Jag minns en natt för, låt säga, 18 år sedan. Jag var på någon fest i Vällingby och skulle tillsammans med några kompisar åka kommunalt till Södertälje. Vi missade sista pendeltåget och förstod att vi hade ett antal timmar att fördriva i väntan på första morgontåget. Sedan insåg vi någon gång mitt i natten att det var dags att ställa fram klockan. Aldrig hade väl ett gäng tonåringar varit så glada över att förlora en timme.
Lika glad har jag nog heller inte varit för detta fenomen sedan dess. Ikväll förnimmer jag dock lite av känslan. Kan vi säga att klockan är tio och att det är okej att börja fundera på sängen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar