Olika världar

Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.

Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?

Kan du vara själv

- Kom nu hjärtat, säger jag till Pirum.
- Ja i-e jä-a. Mamma jä-a.

Sugen

Idag tycker jag att det borde vara en sådan dag som någon kommer och bjuder på bullar som blivit över från ett möte.

Det händer alldeles för sällan.

Testa Digster

Lyssnar du på musik via Spotify, iTunes eller WiMP? Då kan du få spellistor via tjänsten Digster.

Om du vill kan du dessutom prova att vara premiumkund gratis under sex månader. Använd koden buzzador.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Den röda anteckningsboken

Jag fick en så fin present av en vän: en bok som hon valt ut för att hon själv tyckte så mycket om den. Jag blev själv mycket förtjust i Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Det är en tunn liten volym med korta historier om sammanträffanden. Vissa helt fristående och vissa som bygger på varandra.

Boken är en fröjd att läsa, mycket för att berättelserna är så häpnandsväckande, men ännu mer för att författaren har förmågan att se det osannolika i livet och glädjas åt det.

Köp den här boken. Lägg den i väskan och läs någon sida på bussen, i väntrummet eller på toaletten. Du kommer snart att ha slukat den.

En ulv i fårakläder

- Vad är det? frågar jag en gråtande Päppel.
- Pirum drog mig i håret.
- Neäh, a ie oje. Äppe oje.

Översättningen av detta är alltså: Jag inte gjorde. Äppel gjorde. Det kunde kanske stämma. Om inte Äppel varit hos Oliver. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller förtvivlad.

Spill: en damroman

Jag hade egentligen inte tänkt rekommendera Sigrid Combüchens augustprisade roman Spill. Jag tyckte att den var lite svår att komma in i för att inte säga seg innan jag fick upp farten.

Sedan diskuterade vi den i min bokcirkel och då plötsligt insåg jag dess storhet. Det går att trassla i karaktärerna och uppnå flera dimensioner och nivåer genom att fundera över vad som egentligen är verklighet och vad som är uppdiktat av författaren. Eller vilken författare? Den i boken eller den som har skrivit den? De har ju samma namn, men är de egentligen verkligen samma person?

Läs den, men se gärna till att ha någon att diskutera den med i soffan en mörk kväll i höst.

En fin stor fyraåring

Det är ingen vanlig dag för det är Päppels födelsedag!

Uppskattad födelsedagspresent

Ikväll blir det laxbiffar som födelsedagsbarnet har önskat och sedan ska hon och jag passa på att åka vattenrutschkana medan Äppel är på simskolan.

Vinteräpplen

Jag läste om Josefine Sundtröm i någon tidning och blev så sugen på att läsa hennes debutroman Vinteräpplen. Jag är normalt sett skeptisk till mediapersonligheter som hoppar mellan olika hantverk och tycker att det ofta blir ytligt. Här utlovades dock djup och mening, stora kvinnoöden och en lysande debutroman.

Jag borde inte gått på det. Visst behandlar romanen flera intressanta kvinnor och deras livsöden och vissa hade jag gärna läst mer om. Den räcker dock inte hela vägen. Språket faller ganska platt och dispositionen blir emellanåt effektsökande.

Vi diskuterar den här. Än så länge är vi ganska överens.

Kvalificerad gissning

- Päppel, vet du vad Fääänk jo betyder? undrar Äppel lite drygt.
- Fänkål! svarar hon blixtsnabbt.

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.

Håller skenet uppe

Det är meningen att jag ska arbeta 32 timmar i veckan. Den här veckan är det två eftermiddagssammankomster på förskolan och jag tror att jag lyckas komma upp i 29 timmar. Jag är mycket tacksam för att jag har flextid.

Strax före åtta imorse var det dock en kollega som kommenterade min närvaro med att man kan tro att jag bor på jobbet. Det verkar räcka att komma strax före alla andra för att de ska tro att jag har varit här i flera timmar. Alltid lurar det någon. Förhoppningsvis är denna någon min chef.

Själv kallar jag det friskvård

Idag passade jag på att flexa lite. Jag smet från jobbet, tog en promenad ner på stan, shoppade lite till både mig och barnen inför vintern och hann till och med lämna grejerna hemma innan jag promenerade i solen och hämtade barnen.

Jag misstänker att jag bröt mot lagen om rätt till barnomsorg eller liknande.

Högmod går före fall

Låt mig säga så här:
Min Äppel är inte gjord för att stå på scen i grupp och läsa inövade repliker. Improvisation och egen show är snarare hans melodi. När han slår igenom som komiker i framtiden kommer hans barndomskompisars föräldrar säga att de såg den talangen hos honom redan i hans första framträdande på förskolan.

Mikaelispelen förvandlades igår från ett läskigt äventyr till en komedi och det var många som skrattade högt. Dessvärre misstänker jag att där också stod några irriterade föräldrar och kände att deras telningar inte fick chansen att glänsa på scenen.

Lite onsdagsskryt

Idag blir det kort arbetsdag. Om en timme ska jag bege mig mot förskolan för höstfest där Äppel ska agera riddare i Mikaelispelen. Det vill inte jag missa. Både han och jag kommer att växa några centimeter under föreställningen.

Min son är en väldigt duktig och mycket smart pojke. Det sistnämnda berättade en förskolepedagog för mig i förra veckan. Äppel hade föreslagit för pedagogen att de skulle flytta låset till den andra komposten när de precis hade tömt den första på jord. Det hade pedagogen inte tänkt på själv.

Så nu vet både pedagogen och ni att Äppel har huvudet på skaft. Själv visste jag det sedan tidigare.

Djungelboken

I lördags var jag på teater. En helt fantastisk föreställning. Den bästa jag sett på många år.

Jag älskade hur djuren fick gestaltas av träffande mänskliga karaktärer. Föreställ er till exempel ett gäng brats som apor eller en förförisk Kill Bill-inspirerad läderklädd kvinna som orm.

Det är dock ingen idé att jag rekommenderar den. Sista föreställningen ges på fredag och är dessutom utsåld. Bättre lycka nästa gång!

Jag ska skriva ett brev

Vad är det för poäng att ringa och redovisa allt när man ändå får avslag baserad på gammal information en vecka senare? Hur vet man om de som tog emot informationen i kundtjänst verkligen skrev det jag sade?

Gissa vad jag pratar om?

Suck.

Skynda att älska

Äppel och jag pratade lite om kärlek.

Han konstaterade att man inte kan älska gamla människor för dem vill man inte klappa. De är inte så lena.

Tredje barnet

Jag har varsitt dokument där jag skriver om barnen. Om Äppel finns detaljerad information om varje tand, varje motoriskt framsteg och listor med ord han lärt sig.

Det känns ganska illa att jag just försökte sammanfatta de senaste nio månaderna av Pirums liv på tjugo minuter.