Hur kommer det se ut efter 16-årsfesterna?

Äppel har varit på sjuårskalas.

1Q84

Jag är helt såld på Haruki Murakami och 1Q84 är inget undantag. När vi diskuterade boken i bokyllet var det inte bara jag som älskade den. Murakami har en fantastisk förmåga att röra sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet utan att det känns överdrivet eller långsökt. Känslan blir trollsk och drömlik. Han är också fenomenal på att skapa udda personligheter som trots att de är relativt spektakulära alltid känns trovärdiga och genuina.

I 1Q84 skildras ösom den unga kvinnan Aomame och den unge mannen Tengo. Deras liv tycks pågå parallellt utan att mötas, men ändå anar läsaren en koppling mellan de båda på just det sätt som jag gillar hur historierna vävs ihop i en bok.

Jag är glad att jag har ytterligare två böcker i trilogin att ta mig an.

Det är så logiskt alla fattar utom du

Jag skulle ju börja uppdatera bloggen med böcker jag har läst det senaste året. Häromdagen blev jag påmind om en hos Yllet. Jag läste Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo i vintras och blev ganska besviken. Kanske inte för att jag hade så stora förväntningar på en ungdomsbok som presenteras för 12-15 år, men för att jag hade så sjukt höga förväntningar på författaren. Jag har länge läst både en och två bloggar av henne och där levererar hon alltid!

I boken saknar jag det raka, självklara och träffande språk som hon alltid presenterar i sina inlägg. Jag tyckte att den saknade slagkraft och mest blev en småtöntig och förutsägbar kärlekshistoria, om jag ska säga min åsikt. Och det ska jag ju.

Helgplaner

Ikväll ska jag ha en kompis på middag med övernattning. Imorgon ska jag gå på krogen för första gången på länge. Resten av helgen planerar jag att klippa gräs, gräva i rabatterna och ställa i ordning trädgården för hösten, plocka undan utemöbler, sortera ut sommarkläder och gå igenom höst- och vinterplagg, montera lampor, organisera i gäststugan, storhandla samt cykla ett längre pass.

Det känns som att jag kommer att vara ganska trött på måndag morgon.

Fullärda

Äppel och jag försöker utröna vilken fröken han har i spanska.
- Jag har sett henne med tvåorna en gång, funderar han.
- Är det inte deras fröken då? undrar jag.
- Nej, inte den de brukar ha.
- Hon kanske bara har spanska. Då hade hon väl det med dem när du såg henne.
- Men de har inte spanska! De kan redan det. De hade ju det förra året.

Lantliga äventyr

Idag har jag blivit nypen av kräftor och stampad av en kalv.

Det tar jag gärna för att få äta nyfångade skaldjur och praktisera på bondgård.

Rapport från en 35-årsdag

Igår började jag dagen med att sjunga för mig själv tills Päppel och Pirum, som sov här, vaknade. När de hade kvicknat till undrade Pirum om jag inte skulle öppna mina paket.
- Vilka paket? undrade jag.
- Ska du inte ta fram dina paket? insisterade hon.

Senare på förmiddagen var jag med Äppel på hans upprop i första klass. Fröken avslöjade att ett av barnen fyllde år, men att de hade kommit överens om att fira honom dagen efter. Hon tyckte dock att hon skulle nämna det eftersom hon sedan berättade en anekdot om att hennes syster började skolan för 51 år sedan och var så besviken över att hennes mamma inte kunde följa med på uppropet på grund av att hon ägnade sig åt att föda just denna fröken. Det kändes smått absurt att stå i ett rum fullt med folk och sjunga födelsedagssången för någon annan på min egen födelsedag. Ännu märkligare blev det när jag fick höra att även ett småsyskon i rummet firade födelsedag. Hur är det möjligt att fyra personer som fyller år på samma dag hamnar i samma rum just den dagen?


Efter uppropet var barnen och jag och åt lunch tillsammans med några av de andra förstaklassfamiljerna. Därefter tog vi en sväng till strand och lekplats. Där berättade Päppel om större delen av familjens förehavanden och födelsedagsfiranden för en okänd man. Pirum berättade bara att hon var för liten för att gå på simskola, men tillräckligt stor för att äta godis.

