Isolering

Vi tror att Äppel har vattkoppor. Det är mycket smittsamt, läser jag. Päppel lär därför vara nysmittad. Det vet vi ungefär lagom tills Äppel är frisk. Pirum är nog för liten för att få vattkoppor. Annars får hon det säkert efter Päppel.

Jag räknar snabbt ut att jag kommer vara hemma med sjuka barn i någon dryg månad.

Livstecken

Jag lever fortfarande. Även om jag inte riktigt har återhämtat mig efter festen.

Det tar några dagar att bli människa efter en sen och blöt natt när man har tre småbarn som håller igång som vanligt. Det tar också några dagar att hinna med all tvätt, städning och disk som en helg med huset fullt av gäster genererar.

Jag är rädd att jag börjar bli gammal. Men kul hade vi!

Kretslopp

Nu har jag just kört ett tvättvarv. Det vill säga: dragit igång en tvättmaskin, vikt ihop den torra tvätten från linorna och lagt den i skåpen samt tagit lakanen ur Päppels säng och lagt i tvättkorgen.

Nu måste jag bara hänga upp det som är i maskinen och bädda sängen med rena lakan innan jag är tillbaka på ruta ett.

Upplyftande.

Bästisar

Imorgon kommer två av mina bästa bästa kompisar som jag har känt i evigheters evigheter. Kan man bli lyckligare?

Ja, på lördag ska vi ha en liten fest och då kommer ytterligare två.

En fråga om inställning

Vår spis är inte kalibrerad för pannkaksgräddning. Man måste växla mellan läge 1,5 och 2.

Det stör mig.

Vår lediga morgon

Jag vaknar av att Pirum jollrar och buffar. Tidigt på morgonen har hon flyttat över till min säng och nu tycker hon att det är dags att gå upp. Snart kommer Päppel in så jag måste kliva ur sängen för att hjälpa henne på toaletten.

Sedan går vi ner för frukost. Jag byter blöja på Pirum och fixar sedan fram bröd, ägg och pålägg. Ger Päppel en smörgås och går upp för att se om Äppel är på gång. Han har kissat i sängen så det är bara att riva ur lakan och täcke och börja hans dag med en dusch. Jag springer lite fram och tillbaka mellan badrummet och köket för att slippa mötas av ett kladdinferno senare. Smiter också ner i tvättstugan och kastar lakanen i maskinen.

Till slut sitter vi alla vid bordet. Eller ja, sitter och sitter. Det är alltid något som behöver fyllas på, mer bröd ska tinas eller någon spiller något över bordet. När jag äntligen sjunkit ner med min kaffe är barnen klara. Det är bara att följa med tillbadrummet och hjälpa Päppel att tvätta smör och kaviar från händerna.

Pirum börjar bli lite grinig i sin stol. Jag tror att hon är trött i ryggen och ska till att lägga henne på golvet när jag känner på lukten att det är dags för blöjbyte nummer två. Så det är bara att kila till badrummet igen. Undrar varför jag har problem med torra och nariga händer förresten...

Nu är alla barnen i vardagsrummet och vräker fram leksaker. Det får jag ta hand om senare. Nu kaffe och Internet.

Vad har ni gort den senaste timmen?

Ur spår

Det pratas i bekantskapskretsen om när barnen kan börja med skridskor, skidor och annat. Kan en treåring åka längd?

Jag skiter ärligt talat i om mina barn är tillräckligt gamla. Jag själv är det inte. Om de ska med i spåret blir det ingen motion för mig. När vi åker lika fort är de välkomna att följa med.

Dubbelpass

Först en dryg timmes städning på förskolan. Sedan en mil på skidor i elljusspåret.

Jag känner mig nästan lite dimmig.

No och jag

Det är ett bra tag sedan jag läste ut No och jag av Delphine de Vigan. Eftersom en av mina bokklubbsvänner numera läser här ville jag vänta med att uttala mig till efter träffen. Sedan har jag glömt bort det.

