Det våras

Jag har köpt ett fint hus i skogen och vårt nuvarande hem genererade mer pengar än vi vågade hoppas. Jag flyttar lagom till semestern och ser redan fram emot att kliva ut genom dubbeldörrarna till den soliga altanen en tidig julimorgon.

Igår hittade vi blåsippor på tomten och barnen sprang traditionsenligt barfota runt förskolan. Det är två vårtecken som knappast kan ignoreras.

Jag är så glad att det är fredag. I helgen ska jag vara ute i solen och bjuda mina barn på vårens första glass!

Mina nerver

Det budas friskt på vårt hus idag. Samtidigt har jag själv kastat mig in i en budgivning.

Jag är lika nervös varje gång telefonen plingar till. Har jag just gått plus eller måste jag hosta upp mer pengar?

Hemmablind

Det är inte ofta jag tänker på att vi har lysrör i taket. Både i köket och badrummet. Hur mysigt är det egentligen?

Hus och fru med renoveringsbehov

Ni kan nu hitta mitt hem på Hemnet. Sök på "ägare ingår".

Omfördelad

Jag har ju åkt skidor två gånger den senaste veckan. Vid båda tillfällena har jag liksom tappat balansen och satt mig på rumpan ett par gånger. Så har det inte varit tidigare.

Först tänkte jag att det var något med föret; väldigt halt och glatt på något sätt. Sedan insåg jag att jag nog har blivit mer baktung.

Så nu brottas jag med frågan om jag har blivit lättare kring magen eller tyngre kring baken.

Inte helt genomtänkt

Jag tänkte åka skidor imorgon bitti. Då är det positivt att det kommer lite mer snö just nu. Jag håller tummarna för att någon entusiast är ännu tidigare än jag och spårar.

Jag får nog också hålla tummarna för att det inte snöar allt för mycket. Då kanske jag inte hittar mina skidor som jag lade på marken bakom förskolan.

Hur gick det här till?

Notera antalet inlägg de senaste dagarna. Det verkar nästan som att jag har börjat blogga igen. Kanske vänder det redan?

Pengar som pengar

- Vi har fått en faktura på två miljoner kronor, säger projektadministratören till projektledaren.
- Vet du vad det är?
- Neäh, svarar han.
- Det där hör nog till förstudien. Vi skickar den till IT-staben.

Jag kan inte låta bli att undra om de inte bara kan betala ut ett par mille till mig också när de ändå är igång. Det skulle vara en bra grundplåt.

Långt paket som är svårt att gömma

Igår körde jag säsongens första skidmil. Som vanligt är jag helbiten och undrar varför jag inte har kämpat mer för att komma ut tidigare.

Nu ska jag pressa ut så mycket skidtid jag bara kan. Jag tror att jag ska kunna trolla in ett pass onsdag förmiddag. Problemet är bara att jag blev tvungen att ta skidorna via kontoret, så nu sitter jag här och väntar på att kollegorna ska droppa in med oroliga blickar.

På rätt kurs

Det har varit en fantastisk helg! Den inleddes med kalas hos barnens kusin på fredag kväll. Barnen blev hämtade på förskolan och själv behövde jag bara ta mig själv från jobbet till min syster.

Lördag morgon åkte Äppel till hockeyn. Tjejerna och jag for på suzukiträff. Päppel ska börja spela cello och jag får också vara med.

Sedan kom finaste vännerna och besökte mig i lilla stugan där jag bor ensam. Efter promenad och middag sov de kvar och stannade på frukost. Sedan blev det utflykt med husspaning och skidåkning. Därefter hade jag gjort mig förtjänt av en semla från det lokala kondiset.

Nu sitter jag nöjd i min stuga och känner att jag klarar mig bra, trots allt. Imorgon hämtar jag barnen och kramar dem lite extra.

Utvärdering

Jag är på utflykt för att testa väsentligheter i ett område som jag kanske skulle kunna tänka mig att bo i. Hur funkar det att ta sig dit med buss? Hur långt är det till närmsta badplats? Kan man ta skidorna över axeln och gå till spåret?

