Finaste familjen

- Du är väldigt fin Päppel, säger jag.
- Du väldigt fin mamma, svarar hon. Och fortsätter:
- Äppel väldigt fin. Pirum väldigt fin. Pappa väldigt fin.

Dubbelpass är vardagsmat

Igår meddelade spinninginstruktören att det gick att köra dubbelpass igen. Man kan alltså välja att trampa en timme till direkt efter det första passet. Det var en handfull som satt kvar på cyklarna när vi andra lommade ut från lokalen.

Jag tror att instruktören försökte få oss att känna oss mindre lata när han sade att de som satt kvar var lite galna.

Galna? Snarare fria och lyxiga. Själv fick jag kasta på mig överdragskläderna och skynda hem till kaoset.

Sedelärande?

Ops, I did it again. Och inte kan jag skylla på att jag är gravid. Det måste vara någon kombination av cykelbyxor och minusgrader som slår ut en viss del av min hjärna.

Bästa bebisen

Äppel, Pirum och jag låg och kramades lite imorse.
- Är du också kär i Pirum? frågade jag. Det är jag.
Äppel tittade konstigt på mig.
- Det är väl alla? Alla tycker nog om Pirum.

Så sant. Så sant.

Övervakaren

Jag skalade potatis till middagen. Bredvid stod Päppel uppflugen på en stol med händerna på ryggen och tittade på. Plötsligt sträckte hon ut sin arm och klappade mig på ryggen:
- Bla skala, mamma.
- Vad sade du?
- Bla skala.
- Tycker du att jag skalar bra?
- Ja.
- Ööh.... tack.

Tacka vet jag ny teknik

Idag har jag varit på avslutningsseminarium med fett hår, sjuk Päppel och Pirum som rullade omkring på golvet och passade på att bajsa lite i blöjan.

Tur att det var en distanskurs.

Drömmen

Jag gillade Den osynliga väggen av Harry Bernstein så det var bara en tidsfråga innan jag skulle läsa fortsättningen. I Drömmen har familjen kommit till Amerika och läsaren får följa deras med- och motgångar.

Boken är spännande och läsvärd. Handlingen är fängslande och det faktum att den är historisk och sann gör den helt klart intressant. Ändå känner jag när jag läser vad jag skrev om Den osynliga väggen att det fattas något. Jag upplevde inte alls samma starka känslor och blev inte engagerad på samma sätt.

Bra, men inte lika bra.

Kannibal

När Äppel var liten kallade han sig själv för Dossoss.

Lillasyster Päppel kallade han för övrigt Dessess och maken för pappa Dassuss. Sin kompis Fred döpte han till Veff medan Fred sade Voff till Äppel. Hänger ni med? Strunt samma för det var egentligen inte namnförvirringen jag skulle skriva om.

Jag ville bara säga att det är minst sagt lustigt att Päppel numera äter dossoss. På hennes språk betyder det nämligen smörgås.

Ordning och reda

I helgen har vi organiserat en hel del. Jag gillar det eftersom det får mig att tro att jag ska få mer tid över till annat när det väl är gjort.

När jag tänker på det stämmer det dock dåligt. Det blir helt enkelt aldrig färdigt. Jag sorterar viktiga papper, men plötsligt svämmar det över av nya. Jag lägger barnkläder i respektive lådor och plötsligt är de urvuxna. Jag arrangerar ett skåp för pyssel, men plötsligt ryms inte allt i det.

Det är inte fullt lika illa som jobbet med tvätt, städning och middagsplanering som inte ens är färdigt innan det är dags igen. Men ändå.

Ses i spåret

Det finns sysslor som känns så tråkiga att jag drar mig in i det längsta att ta tag i dem. Att de sedan sällan är lika hemska att genomföra i verkligheten som i min fantasi hör egentligen inte hit.

En av dessa saker är att ordna med fotoalbum. En annan är att valla skidor. Det sistnämnda är riktigt dumt att dra ut på. För jag kan gå och ladda en hel vinter innan jag kommer till skott. Sedan hinner jag åka skidor en gång innan snön är borta.

Därför meddelar jag nu stolt att skidorna står redo i källaren. Om all snö regnar bort i natt är det jag som gråter imorgon bitti. Annars ger jag mig ut i det underbara vinterlandskapet.

Får får lamm

Jag gillar vintern när det är sol och inte allt för blåsigt. Minusgraderna lider jag inte av. Vi har ullsockor, ullkoftor och ullunderställ. Jag har till och med kjol och benvärmare av ull.

Vi fryser inte mina små lamm och jag.

Generöst III

Äppel viskade hemlighetsfullt till mig:
- Mamma, jag ska inte berätta för pappa om det där jag ska köpa till honom när jag blir vuxen. Det ska bli en överraskning.

Inte helt säker på vad saken gäller svarade jag:
- Okej. Bra, men det är ganska långt till dess. Det kanske finns risk att du glömmer.
- Men då kan du säga till mig.

Så nu lägger jag in ett alarm till vintern 2025.

Generöst II

Igår var vi på födelsedagsmiddag hos min syster. När jag pratade om vad jag skulle ge henne i present tittade Äppel frågande på mig:
- Du behöver inte köpa någon present. Jag har ju redan gjort en.

Öhh, joo. Men det kändes lite snålt med bara en färgglad orm gjord av lekmajs från hela familjen. Hon fyllde trots allt 35.

Generöst

Idag fick jag en av makens hyllor i garderoben. Precis vad jag ville ha.

Hoppas att han inte protesterar när han märker att jag tagit över den.

Storasyster

Päppel är omåttligt förtjust i sin lillasyster. Hon kan inte låta bli att peta på henne eller sticka fram näsan och göra roliga miner åt henne så fort hon har vägarna förbi. Allt som oftast sitter hon på filten på golvet bredvid Pirum och leker eller helt enkelt öser leksaker över henne.

Den enorma kärleken generar också en del svartsjuka. Om andra ger Pirum för mycket uppmärksamhet kan de få höra saker som:
- Min lillasyster!
eller:
- Inte titta min Pirum.

REA

Undrar vem som har bestämt att man måste shoppa så mycket när det är rea. Jobbigt är det.

Ju mer rea det är desto mer måste man shoppa så man gör ju ändå av med lika mycket pengar. Dumt det där.

Var god svälj

Det är hög tid för Pirum att börja äta något annat än bröstmjölk. Urjobbigt med allt pyssel tycker jag. Skala, koka, mixa och så.

Men när jag nu har tagit mig samman och uppfyllt min del av det hela kan väl hon göra en lite bättre insats? Typ gapa och svälja istället för att sära minimalt på läpparna, grimasera och spotta?

Stark självbild

Det spelar ingen roll vad man försöker kalla Päppel. Sötnos, busunge, råtta eller något annat. Hon svarar alltid på samma sätt:
- Jag Päppel. Bara Päppel.

Metropol

Min syster pratade för ett tag sedan med en ny bekantskap i Stockholm där de båda bor. Hon frågade var han skulle fira jul och blev mycket förvånad över svaret.
- I Ucklum.
- I Ucklum? Det ska jag med.

Så visade det sig att hans mamma fått ihop det med syrrans gamla klasskamrats pappa.

Världen är bra liten ändå. Ucklum är bra stort ändå.

Nyårslöfte

Jag ska sluta plåga er med skall.

Det är ju för tusan 2010!