos folk och utmana dem utan att någonsin ha gett mig tillkänna förut?

Och alla! Ingen nämnd ingen glömd. Den som känner sig sugen kan ta åt sig.

Sällskapsrum

Egentligen hade jag tänkte bespara er inlägg om våra toalettvanor, men det händer så mycket lustigt så jag kommer nog få tulla på den regeln då och då.

Utan att bli alltför ingående avslöjar jag att Päppel satt på pottan och jag på toaletten. In kom Äppel med tre stora arbetsmaskiner.

- Vad gör du Äppel?
- Jag skall jobba.
- Men måste du vara här inne?
- Ja.
- Varför?
- Det är trevligt här.

Slit och släng

Min mobiltelefon sjunger på sista versen. Det är glapp så att den knappt går att ladda. Jag bestämde mig för att ta upp detta med min chef. Jag slipade argumenten och beskrev det frustrerande med att jag aldrig vet om jag kommer lyckas ladda den tillräckligt för att använda den nästa dag.

Chefen tittade lite konstigt på mig och sade att om det var fel på den måste jag självklart ha en ny. När jag kilade vidare till administratören för att dubbelkolla att det inte fanns någon bättre begagnad tittade hon i sina listor över mitt nuvarande innehav.

- Men du har ju haft din sedan 2004! Självklart skall du unna dig att beställa en ny.

Man kan ju nästan tro att det är en relik från stenåldern jag dras med.

onsdag 3 december 2008

Vi finns!

Det låg ett handskrivet kuvert i brevlådan idag. Med alla fyra familjemedlemmars namn på. Jag började hoppas, men höll mig från att öppna tills jag kommit in.

Det var precis vad jag önskade helst av allt: en inbjudan till nyårsgalej!

Nyår är min största ångesthelg. Det slutar ofta med att vi antingen firar på egen hand eller hamnar på något som känns lite krystat. Typ en middag med två par som vi sällan umgås med eller en stor fest där vi inte känner värden utan blir medbjudna av kompisar.

Jag fattar inte hur det går till, men det känns som att alla andra börjar planera nyår i september. När vi börjar fråga runt bland vänner i slutet av november är de redan upptagna sedan länge och vi inser att det är för sent för oss att ställa till med en fest. Så vi fortsätter höra oss för tills vi blir medbjudna på den där festen där vi inte känner någon.

Men i år. Tack kära värdpar för att ni besparar oss nästan en månads ångest.

Gissa låten

Välkomna kära läsare!

Här får ni något att klura på under dagen.

Äppel har en gräslig plasttomte från Kina som han fick från sin morfar när han fyllde ett år. Den är inte bara ful. Den sjunger dessutom en julsång på mycket hög volym varje gång den blir puttad eller står lite snett. Eftersom den har rund botten har den en tendens att starta av sig själv lite när som helst. I två jular har Äppel varit rädd för denna, vilket bara har varit positivt. Vi har till och med fått plocka ur batterierna.

Igår var vi i en butik och Äppel fascinerades av en annan sjungande tomte. För att få honom därifrån lovade jag att ta fram Kina-tomten när vi kom hem. Nu älskar han den tyvärr. Den sjunger och sjunger. Det gör även Äppel:

- En gubbe, en gubbe...

Någon som kan gissa vilken jullåt det skall föreställa?

UPPDATERING: Det känns som att det är roligare att jag avslöjar det rätta svaret eftersom ingen var gissningssugen: Jingle Bells.

Grattis Äppel

Idag fyller vår store kille tre år! Hipp hipp hurra och grattis!

Vi tänkte fira med att ett besök på tivoli. Det vill säga IKEA. Äppel kopplade givetvis genast. Tre år: bollhav.

Så förhoppningsvis blir det kanonkul lek för födelsedagsbarnet och lite lugn julpyntshopping för mamma och Päppel.

tisdag 2 december 2008

Offentlig

Oj!

Nog för att jag kalkulerat för att någon skulle kunna hitta hit när jag kommenterade på Inte måla där. Jag tänkte faktiskt att det skulle vara kul att se om syrran som tipsade mig om denna roliga blogg snokade sig ända hit. Men aldrig någonsin hade jag kunnat drömma om att jag skulle få en länk direkt från författarinnan.

Jag är rörd av det fina omnämnandet. Dock inte av utmaningen. Känner mig liiiite pressad, men jag återkommer om detta.

Dessutom är jag allt lite förskräckt. Vi har inte berättat om Pirum för någon. Och nu hittar plötsligt folk hit. Hoppas att de som känner mig ger sig tillkänna!

måndag 1 december 2008

Frihet är relativt

Första dagen på jobbet efter föräldraledigheten! Jag kände mig så fri när jag knatade mot arbetsplatsen utan barnvagn. Hela eftermiddagen slipper jag fundera på blöjbyten, sovpass och mellanmål.

Undrar om jobbet kommer kännas som en stor frihet om några månader...

Ormet kryper

Är det inte ganska ovanligt att ett barn på dryga tretton månader som har rumphasat i evigheter börjar krypa så smått? Det gör i allafall Päppel. Fast hon tycker inte att det är speciellt praktiskt. Man ser inte så mycket och det är svårt att ha saker i händerna. Så det brukar bara bli några enstaka krypsteg.