onsdag 26 januari 2011

Utbildning från ett års ålder

Jag läste i lokaltidningen om ett par som inte fått förskoleplats till sin son på 14 månader. De var upprörda. Det är klart att det vållar problem om de inte har möjlighet att vara hemma längre. Själva var de dock mycket noga med att poängtera att det inte bara handlar om dem som föräldrar. Pojken får ju inte möjlighet till den utbildning och utveckling han har rätt till.

Jag tycker att det är skrämmande att föräldrar tror att ett barn som precis har fyllt ett år har behov av något som de inte själva kan erbjuda. Vad är det han förväntas lära sig på förskolan som är så bråttom? Vad är det Pirum missar och hur efter kommer hon att vara när hon börjar förskolan drygt två år gammal?

Tur att jag kan se att det har gått bra för Äppel och Päppel. Äppel började till exempel förskolan vid 20 månaders ålder och när hans fröken nyligen fyllde i ett frågeformulär inför hans femårskontroll uppgav hon att han var i nivå med sina jämnåriga på alla punkter utom en. Vad gäller språk och förmåga att uttrycka sig är han tydligen lite tidigare än genomsnittet.

tisdag 25 januari 2011

Blöjfri i två steg

Idag har Pirum haft sin första helt torra dag. Därför tänkte jag tipsa om hur du går till väga för att få barn blöjfria vid 18-20 månaders ålder. Det fungerar kanske inte på alla, men med tanke på att det har fungerat hyfsat med alla våra tre ska det nog fungera på en hel del andra också. Du vet inte förrän du har provat.

Steg ett infaller vid cirka åtta månader eller då barnet kan sitta ordentligt. Då börjar du sätta ungen på pottan efter varje måltid. Om du är riktigt ambitiös kan du prova efter sovstunderna också. Efter ett tag brukar de börja göra både det ena och det andra. Och har de väl insett att det är vad pottan är till för är det mycket möjligt att de börjar hålla nummer två tills de får chansen att sitta på pottan. Vi har sluppit ofantligt många otrevliga blöjbyten tack vare denna metod. Du behöver inte misströsta om det går lite i perioder. Ibland kanske barnet hellre vill springa iväg än sitta still, men fortsätt försöka. Testa att ge det leksaker eller böcker att roa sig med. Du kan säkert komma på egna knep. Givetvis är metoden inte stenhård. Vi brukar ta med potta om vi är bortresta, men däremot bryr vi oss inte om det om vi är ute på stan eller så. Dock håller sig barnet som sagt ofta. De flesta föredrar nog att bajsa i pottan framför att sitta och göra det i vagnen.

Steg två infaller vid 18-20 månader. Då tar du av blöjan. Här är det en fördel om du kan vara hemma ganska mycket under några dagar eller någon vecka så att det inte är så jobbigt om det sker lite olyckor. Jag började med Pirum förra måndagen och då gick hon och småskvätte en del och såg ganska förvånad ut. Nu en vecka senare håller hon sig helt klart längre perioder och förstår att hon ska passa på att kissa när jag sätter henne på pottan. Dessutom har jag lärt mig att hon håller sig ungefär två timmar i sträck på förmiddagen och bara en på eftermiddagarna och kan anpassa pottbesöken därefter. Även här är det såklart inte stenhårt. Vi har varit iväg på aktiviteter under veckan och då haft blöja på, men försökt att erbjuda pottan med jämna mellanrum. Metoden bygger alltså på att du sätter barnet på pottan på rutin. Hur länge det behövs har varierat mellan våra barn. Med Äppel behövdes det tills han var en bra bit över två år om jag inte minns fel, medan Päppel sade till själv när hon började förskolan vid 22 månader. Det viktiga är att barnet blir medvetet om när det kissar och lär sig att hålla sig. Om du sedan vill gardera med blöja under overallen spelar ingen roll så länge du fortfarande erbjuder pottan med jämna mellanrum.

