Fredagsfest

Barnen äter lite mellanmål.

- Sedan räcker det, säger jag till Äppel. Ni ska ju äta hönökakspizza med pappa sedan.
- Jaaaa!!! Gott! ropar Päppel som om det är värsta delikatessen. Och som om vi brukar äta det.

Bokstavligt

- Har du ätit din matlåda? frågar jag när jag hämtar Päppel.
- Nääeeeh, svarar hon skeptiskt och med ett litet skratt i ögonvrån.

Plötsligt förstår jag hur hon tänker.
- Men du har ätit upp makaronipuddingen?
- Ja.

Alltid lär man sig något

Nu vid tredje barnet kunde man ju tro att jag hade stenkoll på allt som har med dessa små att göra. Men nej då.

Inte visste jag att de bajsar små bajskorvar när de lever på enbart bröstmjölk och välling.

Motbevisad

Pirum och jag var på öppna förskolan i förrgår. Dags att göra något för hennes skulle, tänkte jag. Egentligen behövde jag skriva ett reportage från en lokal samlingsplats, så vi kan säga att vi passade på att förena lite nytta med nöje.

Hur som helst kom jag i samspråk med några andra mammor. För den som inte varit på en öppen förskola kan jag berätta att man pratar mycket om barn. Framför allt jämför man: hur mycket de äter, hur långa de är, vad de kan och annat. Pirum är som bekant bra på att ligga på golvet. Det finns tydligen andra barn som inte är det, men de är säkert bra på något annat.

Pirum är inte bara bra på att ligga på golvet. Hon glider omkring en del också. Jag hittar henne sällan där jag lagt henne. På öppna förskolan imponerade hon lite på de andra mammorna genom att ta sig fram till åtråvärda leksaker. Någon gissade att hon skulle krypa snart. Det trodde inte jag och sade att hon faktiskt inte ens kunde stå på alla fyra ännu.

Det kan hon nu. Eller stå och stå. Hon häver sig upp och gör märkliga krumbukter så att hon nästan står på näsan och kastar sig samtidigt framåt. Det ser verkligen avancerat ut. Jag skulle inte bli förvånad om hon kryper innan veckan är slut.

Vi måste nog gå till öppna förskolan och jämföra färdigheter igen nästa måndag.

Tillägg

Om någon tyckte att jag lät äckligt präktig i mitt förra inlägg så vill jag poängtera att det gäller annat också.

Det är alltid värt att lyfta rumpan ur soffan om någon föreslår en sväng på krogen också.

Tröskeln

Finns det någon mer än jag som plötsligt kan känna sig helt osugen på att träna trots att man tidigare har bestämt sig för att genomföra ett pass? Som börjar tveka och tänka att det vore rätt skönt att bara stanna hemma med en god bok?

Om det mot förmodan finns någon som känner så ibland måste jag bara säga: kliv över den där tröskeln. Det är alltid värt det!

Jag kunde nästan inte ta mig ur skidspåret ikväll. Trots att jag var en hårsmån ifrån att stanna hemma i soffan. Underbart! Jag vill ut imorgon igen.

Isolering

Vi tror att Äppel har vattkoppor. Det är mycket smittsamt, läser jag. Päppel lär därför vara nysmittad. Det vet vi ungefär lagom tills Äppel är frisk. Pirum är nog för liten för att få vattkoppor. Annars får hon det säkert efter Päppel.

Jag räknar snabbt ut att jag kommer vara hemma med sjuka barn i någon dryg månad.

Livstecken

Jag lever fortfarande. Även om jag inte riktigt har återhämtat mig efter festen.

Det tar några dagar att bli människa efter en sen och blöt natt när man har tre småbarn som håller igång som vanligt. Det tar också några dagar att hinna med all tvätt, städning och disk som en helg med huset fullt av gäster genererar.

Jag är rädd att jag börjar bli gammal. Men kul hade vi!

Kretslopp

Nu har jag just kört ett tvättvarv. Det vill säga: dragit igång en tvättmaskin, vikt ihop den torra tvätten från linorna och lagt den i skåpen samt tagit lakanen ur Päppels säng och lagt i tvättkorgen.

Nu måste jag bara hänga upp det som är i maskinen och bädda sängen med rena lakan innan jag är tillbaka på ruta ett.

