Lite press

Imorgon skall jag gå på spinning klockan 9.00.

Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.

Låt det inte bli en vana

Äppel har kommit in i en period när det är han som skall tända och släcka alla lampor. Om någon annan tar nöjet ifrån honom blir han antingen väldigt arg eller gör om hela proceduren. När jag tänker efter gäller det inte bara lampor. Det är samma visa vad gäller spola på toaletten, ta fram saker ut kylskåpet, hälla upp yoghurt och så vidare i all oändlighet. Vissa saker är svårare att hantera än andra. En spolning går liksom inte att ta tillbaka trots att Äppel ligger hysterisk på golvet och skriker:

- Spola upp bajset!

Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.

- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.

Tveksamt

Imorse när vi vaknade låg det lite puder på backen. Flera gånger under dagen har det yrt några flingor, men bara korta stunder. Det är tortyr för en treåring som börjar prata om pulka och snögubbe så fort en snöflinga visar sig.

Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.

Karaktär

Idag skall jag passa på att jobba en stund. Tänkte slippa åka till kontoret på måndag och istället köra några timmar här hemma medan maken och barnen åker till svärföräldrarna och hämtar de julklappar som inte fick plats i bilen sist. Jag känner att det kommer att bli svårt att fokusera. Jag är nämligen så sugen på att:

* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga

Bakis

Det är anmärkningsvärt hur bakfull man blir av två alkoholfria öl och lite alkoholfri skumpa. Jag önskar att den här dagen tar slut fortast möjligt.

Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.

Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:

- Nu kan vi vänta med de andra.

Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.

Årskrönika - nedtecknad i all hast

Det här var året när vi på allvar blev en tvåbarns-familj. Nog för att Päppel är född redan i oktober 2007, men hon tog sig inte ur bebiskorgen förrän i år. Med henne kom syskonkärlek, bus och kramar. Det är hur underbart som helst när barnen blåser varandra i magen eller skjuter bilar mellan sig och skrattet porlar ur bägge två. Syskonsituationen innebär självklart även konflikter och tillhörande skrik och gråt. Äppel är snabb med att rycka leksaker ur händerna på Päppel eller att dra i henne tills hon protesterar högljutt, vilket han tyvärr inte verkar uppfatta alls.

Det känns också som att det är i år vi har kunnat göra saker tillsammans med Äppel på ett helt nytt sätt. Han är inte längre ett småbarn som bara uppskattar sandlådan. Vi har varit på Grönan och åkt både nyckelpigan och elefanterna så att det killat i magen. Vi har åkt vattenrutschkana trettio gånger i följd utan att Äppel visat minsta tecken på att tröttna. Vi har kunnat prata om och se fram emot kalas, födelsedagar och inte minst julen tillsammans. Äppel har ridit på en ponny och åkt pulka i riktig backe. Det har varit hur roligt som helst tycker mamma, som passar på att känna sig som ett barn på nytt.

Men det är också liiiite skrämmande hur fort det går. Nu kan Äppel gå på lekträff utan föräldrar och det är säkert bara ett ögonblick tills han vägrar att ha mamma med sig någonstans. Bäst att fortsätta njuta av dagarna så länge det varar!

Färden genom mangroven

Jag är övertygad om att Färden genom mangroven av Maryse Condé är en bra bok. Tyvärr läste jag den på sämsta möjliga sätt: några sidor då, ett kapitel då och ytterligare ett kapitel ett antal dagar senare. Jag hade den nämligen i väskan samtidigt som jag läste en annan bok på hemmaplan.

Boken har ett finurligt upplägg. En man hittas död i Rivière au Sel på Guadeloupe och historien om honom växer fram genom olika berättare i varje kapitel. Med lite kontinuitet hade det varit möjligt att komma ihåg de olika personernas inbördes relationer. Jag tyckte att boken var läsvärd, men är säker på att jag missade en del i historien på grund av att jag tappade tråden emellanåt.

Ett tips till den som läser lite oftare än en eller två gånger i veckan alltså. Eller som har tid att sträckläsa 250 sidor, för den delen.