Tur för er att jag kom på det, för det är en mycket läsvärd bok! Lou är en 13-årig överintelligent tjej som har det lite svårt med det sociala. Inte blir det bättre av att hennes mamma ligger hemma och är deprimerad. Allt blir dock annorlunda när Lou engagerar sig i den äldre hemlösa tonåringen No. Boken är underbart skriven med inblickar i Lous fascinerande psyke och den ger en träffande beskrivning av ungdomarnas sociala spel.

Läs den! Och påminn mig i slutet av mars om jag inte har uttalat mig om Kinesen.

Det stora M:et

Äppel har varit i stan med sin moster. Han kom hem med en gräslig plastfigur från McDonalds. Så nu vet han tydligen vad HappyMeal är.

Nu lär vi aldrig kunna gå in på en McDonalds utan tjat om leksaker. Vi lär aldrig kunna passera McDonalds utan att det drar igång.

Tack för den.

Noll av en

Strax före jul satt jag och svor över den årliga julklappskalendern. Det är ett hästjobb att få ihop blad till varje månad. Vi har flera bilder per uppslag så att alla barnen kommer med.

Jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig nästa gång genom att helt enkelt ta en samlingsbild på ungarna varje månad under det här året.

Nu är det några enstaka timmar kvar av januari. Borde jag väcka dem och klä dem fina? Eller kanske bara rada upp dem sovandes i dubbelsängen?

Intresseklubben antecknar

Den senaste tiden har det cirkulerat en lite utmärkelse i bloggvärlden och när snälla Katinka skickade sin vidare åt alla möjliga håll fick även jag en släng av sleven. Katinkas blogg är ett måste för alla som gillar klädmärket Odd Molly. Hon guidar bland plagg och storlekar och har en garderob att avundas. Om man inte gillar Odd Molly kan man förresten också ta sig en titt, men då bör man vara medveten om att det finns stor risk att falla dit.

Hur som helst. Jag är inte så förtjust i utmärkelser. Eller jo, det är jag ju när de hamnar här hos mig, men jag tycker att det är lite jobbigt med det frekventa cirkulerandet och det faktum att man ska välja ut och premiera vissa av de bloggar man läser. Det faktum att jag läser måste väl ändå vara belöning nog? Okej, jag erkänner att jag kan ha gripits av hybris.

Jag är däremot omåttligt förtjust i att tala om mig själv så jag tar tillfället i akt att berätta sju saker. Resten av reglerna skiter jag i.

1. Jag gick musikklass på gymnasiet och var en riktigt lovande flöjtist. Efter att ha övat otaliga timmar i veckan insåg jag att det fanns för mycket annat jag ville göra och lade flöjten på hyllan genast efter studenten.
2. Jag har rökt mer eller mindre i närmare 10 år av mitt liv. I vissa perioder riktigt mycket. År 2000 slutade jag helt och hållet efter att ha varit feströkare ett tag. Jag festade helt enkelt för lite så det rann ut i sanden.
3. Jag har gjort en svensk klassiker, sprungit GöteborgsVarvet ett antal gånger och avverkat Stockholm Marathon på 3 h och 35 minuter. Det är meriter jag tänker leva på resten av livet.
4. Jag har svårt för att slänga saker. Igår avslöjade jag för mina systrar att jag fortfarande har det gräsliga överkastet från mitt flickrum i en kartong på vinden. Å andra sidan använde jag idag mina drygt 15 år gamla vinterstövlar. De känns hyfsat trendiga.
5. Jag tycker om att resa bortanför de värsta turiststråken och att hitta det mer genuina. Därför hävdar jag att jag har upplevt mer av till exempel Bali, Mexiko och Galapagosöarna än charterresenärerna. Jag kan också ha sovit lite sämre, varit lite mer magsjuk och missat lite av det romantiska med en bröllopsresa.
6. Jag gillar att lära mig saker och är livrädd för att bli för slö. Därför läste jag extra vid sidan av mina universitetsstudier och har sedan fyllt på med både komvux- och universitetskurser vid sidan av jobb och föräldraledigheter.
7. Om jag var tvungen att leva på samma mat i resten av mitt liv skulle jag nog välja ostmackor. Om jag bara fick välja en dryck tror jag att det skulle bli öl.