Upplyftande.

Bästisar

Imorgon kommer två av mina bästa bästa kompisar som jag har känt i evigheters evigheter. Kan man bli lyckligare?

Ja, på lördag ska vi ha en liten fest och då kommer ytterligare två.

En fråga om inställning

Vår spis är inte kalibrerad för pannkaksgräddning. Man måste växla mellan läge 1,5 och 2.

Det stör mig.

Vår lediga morgon

Jag vaknar av att Pirum jollrar och buffar. Tidigt på morgonen har hon flyttat över till min säng och nu tycker hon att det är dags att gå upp. Snart kommer Päppel in så jag måste kliva ur sängen för att hjälpa henne på toaletten.

Sedan går vi ner för frukost. Jag byter blöja på Pirum och fixar sedan fram bröd, ägg och pålägg. Ger Päppel en smörgås och går upp för att se om Äppel är på gång. Han har kissat i sängen så det är bara att riva ur lakan och täcke och börja hans dag med en dusch. Jag springer lite fram och tillbaka mellan badrummet och köket för att slippa mötas av ett kladdinferno senare. Smiter också ner i tvättstugan och kastar lakanen i maskinen.

Till slut sitter vi alla vid bordet. Eller ja, sitter och sitter. Det är alltid något som behöver fyllas på, mer bröd ska tinas eller någon spiller något över bordet. När jag äntligen sjunkit ner med min kaffe är barnen klara. Det är bara att följa med tillbadrummet och hjälpa Päppel att tvätta smör och kaviar från händerna.

Pirum börjar bli lite grinig i sin stol. Jag tror att hon är trött i ryggen och ska till att lägga henne på golvet när jag känner på lukten att det är dags för blöjbyte nummer två. Så det är bara att kila till badrummet igen. Undrar varför jag har problem med torra och nariga händer förresten...

Nu är alla barnen i vardagsrummet och vräker fram leksaker. Det får jag ta hand om senare. Nu kaffe och Internet.

Vad har ni gort den senaste timmen?

Ur spår

Det pratas i bekantskapskretsen om när barnen kan börja med skridskor, skidor och annat. Kan en treåring åka längd?

Jag skiter ärligt talat i om mina barn är tillräckligt gamla. Jag själv är det inte. Om de ska med i spåret blir det ingen motion för mig. När vi åker lika fort är de välkomna att följa med.

Dubbelpass

Först en dryg timmes städning på förskolan. Sedan en mil på skidor i elljusspåret.

Jag känner mig nästan lite dimmig.

No och jag

Det är ett bra tag sedan jag läste ut No och jag av Delphine de Vigan. Eftersom en av mina bokklubbsvänner numera läser här ville jag vänta med att uttala mig till efter träffen. Sedan har jag glömt bort det.

Tur för er att jag kom på det, för det är en mycket läsvärd bok! Lou är en 13-årig överintelligent tjej som har det lite svårt med det sociala. Inte blir det bättre av att hennes mamma ligger hemma och är deprimerad. Allt blir dock annorlunda när Lou engagerar sig i den äldre hemlösa tonåringen No. Boken är underbart skriven med inblickar i Lous fascinerande psyke och den ger en träffande beskrivning av ungdomarnas sociala spel.

Läs den! Och påminn mig i slutet av mars om jag inte har uttalat mig om Kinesen.

Det stora M:et

Äppel har varit i stan med sin moster. Han kom hem med en gräslig plastfigur från McDonalds. Så nu vet han tydligen vad HappyMeal är.

Nu lär vi aldrig kunna gå in på en McDonalds utan tjat om leksaker. Vi lär aldrig kunna passera McDonalds utan att det drar igång.

Tack för den.

Noll av en

Strax före jul satt jag och svor över den årliga julklappskalendern. Det är ett hästjobb att få ihop blad till varje månad. Vi har flera bilder per uppslag så att alla barnen kommer med.

Jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig nästa gång genom att helt enkelt ta en samlingsbild på ungarna varje månad under det här året.

Nu är det några enstaka timmar kvar av januari. Borde jag väcka dem och klä dem fina? Eller kanske bara rada upp dem sovandes i dubbelsängen?