S/M

Äppel bankar ivrigt på sin lille Björne-nalle.

- Jag smiskar Björne.
- Vad hårt du slår! Man får bara göra lite så här på skoj, säger jag och klappar Björne på baken.
- Björne gillar hårt, svarar Äppel som om det vore det naturligaste i världen.

Kroppsarbete

Aaaah, inget går upp mot en dag med motorsågen som slav släpandes stockar och vedklampar uppför en brant terrängbacke. Nu behöver jag inte träna eller ens gå utanför dörren förrän det är dags för promenad till nyårsfesten.

Under pistolhot

Äppel har spenderat eftermiddagen hos Fred. Det var en kombinerad lekträff och träningsläger inför nyår. Äppel behöver vänja sig vid den stora svarta hunden som delar bostad med Fred. Han har såklart haft jättekul och babblar oavbrutet om allt möjligt.

- Mamma, har ni sådana där skridskor som Fred har?
- Nej, jag har inga skridskor.
- Pappa, har du skridskor?
- Ja, fast inte här. De är hos farmor.
- Är dina skridskor också hos farmor, mamma?
- Nej, jag har inga. Jag kan inte åka skridskor.
- Varför kan du inte det? Är du tjock? Är du gammal?
- Hahaha, replikerar maken blixtsnabbt. Den skall in i bloggen!

Bearbetning

Äppel pratar fortfarande mycket om allt som hänt i jul. Idag kom plötsligt en monolog kring tomten.

- Tomten var så tjock. Jo, det kan man väl säga. Åtminstone där han var uppstoppad med kudde.
- Kanske han hade en bebis i magen. Tveksamt.
- Tomten hade andra händer. Andra? Det var makens vanliga händer. Inga vantar. Inte ens av med ringen.
- Bajshänder. Jaha? Som sagt, makens vanliga händer.

Eländes elände

Så fort man tar sig några dagar ledigt svämmar tvättkorgen över, dammråttorna kryper ut från sina gömställen och kylskåpet gapar tomt.

Som en riktigt rejäl baksmälla på något vis.

Komplimang

Äppel ville gärna köpa en julklapp till sin pappa. Han hade bestämt sig för choklad. Choklad är lite oåtkomligt för honom och därmed den största lyxen.

Han slog också in chokladbiten med största möjliga omsorg. Ett helt ark klistermärken gick åt till att dekorera paketet.

- Vad fint det blev, uppmuntrade jag.
- Det är en bra mamma, mumlade Äppel i sin pyssellycka.
- Vad sade du? Är det en bra mamma?
- Du. Du är en bra mamma.

Det här hände som ni förstår någon dag före julafton. Men jag kommer leva på det länge.

Bromsspår

Päppel har börjat rymma från pottan efter att hon har uträttat sina behov. Det är inte speciellt käckt eftersom hon är rumphasare.

Riktigt så illa som rubriken antyder har det ännu inte varit, men det är nog bara en tidsfråga.

Sammanfattning

Tomten: Succé! Äppel pratade avslappnat med tomten och gav honom till och med en hjärtlig kram utan att alls förstå att det var hans egen pappa. Päppel satt lugnt på golvet och tittade på. Inte det minsta rädd, helt otippat!

Julklappar: Lagom. Perfekt blandning till barnen med en efterlängtad skottkärra och några trevliga och hållbara leksaker, men också praktiska grejer som gummistövlar, kläder och ryggsäck.

Maten: Perfekt. Bara sånt som folk verkligen ville ha. Tack livsmedelsverket för att ni inte avråder gravida från nygjord gravad lax!

En utomordentlig jul helt enkelt.

Kaos

Det är två barn som skriker här hemma och idag är en sådan dag när jag bara tänker:

- Är det verkligen mitt problem?

Jag tror jag tar en joggingrunda och lämnar änglarna med maken.

