Lördagsnöje

Här sitter jag och bloggar en lördagkväll.

Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.

Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.

Kelgris

Det är jobbigt med barn som vaknar tidigt en lördagmorgon. Men Päppel har en taktik som ändå gör att man mest blir lycklig. När hon får komma till vår säng skuttar hon inte runt som en kalv på grönbete som jag känner ett annat barn som gjort sedan sju månaders ålder.

Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.

Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.

Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.

Ögontjänare

Igår frågade jag Äppel om de hade åkt stjärtlapp på jobbet*. Jodå, det hade de. Fast Äppel fick inte åka i den stora backen förklarade han. Eftersom han inte hade hjälm. Då får vi väl ta dit hjälmen, sade jag. Det hade han som tur var glömt imorse för jag kom på att Päppel och jag skulle fara vidare med buss direkt efter lämning och det skulle bli grymt jobbigt att släpa runt på hjälmen hela dagen om det visade sig att hela grejen var ett påhitt av Äppel. Treåringar kan ha en del sådant för sig.

Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.

- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.

Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.



* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.

Mitt nya jag

Jag gillar att resa. Jag gillar att uppleva andra kulturer, äta på restauranger med inhemska menyer och se annat än fasaden som byggts upp för turister. Jag sätter en stolthet i att finna mitt boende på plats och jag är lycklig att maken och jag hamnade på Galapagos minsta kryssningsfartyg (läs gammal segelbåt) med delad toalett och kock som sov på kökssoffan. Annars hade vi aldrig fått de naturnära upplevelser vi fick utan vallats i stora klungor utmed upptrampad stig.

Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.

Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.

Privatliv

Härom dagen kom jag på mig själv med att njuta av att låsa dörren om mig på toaletten. När jag var ensam hemma.

Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.

Magen igen

Jag är lite nervös för att gå till jobbet imorgon. Den enda som känner till Pirums existens är nämligen min chef. Jag tyckte att det var lite tidigt att börja sprida nyheten innan jul och att det var perfekt att ta det efter långledigheten. Nu är det bara det att jag inte kommer att få en chans att berätta för någon. Det spelar ingen roll hur mycket jag skyndar mig. Magen kommer nämligen vara först in genom dörren.

Sedelärande

Idag när jag skulle iväg till spinningen (måste bara poängtera att jag tränade idag igen!) insåg jag att det låg en illaluktande bajsblöja i sophinken i badrummet. Så jag bestämde mig för att slänga den på vägen. Vår soptunna ligger nedanför en rejält brant backe så för att slippa ta ut mig innan spinningen slängde jag in den på golvet bakom förarsätet.

Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.

Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.

Livsfarligt

Här kommer jag att spendera timmar närmaste tiden.

Vad med böcker jag kommer bli tvungen att läsa!

It is sooo this season

Min kusin, designern, kommer också på middagen ikväll. Det är alltid lika spännande att se vad hon har på sig. Och lite mindre spännande att inse hur ute man själv är. Det spelar ingen roll om jag har ett sprillans nyinköpt plagg på mig. Kusinen är redan inne i nästa säsong. Eller nästnästa.

Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.

Bortskämd

Finns det något trevligare än att komma bort till dukat bord, bli serverad mat och sedan åka hemåt när det är dags att diska? Vi skall bort på middag för andra kvällen i rad och jag känner att jag kan vänja mig vid detta. Eller snarare att jag redan har vant mig. Imorgon kommer det nog bli en kris här vid sexsnåret när jag inser att ingen kommer att lägga upp en smaskig anrättning åt mig och familjen.

Djupa frågor

Idag var vi på middag hos makens gudmor, 70+. På vägen dit frågade Äppel om hennes pappa var död. Jag var i och för sig inte helt säker, men hade mina aningar och gissade att det var han. Som vanligt var diskussionen inte slut. En treåring vill ALLTID veta varför. Så jag tog den enkla förklaringen och baserade det hela på ålder samt styrkte argumenten med att min mormor, morfar, farmor och farfar också var döda.

Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:

- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.

Kort paus.

- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.

Magen

Tänkte bara berätta att jag har haft mammabyxor på mig ikväll. För första gången den här graviditeten. Vecka 14! Det är nog nästan rekord för mig som har en tendens att få kula snabbt.

Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.

Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.

Kompisar

Äppel trodde länge att kompisar var detsamma som barn. Det blev ganska lustigt när han frågade saker som:

- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?

Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.

Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.

Dockteater

Äppel berättar ofta små sagor eller spelar upp samtal och scener om hur det till exempel kommer låta när han berättar en sak för sin förskolefröken. Idag är dock första gången jag hör honom leka med dockor som pratar med varandra. I allafall i den här omfattningen. Han pratar och pratar inne i vardagsrummet. Det jag först snappade upp var hur han med ynklig röst sade:

- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.

Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.

Sextioåtta skivor

Jag älskar smörgåsar! Finns det något godare än ett riktigt färskt bröd med bregott, ost och gurka? Eller med en skiva smakrik salami? Min bästa stund på dagen är när jag lämnat Äppel på förskolan och sätter i mig några mackor med kaffe.

Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.

Lite press

Imorgon skall jag gå på spinning klockan 9.00.

Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.

Låt det inte bli en vana

Äppel har kommit in i en period när det är han som skall tända och släcka alla lampor. Om någon annan tar nöjet ifrån honom blir han antingen väldigt arg eller gör om hela proceduren. När jag tänker efter gäller det inte bara lampor. Det är samma visa vad gäller spola på toaletten, ta fram saker ut kylskåpet, hälla upp yoghurt och så vidare i all oändlighet. Vissa saker är svårare att hantera än andra. En spolning går liksom inte att ta tillbaka trots att Äppel ligger hysterisk på golvet och skriker:

- Spola upp bajset!

Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.

- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.

Tveksamt

Imorse när vi vaknade låg det lite puder på backen. Flera gånger under dagen har det yrt några flingor, men bara korta stunder. Det är tortyr för en treåring som börjar prata om pulka och snögubbe så fort en snöflinga visar sig.

Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.

Karaktär

Idag skall jag passa på att jobba en stund. Tänkte slippa åka till kontoret på måndag och istället köra några timmar här hemma medan maken och barnen åker till svärföräldrarna och hämtar de julklappar som inte fick plats i bilen sist. Jag känner att det kommer att bli svårt att fokusera. Jag är nämligen så sugen på att:

* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga

Bakis

Det är anmärkningsvärt hur bakfull man blir av två alkoholfria öl och lite alkoholfri skumpa. Jag önskar att den här dagen tar slut fortast möjligt.

Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.

Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:

- Nu kan vi vänta med de andra.

Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.