fredag 24 augusti 2012

Rapport från en 35-årsdag

Igår började jag dagen med att sjunga för mig själv tills Päppel och Pirum, som sov här, vaknade. När de hade kvicknat till undrade Pirum om jag inte skulle öppna mina paket.
- Vilka paket? undrade jag.
- Ska du inte ta fram dina paket? insisterade hon.

Senare på förmiddagen var jag med Äppel på hans upprop i första klass. Fröken avslöjade att ett av barnen fyllde år, men att de hade kommit överens om att fira honom dagen efter. Hon tyckte dock att hon skulle nämna det eftersom hon sedan berättade en anekdot om att hennes syster började skolan för 51 år sedan och var så besviken över att hennes mamma inte kunde följa med på uppropet på grund av att hon ägnade sig åt att föda just denna fröken. Det kändes smått absurt att stå i ett rum fullt med folk och sjunga födelsedagssången för någon annan på min egen födelsedag. Ännu märkligare blev det när jag fick höra att även ett småsyskon i rummet firade födelsedag. Hur är det möjligt att fyra personer som fyller år på samma dag hamnar i samma rum just den dagen?


Efter uppropet var barnen och jag och åt lunch tillsammans med några av de andra förstaklassfamiljerna. Därefter tog vi en sväng till strand och lekplats. Där berättade Päppel om större delen av familjens förehavanden och födelsedagsfiranden för en okänd man. Pirum berättade bara att hon var för liten för att gå på simskola, men tillräckligt stor för att äta godis.

tisdag 21 augusti 2012

Himmelsdalen

Ikväll ska jag på bokcirkel. Det påminner mig om att jag inte har recenserat några böcker här på evigheter. Jag ska försöka komma ikapp på den fronten. Om inte annat så för min egen skull. Det är kul att komma ihåg vad jag har läst och det jag inte har i huvudet får jag ha i bloggen.

Till den här gången har vi läst Himmelsdalen av Marie Hermansson. Det är en spännande och tvistad historia om Daniel som blir inbjuden att besöka sin tvillingbror Max på vad han tror är ett hem för att vila upp sig från utbrändhet. Väl där blir han övertalad att byta plats med sin bror som behöver komma iväg för att fixa pengar till lyxklinikens nota. Det visar sig snart att Daniel har blivit lurad. Max kommer inte tillbaka och Himmelsdalen är knappast den paradisiska plats som han trott. Han inser att han befinner sig i ett fängelse för svårt sjuka människor.

Boken tar flera vändningar. En del oväntade och raffinerade, andra mer väntade och förutsägbara och utan att avslöja slutet måste jag säga att jag hade hoppats på en mörkare upplösning. Även om in intrigen från början är spännande blir historien för banal, vilket även språket bidrar till.

Jag kan inte rekommendera boken till den som vill ha en storartad läsupplevelse, men däremot till den som vill ha lite spänning i hängmattan eller förströelse under höstens mörka soffkvällar.

Försöka duger II

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest önskar jag mig snälla barn, men jag skulle också gärna vilja ha det lite fint här hemma på min födelsedag. Ni kanske kan plocka undan lite i ert rum sedan?
- Vi ska försöka, men vi får se om vi hinner. Nu ska vi leka, förklarar Päppel.

Försöka duger I

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest av allt önskar jag mig snälla barn. Du, Äppel kan försöka sluta rycka och dra och slå i allting så att inga fler saker går sönder. Du, Päppel måste börja lyssna. Nu säger du hela tiden okej när jag till exempel ber dig sluta skrika eller leka vid matbordet, men sedan fortsätter du i alla fall. Du, Pirum kan äta din mat utan att jag behöver tjata.
- Men jag är ju så liten! svarar Pirum blixtsnabbt.

söndag 19 augusti 2012

Tillbaka till verkligheten

Barnen har varit friska som nötkärnor hela sommaren. Efter knappt två veckor på förskolan är Äppel och Pirum jätteförkylda. Hur är det möjligt? De är i princip ute hela dagarna och går bara in för lunch och vila och då har de varit helt ensamma i gruppen.

Imorgon blir det alltså höstens första vab. Jag känner viss aversion mot att skriva höst, men är det vab så är det nog tusan höst.


söndag 12 augusti 2012

Värdefulla stripor

I torsdags tog jag Pirum till frisören för att klippa av de tunna testar till page som konstant hänger i ansiktet och allt som oftast hamnar i maten. Det var tydligen ett mycket uppseendeväckande beslut.

När jag innan berättade om planerna för en kompis tyckte hon att det var lite väl drastiskt och till och med frisören undrade om vi inte bara skulle klippa upp håret så att det blev lite mer volym. Jag var dock bestämd. Att klippa upp håret skulle vare sig lösa problemet med hår i ansiktet eller med att försöka reda ut sovtovorna i nacken.

Både Pirum och jag var mycket nöjda efter klippningen. Hon är ännu finare när man ser hennes söta ansikte ordentligt. När jag lade upp en bild på facebook fick jag dock en fråga om varför hon fått denna frilla.

Varför inte? Vad är det som är så provocerande med en flicka med kort hår? Sitter hela könsidentiteten i håret? Hon är tre år. Vill hon ha långt hår när hon blir äldre får hon givetvis det. Just nu bryr hon sig dock inte nämnvärt om vare sig hår eller kön.

Oss sportfånar emellan

- Sverige vann handbollen igår, berättade Äppel.
- Jaså? Såg du på det? undrade jag.
- Ja.
- Vilka spelade de mot då?
- Jag tror att det var det där landet som låter ungefär som djungeln.