Det blir bara bättre

Vi har precis kommit hem från Teo, 5 år, och hans nya fina bilbana. Det var superhäftigt att se hur fort Äppel lärde sig tekniken att köra bilen med lagom gas för att hålla sig på banan och hur han hade stenkoll på vilket spår hans bil skulle vara på om den väl körde av. Jag trodde att han skulle vara alldeles för liten, men han hade fantastiskt roligt vilket han sade gång på gång.

När Äppel var och bytte om till pyjamas passade jag på att köra lite med Teo. Vi skrattade båda två och turades om att prejas i smala kurvan och krocka där spåren korsar varandra. Jag tycker att det är jättekul att ha barn redan nu, men fick en föraning om att det bara blir roligare och roligare!

God jul mina systrar

God jul mina systrar som reser och far.
God jul mina systrar where ever you are.

God jul du långt bort i Indianland.
Jag hoppas du ligger och njuter på strand.
Att du missar julmaten gör dig detsamma,
men ta ett glas vin och hälsa till mamma.

God jul uppe i Träsket du som åkt dit.
Du får åtminstone en jul som är vit.
Ät mycket julmat, det behövs energi
för att klara kyla, längdspår och after ski.

God jul du som korsar Atlanten på dan
när vi andra äter skinka och dansar runt gran.
Jag hoppas en skön semester du får.
Jul kan du fira ett annat år.

God jul mina systrar var ni än är.
God jul alla andra som läser det här.

Förväntningar

Allt är så mycket härligare den här julen! Det är första året som Äppel verkligen förstår vad som väntar. Han pratar konstant om tomtar, julklappar och sill. Han är så förväntansfull och jag dras med. Det är så roligt att öppna Bamse-kalendern, tända datumljuset och räkna ner dag för dag. Jag känner mig som ett barn på nytt.

Någon gång har det hänt att maken och jag funderat på om Äppel kommer bli besviken på själva dagen som man själv kan bli när man byggt upp för höga förväntningar. Så har vi slagit bort farhågorna med att det faktiskt kommer att bli ett överrumplande himmelrike för en treåring med alla julklappar, ljus, tomtar, all mat med mera.

Så i förmiddags när vi gjorde en bussutflykt pratade vi lite om morgondagen.

- Tänk att det är julafton imorgon, sade jag.
- Ja, svarade Äppel och tittade drömmande ut genom fönstret. Och det kommer att vara snö här överallt.
- Nej, det är inte alltid snö på julafton. Jag tror inte det kommer att vara det.
- Jag tror det.

Så om Äppel blir besviken imorgon skyller jag på Astrid Lindgren och Jujja Wieslander.

Sista minuten

Jag tycker inte om att vara sent ute. Och det är inte ofta jag är det. Julklapparna brukar till exempel vara färdigköpta innan Lucia. Därför är jag lite upprörd över att det faktiskt kan löna sig att vänta med inköp till dagarna före jul. När vi skulle köpa tomteskägg igår var det redan halva priset på alla julgrejer. Hur är det möjligt att de säljer ut grejer just när folk behöver dem som mest? De som har planerat och handlat redan i början av december straffas alltså för det med större hål i plånboken?

En sak som jag har satt i system att skjuta på och som dessvärre inte lönar sig är sömnaden av överkast. Redan i slutet av förra året kom jag på att jag skulle ge Äppel ett hemsytt överkast i lapptäcke-teknik. Jag orkade dock inte ta tag i det inför den stundande julen, men i år har jag haft det lite i bakhuvudet och samlat på mig tyger för ändamålet. Eftersom det inte är så långt kvar tills Päppel får riktig säng kom jag på att jag kunde sy ett till henne i födesledagspresent först. Det blev färdigt på eftermiddagen på självast dagen. När det var dags för Äppels födelsedag satt jag där och slet igen. Dagen före födelsedagen återstod bara bakstycke. Vilket antiklimax när fleecetyget var slut i butiken!

Nu har jag dock haft det hemma i flera veckor. Varför har jag inte sytt fast det när han skall få det imorgon? Suck! Annorlunda uppesittarkväll här alltså.