Jag kan fortfarande inte sova en hel natt. Den mentala och fysiska stress jag har upplevt den senaste månaden är helt klart den värsta jag har upplevt i mitt liv. Jag har gått som på autopilot och har jag någon gång tillåtit mig att tänka en tanke fullt ut har tårarna börjat rinna. Det har varit så tungt och jag vill ju inte ens flytta!
Nu är alla saker transporterade från gamla huset till nya, kök och sovrum är uppackade och huset beboligt även om det står travar med kartonger i vardagsrummet. Dessutom har jag finaste vännerna som har åkt femtio mil för att finnas här och hjälpa till. Gamla huset är städat och om ett par timmar är det dags att lämna nycklarna.
Sedan hoppas jag kunna lägga mig en stund i solstolen och njuta av hur vackert det är här.
2 kommentarer:
Det kommer att bli hemma snart. Men låt det göra ont först. Och försök andas. Du kommer att landa. I sinom tid.
Jag har tänk på dig! Så skönt att du verkligen fick hjälp. Hoppas du kan finna tillräcklig ro för att kunna sova ordentligt.
Många stora kramar
Skicka en kommentar