Jag lovar. Det är värt det. Tänk alla blöjbyten du undviker och tänk alla blöjor du slipper släpa hem och slänga på sopberget.

måndag 24 januari 2011

Tevestjärna

Apropå Ica Maxi.

Om ni råkar se en scen med Agneta Sjödin som går med en korg på hjul efter sig genom Ica Maxi och det skymtar en liten trollunge med grön overall i bakgrunden. Då har ni fått en skymt av Pirum.

Om de väljer den andra tagningen och Agneta Sjödin tittar åt höger och ler stort. Då är det Pirum hon tittar på.

Elektronikmarodörer

Idag lämnade jag tillbaka säsongens andra trasiga elljusstake på ICA Maxi. Jag vägrar att acceptera att det är så dålig kvalitet att de går sönder bara man stöter till dem.

Lite pinsamt kändes det dock att stå och förklara att den bara hade slutat fungera a sig själv samtidigt som Pirum satt i vagnen och lekte med självscanningsdosan.

söndag 23 januari 2011

Nyväckt sportintresse

Jag blev inbjuden till en hockeymatch idag. Jag trodde att det skulle vara grymt tråkigt. Ett gäng spelare gömda i stora skydd och hjälmar så att man inte kunde skilja dem åt. Dessutom kallt.

Det visade sig dock jättekul. Det var glad och uppslupen stämning, fina blå mössor som hjälmar, durkslag och stekspade som klubbor och ett rött väl synligt skruvlock som puck. De enda skydd som användes var av papper och dolde inte mer än smalbenen. Inte var det särskilt kallt heller. Även om vårt vardagsrum knappast håller 24 grader kan man allt sitta still i soffan en stund om man har en kofta på sig.

Roar mig kungligt

- Mamma, får jag låna en bunke? Jag ska blanda festis, säger Äppel.
- Hur gör man då? undrar jag lite oroligt.
- Man tar vatten och lite frukt.
- Vi har ingen frukt, svarar jag lättat.
- Får vi baka något då?
- Nej, inte nu.
- Det är orättvist. Du får vika tvätten. Vi får aldrig göra något kul.

fredag 21 januari 2011

Svältfödd

Jag kommer på mig själv med att gå och fundera på vad jag ska ha på mig ikväll. Och jag har redan kollat upp busstidtabellen för hemfärden.

Vad det är för galej jag ska ut på? Enkel middag och bio med två väninnor. Stor happening i en hemmamammas liv.

torsdag 20 januari 2011

Ett hav av skor

Hej ni som bor i lägenhet!

Jag tänkte på er idag igen. Var förvarar ni barnskor som inte används för tillfället om ni inte har ett obrukbart badrum med tillhörande badkar att lägga dem i?

söndag 16 januari 2011

Det brukar bli bra

Jag har förresten glömt att berätta att förskolehistorien har löst sig. Päppel har precis börjat i samma grupp som Äppel. Hon måste dock vara hemma en dag extra varje vecka, men det tror jag inte att hon har något emot, mammagris som hon är.

Och själv har jag heller inget emot det, Päppelgris som jag är. Det är stor skillnad på att ha två barn hemma istället för tre och som mellanbarn kan hon behöva lite extra uppmärksamhet.

My precious

Den är hemma igen. Lagad.

Jag kan pusta ut för den här gången.

lördag 15 januari 2011

Tidsfråga

Jag är fortfarande bäst i familjen på Memory.

fredag 14 januari 2011

Plättlätt

Mitt under en quick step i Let's Dance konstaterar Päppel:
- Så där kan jag också göra.

Vinn ett presentkort hos Kinoko

Jag har tipsat om Kinoko tidigare. Mia syr helt underbara kläder. Efter min första beställning blev Äppel så avundsjuk att jag fick be henne sy en skjorta i samma tyg som flickornas klänningar. Dessutom passade jag på att beställa en kjol till mig själv.


Nu lottar Mia ut presentkort på sin blogg. Var med och tävla du också!

