Insikt

När jag vaknade imorse slogs jag av en tanke. Stenhårt.

Om Äppel håller låda på det här viset när jag råkar höra så gör han det säkert även när jag inte är med. Killen har till exempel gått på förskolan i 2,5 år sedan. Fröken måste ha svårt att hålla sig för skratt rätt ofta.

Eller ännu värre; hon kanske är grymt less på honom.

Vitt

Det borde vara lag på att det inte får snöa mer efter att jag har skottat. Åtminstone inte samma dag.

Fortsättning

När vi åkte hem från simskolan berättade Äppel för mig att han hade simmat under vattnet:
- Nästa gång ska jag göra det med allt jag har på mig.
- Vadå, ska ni simma klädsim? undrade jag.
- Näeh! Jag menar med skinn och ben och fötter och huvud.

Kyrkligt

Apropå pratglada barn. På julafton fördrev vi förmiddagen i kyrkan.

Efter att Äppels fröken berättat om Jesus, Maria, Josef, herdarna och alla de andra har han varit mycket intresserad av julevangeliet. När jag sade att mormor har en krubba med alla figurer hemma kunde han inte snabbt nog komma dit och det tog inte många minuter innan han övertalade henne att plocka fram den genast.

Att då besöka kyrkan på julafton när alla barn får hålla i varsin krubbfigur och komma fram med den allt eftersom berättelsen fortgår var en given succé. Vi var där tidigt så att Äppel kunde lägga beslag på Jesusbarnet.

När vi satt i kyrkbänken granskade han Jesus lite närmare och konstaterade att han inte såg ut som en bebis utan snarare var ett år eller så. Strax därefter hälsade prästen välkomna och inledde lite för att sedan bli tyst under klockringningen. Då tog lille kusinen på knappt två år till orda:
- Slut! Pappa, slut!

Här vände kvinnan i bänken framför sig om och sade glatt att hon hade valt bästa platsen i hela kyrkan.

Hålla låda

På simskolan stod Äppel för underhållningen. Föräldrarna dröjde sig kvar under uppropet och lektionen i isvett så alla fick njuta av min sons kunskaper.

När simläraren frågade vad man ska ha med ut på isen skrek Äppel snabbt:
- Is...!!! Öhhh.... för att sedan inte komma ihåg mer av det svåra ordet isdubbar. Men han berättade i allafall glatt att hans mamma hade sådana. Sedan fångade något annat hans uppmärksamhet och han utbrast:
- Mamma, titta på väggen!

Lektionen stannade upp och alla i lokalen tittade på väggen och undrade vad han menade. Jag undrar det fortfarande.

Sedan återgick läraren till att prata om isvett och undrade vad man mer skulle ha med sig.
- Kooom..., försökte han som ledtråd.
- Kamera! skrek Äppel.
Det är ju bra att ha, men här syftade han på en kompis. Varför man skulle ha en sådan med förstod Äppel snabbt. Den kan såklart hjälpa till om man faller i vattnet.
- Ja visst, fortsatte instruktören. Eller om man ramlar och slår sig och kanske bryter ett ben. Då är det också bra att ha en kompis med.
- Då får kompisen ha med sig en rullstol, sade Äppel mycket begåvat.

Här började jag känna mig ganska generad och hade svårt att hålla inne värsta fnissanfallet. Jag funderade också på om de andra barnen var stumma eller om de helt enkelt inte fick en syl i vädret.

Fritid

Idag ska Äppel börja på simskolan. Föräldrar får vänta utanför.

40 minuter med en god bok alltså. I like.

Finaste familjen

- Du är väldigt fin Päppel, säger jag.
- Du väldigt fin mamma, svarar hon. Och fortsätter:
- Äppel väldigt fin. Pirum väldigt fin. Pappa väldigt fin.

Dubbelpass är vardagsmat

Igår meddelade spinninginstruktören att det gick att köra dubbelpass igen. Man kan alltså välja att trampa en timme till direkt efter det första passet. Det var en handfull som satt kvar på cyklarna när vi andra lommade ut från lokalen.

Jag tror att instruktören försökte få oss att känna oss mindre lata när han sade att de som satt kvar var lite galna.

Galna? Snarare fria och lyxiga. Själv fick jag kasta på mig överdragskläderna och skynda hem till kaoset.

Sedelärande?

Ops, I did it again. Och inte kan jag skylla på att jag är gravid. Det måste vara någon kombination av cykelbyxor och minusgrader som slår ut en viss del av min hjärna.