Intresseklubben antecknar

Den senaste tiden har det cirkulerat en lite utmärkelse i bloggvärlden och när snälla Katinka skickade sin vidare åt alla möjliga håll fick även jag en släng av sleven. Katinkas blogg är ett måste för alla som gillar klädmärket Odd Molly. Hon guidar bland plagg och storlekar och har en garderob att avundas. Om man inte gillar Odd Molly kan man förresten också ta sig en titt, men då bör man vara medveten om att det finns stor risk att falla dit.

Hur som helst. Jag är inte så förtjust i utmärkelser. Eller jo, det är jag ju när de hamnar här hos mig, men jag tycker att det är lite jobbigt med det frekventa cirkulerandet och det faktum att man ska välja ut och premiera vissa av de bloggar man läser. Det faktum att jag läser måste väl ändå vara belöning nog? Okej, jag erkänner att jag kan ha gripits av hybris.

Jag är däremot omåttligt förtjust i att tala om mig själv så jag tar tillfället i akt att berätta sju saker. Resten av reglerna skiter jag i.

1. Jag gick musikklass på gymnasiet och var en riktigt lovande flöjtist. Efter att ha övat otaliga timmar i veckan insåg jag att det fanns för mycket annat jag ville göra och lade flöjten på hyllan genast efter studenten.
2. Jag har rökt mer eller mindre i närmare 10 år av mitt liv. I vissa perioder riktigt mycket. År 2000 slutade jag helt och hållet efter att ha varit feströkare ett tag. Jag festade helt enkelt för lite så det rann ut i sanden.
3. Jag har gjort en svensk klassiker, sprungit GöteborgsVarvet ett antal gånger och avverkat Stockholm Marathon på 3 h och 35 minuter. Det är meriter jag tänker leva på resten av livet.
4. Jag har svårt för att slänga saker. Igår avslöjade jag för mina systrar att jag fortfarande har det gräsliga överkastet från mitt flickrum i en kartong på vinden. Å andra sidan använde jag idag mina drygt 15 år gamla vinterstövlar. De känns hyfsat trendiga.
5. Jag tycker om att resa bortanför de värsta turiststråken och att hitta det mer genuina. Därför hävdar jag att jag har upplevt mer av till exempel Bali, Mexiko och Galapagosöarna än charterresenärerna. Jag kan också ha sovit lite sämre, varit lite mer magsjuk och missat lite av det romantiska med en bröllopsresa.
6. Jag gillar att lära mig saker och är livrädd för att bli för slö. Därför läste jag extra vid sidan av mina universitetsstudier och har sedan fyllt på med både komvux- och universitetskurser vid sidan av jobb och föräldraledigheter.
7. Om jag var tvungen att leva på samma mat i resten av mitt liv skulle jag nog välja ostmackor. Om jag bara fick välja en dryck tror jag att det skulle bli öl.

Lite allmänt hyfs

Hej hej!

Det är fler och fler som läser den här bloggen, men jag har ingen aning om vilka. Ni kanske skulle kunna tänka er att hälsa?

Paradoxalt nog känner jag at jag skriver mindre och mindre. Och tråkigare och tråkigare.

Jag tänker att om ni kommer med några glada tillrop kanske jag får ny inspiration. Tills vidare får ni hålla till godo med arkivet. För så där ett år sedan vill jag minnas att jag var väldigt mycket roligare.

I minnets dunkla vrår

Äppel går här hemma och sjunger:

- Alla malla tjafs ut i fiskamalaja...

Jag känner efter en stund igen låten från ett kassettband med Tjorven och går också och trallar:
- Alla malla tjafs ut i binga, bånga bej. Hej skutteri, skutterumpenstumpen. Hej skutteri skutterullanrej.

Det känns nostalgiskt och fint. Tills jag plötsligt minns hur låten börjar: Mig vara född ut i Afrika. Min far vara där vara kung.

Eller vad sägs om versen:
Min syster vara svart vara spräcklig. Vara gift med en vit miljonär.
Förut var hon med på en cirkus, men nu vet ingen var hon är.

Det känns inte helt rumsrent och jag tror inte att Äppel har lärt sig de här verserna. Jag försöker låta bli att sjunga högt, men det är svårt för nu har jag låten på hjärnan. Jag är inte ens säker på att det hjälper att jag håller munnen stängd. Texten verkligen ekar i mitt huvud.