Dagens

Strumpbyxor och leggings i ullmix. Klänning, skärp, armvärmare och kofta i 100% ull. Ullkappa. Halsduk i ullmix. Fårskinnsstövlar och färskinnsmössa. Vantar i akryl.

Bäää, jag håller på att förvandlas till en tacka.

torsdag 13 januari 2011

Per Olov Enquist

Jag har läst tre romaner av Per Olov Enquist på ganska kort tid: Ett annat liv, Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel.

Jag började med den förstnämnda som är en självbiografi och som kändes som en naturlig ingång till hans mer skönlitterära romaner. När han beskrev sitt liv och berättade om när och hur olika böcker hade kommit till var det minst sagt lockande att läsa mer. När jag sedan läste vidare blev det dock ganska förvirrande. Teman, händelser och personer återkommer. I olika skepnader och sammanhang, men ändå klart samma historier. Så efter tre romaner vet jag inte riktigt vad jag har läst var. Per Olov Enquist har mycket tydligt hämtat inspiration från sitt eget liv. Att han återupprepar sig gång på gång i varje bok är ett stilistiskt grepp som jag gillar, men jag kan inte låta bli att fråga mig hur många gånger man kan återanvända samma stoff i nya romaner.

Hur som helst rekommenderar jag mina läsare att ta sig an en bok av PO Enquist. Språket är vackert. Tonen är samtidigt enkel och drömmande djup och tidvis är texten dråplig och rolig. Dock räcker det att ni läser en roman i stöten.

måndag 10 januari 2011

Tydligt vem som ska bestämma

- Innan jag gifter mig med Amanda ska jag dricka massor med läsk och bara äta godis, deklarerar Äppel.
- Jaha? Varför då? undrar jag.
- För sedan kanske hon säger att jag inte får.

söndag 9 januari 2011

Inlevelseförmåga

- Jag har ju sagt att ni inte kan leka här när jag lagar mat, suckar jag åt Äppel och Päppel som ligger under köksbänken.
- Vi leker inte, svarar Päppel blixtsnabbt.
- Vad gör ni då?
- Vi är inidianer, upplyser Äppel.
- Då leker ni väl?
- Nej, riktiga indianer.

Jaha. Då så.

fredag 7 januari 2011

Marionetter

Jag såg säsongspremiären av Let's Dance med Äppel och Päppel när den senare plötsligt frågade:
- Är det riktiga människor?
- Öhhh... ja, svarade jag oförstående.
- Är det riktiga djur?
- Djur? Vilka?
Här fnissade Päppel lätt.

Och folk påstår att småbarn inte har humor.

onsdag 5 januari 2011

Knappast mitt fel

Min älskade maskin har havererat. Den är nu förpackad för att åka till verkstan. Jag är lite nervös. I den information jag fått står det nämligen att om servicestället upptäcker handhavandefel eller inte hittar något fel alls så får jag betala för kalaset.

Jag ser framför mig hur de säger att de inte kan finna något fel trots att maskinen uppenbarligen är trasig. Tyder inte det på inkompetens? Det kan väl inte jag straffas för?

Påhittiga tomtar

Ett par dagar före julafton utbrast Äppel att han visste vad han skulle ge mig i julklapp. Eftersom killen inte kan gå och handla själv och dessutom inte förfogar över några pengar gissade jag att han tänkte lova att vara ett snällt barn. Han höll dock tyst om sin överraskning ända till julklappsutdelningen drog igång. Då gick han fram till mig och viskade:
- Du och jag ska gå på bio.

Sedan viskade han till maken att de skulle gå på cirkus. Päppel var lite för generad för att gå runt och viska, men Äppel berättade hjälpsamt att hon och jag skulle gå på cirkus och att hon skulle ta med maken till lekplatsen.

Jag tar det som ett tecken på att de uppskattar att vi försöker se till att de får en del upplevelser av både oss och andra istället för bara en massa prylar.