Det gäller att börja med de viktigaste frågorna.

Baglady

Mina kollegor har frågat om jag tänker flytta in på kontoret. Den här veckan har jag, förutom de väskor med kläder och prylar som jag numera släpar hit och dit, haft med mig en cello och två rejäla kassar med böcker.

Deras oro är inte helt obefogad eftersom jag snart riskerar att stå utan bostad, men just för tillfället har allt flyttats vidare.

Imorse kände jag ändå att det var säkrast att ställa ifrån mig barnvagnen och kassen med systersonens födelsedagspaket i kapprummet för att slippa höjda ögonbryn.

Uppåttjack

En och en halv timme lunch med kär vän.

Livet går vidare.

Det gör ont

Ni kanske undrar vad jag gör? För tillfället vabbar jag en del. Alla barnen har varit hemma ett tag med hosta och förkylning. Idag kom i alla fall de två äldsta iväg på barnkalas, men Pirum har lite ont i öronen och får stanna hemma imorgon också.

När barnen var borta passade vi på att träffa två olika mäklare för att diskutera försäljning av huset. Det känns helt overkligt. Jag som varit så lycklig över glaspartiet, de nya lyktstolparna, att gårdsplanen börjar bli fin och att vi har en så otroligt bra tvättstuga. Jag har verkligen svårt att förstå hur människor kan köpa hus, renovera och sälja. Själv älskar jag allt det som vi har åstadkommit både med och utan hantverkare.

Jag älskar det här huset. Och det här området. Vi har eliminerat en del av nackdelarna och till och med hittat en fläck med lite kvällssol. Det är här mina barn är födda och här de har sina traditioner. Jag grät när jag plockade undan julpyntet för sista gången och tänkte på hur glad Äppel hade varit när vi tog fram det och hur noggrann han var att placera varje sak där den brukade stå.

Jag vet att jag kommer att bli lycklig var som helst så länge jag har barnen med mig. Jag vet att vi kommer skapa nya traditioner och få ett ännu bättre liv. Just nu är det bara så svårt att föreställa sig.

Huvudet på spiken

Lilla Päppel beskriver sina känslor så att mammas hjärta blöder.

- Helst vill jag att både pappa och du ska bo här hela tiden. Men det går ju inte.
- Nej, svarar jag. Det skulle nog inte bli så bra. Vi skulle nog bara bråka.
- Vuxna bråkar inte, invänder hon.
- Jodå. Det kan de göra, erkänner jag.
- Vadå? Vuxna bebisar då eller?

Drömmar

Ett litet hus vid havet. Gammaldags, men i gott skick. Med goda kommunikationer runt knuten. Ett stenkast från huvudstaden och inte särskilt dyrt.

Ska det vara så svårt att hitta?

Mitt veckoslut i klockslag (urval)

Fredag
05:42 Jag styr mot Trysil i en Renault Clio packad med en resväska, tre pulkor, tre hjälmar, tre stjärtlappar, två par skidor, två par stavar, tre skitiga overaller, en massa mat och tre barn.
06:08 Pirum kräks.
06:56 Pirum kräks.
07:38 Pirum kräks.
08:48 Pirum somnar.
10:46 Pirum vaknar.
10:47 Pirum får ett äpple.
10:48 Pirum kräks.
11:01 Jag bestämmer mig för att inte stanna för lunch på grund av Pirums hysteriska åksjuka.
11:16 Pirum kräks.
11:36 Pirum kräks. Eller spottar som Päppel säger. Inte mycket att få upp där.
11:44 Jag konstaterar att vi har en mycket god stämning i bilen och att resan går galant, trots att jag också kan se det ironiska i min positiva tanke.
12:39 Framme vid destination.
13:22 Enkel lunch intas.
14:05 Ut för snölek.
17:10 Värdfamiljen tas emot med middag.
18:12 Pirum kräks.
18:13 Jag börjar misstänka att det inte handlar om åksjuka.