Lite allmänt hyfs

Hej hej!

Det är fler och fler som läser den här bloggen, men jag har ingen aning om vilka. Ni kanske skulle kunna tänka er att hälsa?

Paradoxalt nog känner jag at jag skriver mindre och mindre. Och tråkigare och tråkigare.

Jag tänker att om ni kommer med några glada tillrop kanske jag får ny inspiration. Tills vidare får ni hålla till godo med arkivet. För så där ett år sedan vill jag minnas att jag var väldigt mycket roligare.

I minnets dunkla vrår

Äppel går här hemma och sjunger:

- Alla malla tjafs ut i fiskamalaja...

Jag känner efter en stund igen låten från ett kassettband med Tjorven och går också och trallar:
- Alla malla tjafs ut i binga, bånga bej. Hej skutteri, skutterumpenstumpen. Hej skutteri skutterullanrej.

Det känns nostalgiskt och fint. Tills jag plötsligt minns hur låten börjar: Mig vara född ut i Afrika. Min far vara där vara kung.

Eller vad sägs om versen:
Min syster vara svart vara spräcklig. Vara gift med en vit miljonär.
Förut var hon med på en cirkus, men nu vet ingen var hon är.

Det känns inte helt rumsrent och jag tror inte att Äppel har lärt sig de här verserna. Jag försöker låta bli att sjunga högt, men det är svårt för nu har jag låten på hjärnan. Jag är inte ens säker på att det hjälper att jag håller munnen stängd. Texten verkligen ekar i mitt huvud.

Exotiskt

Idag hörde jag Äppel berätta följande för Fred:

- När min mamma var i Österrike såg hon indianer.

Kan jag verkligen ha sagt det?

Kakmonster

Imorgon skulle det komma några bebismammor på besök. Efter ett par återbud blir det dock bara en.

Eftersom barnen och jag redan hade bakat kakor blev jag tvungen att äta upp halva plåten. Jag vill inte utsätta barnen och den stackars bebismamman för allt för mycket socker.

Understimulerad

Pirum är en nöjd bebis. Väldigt nöjd. Hon jollrar glatt och när hon blir trött somnar hon stilla. Inte skriker hon när hon blir hungrig heller för det verkar hon helt enkelt inte bli. Fast det är en annan historia.

Eftersom världens nöjdaste bebis är nöjd i sin korg eller på golvet så ligger hon där och är nöjd helt enkelt. Allt gott så. Kunde man tro. Sexmånaderskontrollen var därför lite av en överraskning.

Läkaren försökte dra upp Pirum till sittande. Jag tror att det var meningen att hon skulle hjälpa till. Det gjorde hon inte. Hon bara skrattade.

- Brukar hon sitta?
- Öhhh...??
- Ja, alltså. Jag förstår att hon inte kan helt på egen hand, men sitter hon något?
- Nja, alltså. Hon ligger mest på golvet. Hon gillar det.

Här satte läkaren Pirum upp. Eller försökte åtminstone. Världens nöjdaste bebis balanserade på skinkorna med benen uppdragna som en groda.

- Ni kanske ska träna lite på att sitta, sade läkaren när vi gick.

Bad idea

Idag ska Pirum på sexmånaderskontroll. Jag fick lite panik över den stora skorvkakan som sköterskan helt säkert skulle kommentera och började pilla frenetiskt.

Nu har Pirum små fläckar med skorv, en hel massa fnas där emellan och under alltihop en riktigt röd hårbotten.

Borde jag skjuta upp BVC-besöket?

Husmodern

- Åh! Mamma, vilken fin! Är det ett förkläde?
- Näeh... det är en klänning.

Jag försöker ta det som en komplimang.

Julspår

Jag hittade ett halmhjärta i fönstret i lekrummet. Och grytlappar med tomtar i köket.

Det är samma visa varje år. Alltid någon liten tomte som råkar gömma sig i en mörk vrå.