Ombytta roller

Jag tycker att det har blivit stökigare här hemma sedan vi fick barn. Fler prylar framme, mer grus i hallen och en hel del smulor, ris och andra matrester på köksgolvet.

Idag när jag skulle fixa middag fick jag dock en tankeställare. Jag råkade nämligen välta ett paket quinoa och de små kornen spred sig över en bra bit av köket. Snabbt och målmedvetet tog Äppel kommandot och medan han stod där och dammsög berättade han sanningen:

- Det är tur att ni har en pojke som hjälper er att städa när ni spiller.

Jag som trott att det är barnen som stökar ner, men det är helt enkelt vi vuxna som blivit slarvigare och mer stökiga. Tänk hur det hade sett ut om inte de höll efter oss!

Gå om

På väg hem från förskolan berättade Äppel att påskharen bara kommer med röda ägg, men i sagan var det en som kom med blå.

- Den sagan kan inte jag. Kan du berätta den? frågade jag.
- Näeeeh, svarade Äppel. Jag kan inte. Men när du börjar skolan. Eller när du börjar dagis. Då kan din fröken berätta den.

Tror ni att jag verkligen får en chans till?

Utmana sig själv

Idag var jag och köpte de skor Äppel behöver inför vår- och sommarsäsongen. När han kom hem för en stund sedan var det dags att prova.

Päppel blev ganska avundsjuk. Inte konstigt: tre par splitternya dojor till brorsan. Hon gav sig inte förrän hon fick prova. Så nu går hon omkring i ett par sandaler i storlek 29.

Det så klart, efter två veckor på egna ben är det givetvis dags att testa någt nytt.

Kändisspotting

Imorse när vi kom till förskolan klev en man, lite större än genomsnittet, ur en bil.

- Vem är det? undrade Äppel. Kanske Magnus.
Medan han pratade på klev även mannens respektive och deras lilla dotter ur bilen.
- Nej, fortsatte Äppel. Det är nog inte Magnus. Det är nog någon som skall lämna sitt barn. Magnus har ju inga barn. Juh!

Nu började jag bli nyfiken:
- Vilken Magnus?
- Han som dansar.
- Jaså! Såg pappa och du på det?
- Jaa, på teve. Och sedan tittade vi på datorn. Då såg vi att Magnus vann!

Här har jag kollat på Let's dance varenda fredag som jag inte haft något bättre för mig. Och först när jag är borta engagerar sig gossarna.

Nattsuddare

Jag minns en vårnatt under gymnasietiden när mina kompisar och jag hade varit på konsert i Vällingby och insåg att komunikationerna hem till Södertälje hade slutat gå för länge sedan. Jag minns glädjen när vi kom på att det var natten för att ställa fram klockan och att det inte var fullt lika lång tid kvar till första morgontåget.

I år var jag alls inte lika glad för den där förlorade timmen. Jag har fortfarande inte återhämtat mig. Fast egentligen kanske den inte har så stor betydelse i sammanhanget.

Undrar om det spelar någon större roll om man hinner sova tre eller fyra timmar innan man utsätter sig för en nästan fem timmar lång tågresa med en trött och grinig tös på ett och ett halvt som sällskap.

I rikets tjänst

Jag får stänga här ett par dagar. Jag skall iväg på ett uppdrag.

Det har absolut ingenting med rubriken att göra, men visst låter det spännande?

Ge mig styrka

Jag har varit på utflykt till stan och känner mig helt slut. Graviditeten börjar göra sig påmind och det är inte längre en baggis att åka buss och promenera med två barn.

Nu sitter jag här och gäspar och pustar och önskar att jag hade kunnat ta en liten lur på bussen som de övriga två resenärena.

Hur tusan skall jag orka laga middag, packa och gå på spinning som planerat? Tyvärr är det bara en av dessa saker som går att prioritera bort...

Lågkonjunktur

Den där underbara biografen är nog ett minne blott. Nu har vi en glassfabrik i vardagsrummet och de hårda tiderna tycks ha nått även oss. Där kostar det nämligen pengar att få jobba.

Tydligen är både Äppel och Päppel tillräckligt välbärgade för att gå med på arrangemanget. Nyss hörde jag storebror säga följande:

- Päppel, vad bra att det jobbar både en pojke och en flicka här. Vad bra att vi har en lillasyster för annars skulle pojken få jobba ensam.

Välartad gosse

Ibland beter sig Äppel så lillgammalt och världsvant att jag nästan blir full i skratt. Vid middagen frågar jag ofta vad han har gjort under dagen. Han verkar ha anat mönstret för idag kom det självmant:

- Idag på jobbet berättade Ann en jättelång saga. Den handlade om ett får som hette Ullgott. Sedan lekte vi att vi var Ullgot och Ann var vargen.

Liten paus för att ta en tugga. Och sedan:

- Det här var verkligen gott.

Kan själv

Tänk att vara knappt ett och ett halvt. Allt är nytt. Så mycket att prova. Päppel genomförde precis följande lilla procedur.

Hon stod här bredvid mig och snörvlade teatraliskt och pekade uppfodrande på hushållspappret. - Vill du snyta dig? frågade jag och torkade henne lite runt näsan. Hon nöjde sig inte utan skulle tydligen hålla pappersbiten själv. Efter att ha torkat sig lite någonstans i nästrakten knatade hon iväg över golvet mot ett köksskåp.
- Vill du slänga? frågade jag och öppnade det rätta skåpet.