Lördag
10:02 Vi beger oss ut för härlig snölek. Alla är glada och friska.
12:45 Vi äter lunch.
13:07 Jag tvingar en lite medtagen Pirum att sova middag.
14:48 Dags för dagens andra utepass.
17:30 Tacomiddag.
18:40 Jag kräks.
18:55 Päppel kräks.
19:25 Päppel somnar i soffan.
20:20 Jag går och lägger mig med alla barnen.
20:52 Vi vaknar av att Päppel kräks i sängen.
20:53 Jag kräks i en hink.
21:05 Vi somnar om.
21:10 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
21:32 Vi somnar om.
21:57 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
22:40 Vi somnar om.
23:10 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.
23:49 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.

Söndag
10:20 Mina pigga barn går ut och åker pulka med värdfamiljen. Själv sover jag ett par timmar.
14:35 Lite utelek innan vi vinkar farväl av våra hjältar som har tvättat och sanerat halva natten och underhållit barnen hela dagen.
18:50 Jag och barnen somnar för natten.
06:20 Vi sätter oss i bilen för hemfärd.
13:30 Vi anländer destination hemma. Jag konstaterar att jag har tre underbara barn som hållit humöret uppe hela resan och att vi har haft en härlig roadtrip.

Sammanfattning
En härlig vinterhelg och två mycket smidiga bilresor om man bortser från några smärre incidenter.

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

2011 var ett tungt år. Jag fick en tankeställare kring min reumatiska sjukdom; en lungsjukdom som jag inte har funderat så mycket över eftersom den hållits i schack med mediciner. Under förra året försökte läkaren att fasa ut de mediciner jag ätit länge. Det blev ett försök som gjorde det tydligt att sjukdomen bara låg och väntade på att få en ny chans att härja fritt. Jag fick nya mediciner som knäckte min lever och sedan i maj äter jag ytterligare en sort som begränsar mitt liv och som vi ännu inte vet om den verkligen hjälper.

I början av juni rasade min kropp ännu litegrann. Jag fick helt oväntat två diskbråck. Det blev en ovisshet och en lång sommar där jag kände mig än mer begränsad av min kropp. Jag har inte längre ont och jag har förlikat med att jag inte har full rörlighet och känsel i vänster fot. Samtidigt är jag lite rädd för vad som händer härnäst.

I augusti bestämde maken och jag oss för att separera. Det gemensamma livet har varit jobbigt länge. Beslutet var lite av en lättnad, men ändå blev själva verkställandet såklart fruktansvärt jobbigt. Sedan slutet av oktober turas vi om att bo i vår gemensamma villa med barnen. Jag är alltigenom lycklig när jag är där medan de dagar jag är ensam i en hyrd stuga känns som att jag gör våld på mig själv. Jag har aldrig haft någon önskan om mer egentid. Att ha barnen omkring mig är självklart och nödvändigt för mig.

Jag ser att ni är många som troget tittar in här trots att jag har blivit så dålig på att skriva. Jag är verkligen glad för det, men känner att det är svårt att hitta de där ögonblicken av glädje som jag vill förmedla. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på det symboliska i att det är nytt år nu. Dessvärre vet jag att det är en lång väg kvar innan kurvan pekar uppåt. 2012 kommer inte att bli mitt lyckligaste år som helhet, men det kommer säkert sluta långt mycket bättre än det börjar.

Nu vet ni i iallafall hur det ligger till. Kanske kan den vetskapen göra att jag kan skriva lite friare utan att känna mig pressad att prestera enbart roliga inlägg.

Kompensation

Jag hittade en riktig mördarbacke. Brant och obehagligt lång.

Jag sprang upp för den sex gånger innan jag tillät mig en normal joggingtur.

Tur jag inte satte upp några nyårslöften

Idag har jag ätit säsongens första semla.

Ja ja, alldeles för tidigt. Jag vet. Jag hann i alla fall slänga ut julgranen.