Bästa bebisen

Äppel, Pirum och jag låg och kramades lite imorse.
- Är du också kär i Pirum? frågade jag. Det är jag.
Äppel tittade konstigt på mig.
- Det är väl alla? Alla tycker nog om Pirum.

Så sant. Så sant.

Övervakaren

Jag skalade potatis till middagen. Bredvid stod Päppel uppflugen på en stol med händerna på ryggen och tittade på. Plötsligt sträckte hon ut sin arm och klappade mig på ryggen:
- Bla skala, mamma.
- Vad sade du?
- Bla skala.
- Tycker du att jag skalar bra?
- Ja.
- Ööh.... tack.

Tacka vet jag ny teknik

Idag har jag varit på avslutningsseminarium med fett hår, sjuk Päppel och Pirum som rullade omkring på golvet och passade på att bajsa lite i blöjan.

Tur att det var en distanskurs.

Drömmen

Jag gillade Den osynliga väggen av Harry Bernstein så det var bara en tidsfråga innan jag skulle läsa fortsättningen. I Drömmen har familjen kommit till Amerika och läsaren får följa deras med- och motgångar.

Boken är spännande och läsvärd. Handlingen är fängslande och det faktum att den är historisk och sann gör den helt klart intressant. Ändå känner jag när jag läser vad jag skrev om Den osynliga väggen att det fattas något. Jag upplevde inte alls samma starka känslor och blev inte engagerad på samma sätt.

Bra, men inte lika bra.

Kannibal

När Äppel var liten kallade han sig själv för Dossoss.

Lillasyster Päppel kallade han för övrigt Dessess och maken för pappa Dassuss. Sin kompis Fred döpte han till Veff medan Fred sade Voff till Äppel. Hänger ni med? Strunt samma för det var egentligen inte namnförvirringen jag skulle skriva om.

Jag ville bara säga att det är minst sagt lustigt att Päppel numera äter dossoss. På hennes språk betyder det nämligen smörgås.

Ordning och reda

I helgen har vi organiserat en hel del. Jag gillar det eftersom det får mig att tro att jag ska få mer tid över till annat när det väl är gjort.

När jag tänker på det stämmer det dock dåligt. Det blir helt enkelt aldrig färdigt. Jag sorterar viktiga papper, men plötsligt svämmar det över av nya. Jag lägger barnkläder i respektive lådor och plötsligt är de urvuxna. Jag arrangerar ett skåp för pyssel, men plötsligt ryms inte allt i det.

Det är inte fullt lika illa som jobbet med tvätt, städning och middagsplanering som inte ens är färdigt innan det är dags igen. Men ändå.

Ses i spåret

Det finns sysslor som känns så tråkiga att jag drar mig in i det längsta att ta tag i dem. Att de sedan sällan är lika hemska att genomföra i verkligheten som i min fantasi hör egentligen inte hit.

En av dessa saker är att ordna med fotoalbum. En annan är att valla skidor. Det sistnämnda är riktigt dumt att dra ut på. För jag kan gå och ladda en hel vinter innan jag kommer till skott. Sedan hinner jag åka skidor en gång innan snön är borta.

Därför meddelar jag nu stolt att skidorna står redo i källaren. Om all snö regnar bort i natt är det jag som gråter imorgon bitti. Annars ger jag mig ut i det underbara vinterlandskapet.

Får får lamm

Jag gillar vintern när det är sol och inte allt för blåsigt. Minusgraderna lider jag inte av. Vi har ullsockor, ullkoftor och ullunderställ. Jag har till och med kjol och benvärmare av ull.

Vi fryser inte mina små lamm och jag.

Generöst III

Äppel viskade hemlighetsfullt till mig:
- Mamma, jag ska inte berätta för pappa om det där jag ska köpa till honom när jag blir vuxen. Det ska bli en överraskning.

Inte helt säker på vad saken gäller svarade jag:
- Okej. Bra, men det är ganska långt till dess. Det kanske finns risk att du glömmer.
- Men då kan du säga till mig.

Så nu lägger jag in ett alarm till vintern 2025.

Generöst II

Igår var vi på födelsedagsmiddag hos min syster. När jag pratade om vad jag skulle ge henne i present tittade Äppel frågande på mig:
- Du behöver inte köpa någon present. Jag har ju redan gjort en.

Öhh, joo. Men det kändes lite snålt med bara en färgglad orm gjord av lekmajs från hela familjen. Hon fyllde trots allt 35.

Generöst

Idag fick jag en av makens hyllor i garderoben. Precis vad jag ville ha.

Hoppas att han inte protesterar när han märker att jag tagit över den.