Den andra boken som i skrivande stund diskuteras här är den hyllade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Boken valde jag för att få skratta lite efter den tunga läsning jag nyss har beskrivit. Skrattet uteblev dock.
Jag tycker att Hundraåringen var för mycket och för fånig. Jag störde mig på karaktärena och på den farsartade handlingen. En del av de historiska tillbakablickarna var trevliga, men nöjet förtogs av den buskisintrig som spelades upp där emellan.
Läs den om du vill, men kom inte och säg att jag inte har varnat dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ha! Ja farsartad var ordet jag sökte i min beskrivning av huvudpersonen
Fars och buskis. :)
Tyckte boken var riktigt rolig. Verklighetsflykt kan man kanske tycka.Visst har vi olika syn på humor?
Japp, det är väl jag som har annorlunda humor med tanke på hur omtyckt den är.
Skicka en kommentar