Äppel har tre riktigt jobbiga stunder varje dag. De är så jobbiga för honom att han måste låta det gå ut över den hemska människa som utsätter honom för dessa. Han surar och grinar och kastar ett och annat otrevligt ord omkring sig.
Den första är när han bli väckt på morgonen och uppjagad ur den sköna sängen. Den andra är när han blir hämtad på förskolan. Den tredje är när han måste gå och ta på sig pyjamas och göra sig i ordning för den sköna sängen. Jag vet att logiken brister här. Kan någon förklara det för honom?
Det är alltid jag som väcker barnen på morgonen. Det är alltid jag som hämtar på förskolan. Borde det inte vara makens lott att ta hand om läggningen varje kväll?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kallas kvällsmänniska. Vi är många äldre som haft det så hela livet. Älskar sängen på morgonen men dras inte till den på kvällen.
Jo, det är inget okänt begrepp. Men Äppel somnar som en stock när han väl lagt sig så det är nog inte så mycket kvällsmänniska som ögonblicksmänniska.
klart maken ska natta. inget snack om saken.
Skicka en kommentar