Sällan har jag haft så höga förväntningar på en bok som på Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Jag älskade Vindens skugga och har räknat dagarna till att uppföljaren kom ut i pocketformat. Okej, jag kanske inte hade fullt sådan stenkoll, men ni fattar poängen.
Lite nervös var jag alltså över att sätta igång med den här boken. Det var stor risk för besvikelse. Men den uteblev!
Jag älskar stämningen. Jag älskar språket. Jag älskar karaktärerna, intrigerna, den drömska historien som balanserar på kanten till det alltför overkliga.
Det är en underbar bok. Kanske inte fullt lika stark som föregångaren, men skillnaden är hårfin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har precis läst den jag med och tycker likadant som du. Den var lite mer dramatisk och våldsam jämfört med föregångaren men fortfarande väldigt bra. Och jag tycker om att det är samma miljö som den tidigare boken, det gör att jag känner igen mig och min inre bild av bokhandeln är redan färdig. Jag är också fascinerad av alla de olika sätt han beskriver ljuset på.
Åhh! Nu ångrar jag mig att jag inte köpte den istället för nån av de fyra jag tog senast! Känns som en perfekt semesterbok!
Är det något konstigt med ordverifieringen tro? Både igår och idag har jag fått skriva in ordet fler gånger innan den tar det...?
Ja, vad härligt! Den ligger och väntar på mig och min annalkande semester.
Hmmm. men vad handlar denna fantastiska bok om?
Google here we come!
;-)
Och så en kram igen!
Skicka en kommentar