Mitt i prick. Ni anar inte hur nöjd hon såg ut.

Progression

I måndags tog Päppel sin första promenad över köksgolvet. Idag knatade hon omkring på gården i vinterkängor.

Det går plötsligt undan må jag säga.

På sin plats

Här följer ett utdrag ur dagens middagskonversation.

Äppel: - Pappa, jag undrar var ditt arbetsrum skall vara.
Maken: - Det skall vara i källaren. I rummet nedanför trappan.
Ä: - Där stegen står?
M: - Just det. I det som är arbetsrum nu skall ni få ett lekrum.
Ä: - Och mamma får vara här i köket och laga mat.

Lönsamt nöje

Äppel driver en biograf. Själv är han den som sitter och delar ut pengar. För man behöver pengar när man skall gå på bio.

Det har han rätt i. Bra biograf.

Dum och dummare

Imorse blev jag skickad till bilverkstan av min make.

Jag tror inte att det finns något ställe där jag känner mig mer korkad. Jag känner hur jag börjar stamma och pladdra osammanhängande vid åsynen av en mekaniker bara för att jag är så rädd för att säga något helt korkat.

Idag lyckades jag inleda med att förklara att det var listen på dörren bakom passageraren som var lös bara för att minuten senare säga att det var på vänster sida, alltså bakom föraren.

Inte blev det bättre när mekanikern tryckte tillbaka listen i sin skena och sade att det inte var något fel på den. Någon hade väl fastnat i den så den kom ur position helt enkelt.

Nästa gång får maken åka till verkstan. Och mekanikern är hjärligt välkommen att besöka mig på mitt jobb så skall vi se hur mycket han fattar.

Konstigt namn

Igår fick båda barnen åka på utflykt till mitt jobb. Jag visade mitt skrivbord och presenterade min kollega Peter som sitter strax intill.

Efteråt funderade Äppel:

- Petar han i ögat?
- Va? Nej, vad menar du?
- Men varför heter han Peter?

Besiktning

Imorgon är det dags för den första kontrollen hos barnmorskan. Nu har jag googlat fram att jag är i vecka 25. Bara dryga tre och en halv månad kvar. Sånt bör man ju veta.

Det är konstigt. I första halvan av graviditeten känns det som att ingen bryr sig det minsta om att man är på smällen och man nästan längtar efter att mödravårdsbesöken skall börja. Sedan, framåt slutet, så känns det som att man springer på den där mottagningen hela tiden och önskar att de skulle sluta vilja kolla så himla ofta.

Apropå barnmorskan är jag lite nervös för att gå dit just den här gången. När jag var där för inskrivning träffade jag nämligen något stolpskott som inte ens presenterade sig och som bara tittade på mig en gång över huvud taget. Det var när hon talade om att det var totalförbjudet med alkohol. Inte ens en lättöl under hela graviditeten fick passera. Så när jag skulle boka in den här tiden bad jag att få Lotta som jag hade min förra graviditet.

Jag drog mig för att ringa. Tänk om det var Lotta som svarade. Det skulle kännas så löjligt att säga att jag absolut ville gå hos henne. Eller ännu värre. Tänk om det var den andra jag fick prata med. Det skulle jag inte ens veta eftersom jag inte visste hennes namn. Oron var helt obefogad. Det var en tredje person jag pratade med. Hon tyckte det var hur naturligt som helst att jag ville gå hos samma som sist och sade att det säkert var meningen trots att en annan skrivit in mig.

Det kändes som att det gick för smidigt. Tror ni att Lotta håller förhör om bytet imorgon? Det känns så fånigt att behöva säga att inskrivningen liksom bara inte kändes bra. Vadå gravid kvinna som tror att världen kretsar bara runt henne?

Störande

Igår var barnen och jag på biblioteket. När vi skulle åka hem frågade Äppel:

- Är pappa hemma?
- Nej, han har inte kommit hem ännu.
- Bra. Då kan vi läsa i ro och fred. Utan att någon stör. Och ingen som tar böckerna.

Jo, det är ganska jobbigt att det alltid blir slagsmål om bilderböckerna här hemma. Maken skall alltid läsa dem först av alla.

Effektivitet

Jösses är klockan bara tjugo över två? Jag som redan har varit på öppna förskolan, jobbat lite, kört två maskiner tvätt och bloggat en hel del.

Tänk om man var så här effektiv varje dag.

Utmaningen: vecka tre

Jag har verkligen kommit igång. Bidraget till marsutmaningen denna vecka är... tamtadam... ett par blå ulltofflor.

Egentligen skulle det vara ett litet band som knäpptes i en knapp över, men har man ingen knapp så får det gå bra utan.

Någon av de närmast sörjande som behöver ett par tofflor? Annars kanske det är dags att prova att arrangera en utlottning.

Ve och fasa

All den där snön som föll förra veckan försvann mycket fort. Efter att ha varit flera decimeter ligger här nu bara några vita högar här och där.

Nog för att jag inte gillade småregnet som föll när jag gick till förskolan imorse, men jag hann i allafall börja fundera på att ta tag i mina löften.

Men så var det där med att inte glädja sig. Nu vräker snön ner!