Himmelsdalen

Ikväll ska jag på bokcirkel. Det påminner mig om att jag inte har recenserat några böcker här på evigheter. Jag ska försöka komma ikapp på den fronten. Om inte annat så för min egen skull. Det är kul att komma ihåg vad jag har läst och det jag inte har i huvudet får jag ha i bloggen.

Till den här gången har vi läst Himmelsdalen av Marie Hermansson. Det är en spännande och tvistad historia om Daniel som blir inbjuden att besöka sin tvillingbror Max på vad han tror är ett hem för att vila upp sig från utbrändhet. Väl där blir han övertalad att byta plats med sin bror som behöver komma iväg för att fixa pengar till lyxklinikens nota. Det visar sig snart att Daniel har blivit lurad. Max kommer inte tillbaka och Himmelsdalen är knappast den paradisiska plats som han trott. Han inser att han befinner sig i ett fängelse för svårt sjuka människor.

Boken tar flera vändningar. En del oväntade och raffinerade, andra mer väntade och förutsägbara och utan att avslöja slutet måste jag säga att jag hade hoppats på en mörkare upplösning. Även om in intrigen från början är spännande blir historien för banal, vilket även språket bidrar till.

Jag kan inte rekommendera boken till den som vill ha en storartad läsupplevelse, men däremot till den som vill ha lite spänning i hängmattan eller förströelse under höstens mörka soffkvällar.

Försöka duger II

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest önskar jag mig snälla barn, men jag skulle också gärna vilja ha det lite fint här hemma på min födelsedag. Ni kanske kan plocka undan lite i ert rum sedan?
- Vi ska försöka, men vi får se om vi hinner. Nu ska vi leka, förklarar Päppel.

Försöka duger I

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest av allt önskar jag mig snälla barn. Du, Äppel kan försöka sluta rycka och dra och slå i allting så att inga fler saker går sönder. Du, Päppel måste börja lyssna. Nu säger du hela tiden okej när jag till exempel ber dig sluta skrika eller leka vid matbordet, men sedan fortsätter du i alla fall. Du, Pirum kan äta din mat utan att jag behöver tjata.
- Men jag är ju så liten! svarar Pirum blixtsnabbt.

Tillbaka till verkligheten

Barnen har varit friska som nötkärnor hela sommaren. Efter knappt två veckor på förskolan är Äppel och Pirum jätteförkylda. Hur är det möjligt? De är i princip ute hela dagarna och går bara in för lunch och vila och då har de varit helt ensamma i gruppen.

Imorgon blir det alltså höstens första vab. Jag känner viss aversion mot att skriva höst, men är det vab så är det nog tusan höst.

Värdefulla stripor

I torsdags tog jag Pirum till frisören för att klippa av de tunna testar till page som konstant hänger i ansiktet och allt som oftast hamnar i maten. Det var tydligen ett mycket uppseendeväckande beslut.

När jag innan berättade om planerna för en kompis tyckte hon att det var lite väl drastiskt och till och med frisören undrade om vi inte bara skulle klippa upp håret så att det blev lite mer volym. Jag var dock bestämd. Att klippa upp håret skulle vare sig lösa problemet med hår i ansiktet eller med att försöka reda ut sovtovorna i nacken.

Både Pirum och jag var mycket nöjda efter klippningen. Hon är ännu finare när man ser hennes söta ansikte ordentligt. När jag lade upp en bild på facebook fick jag dock en fråga om varför hon fått denna frilla.

Varför inte? Vad är det som är så provocerande med en flicka med kort hår? Sitter hela könsidentiteten i håret? Hon är tre år. Vill hon ha långt hår när hon blir äldre får hon givetvis det. Just nu bryr hon sig dock inte nämnvärt om vare sig hår eller kön.

Oss sportfånar emellan

- Sverige vann handbollen igår, berättade Äppel.
- Jaså? Såg du på det? undrade jag.
- Ja.
- Vilka spelade de mot då?
- Jag tror att det var det där landet som låter ungefär som djungeln.

Två sätt att se på saken

- Vad högt golv det är här! utbrast Päppel när hon kom in i min farmor och farfars gamla stuga.
- Tycker du? sade jag lite frågande.
- Ja, jag når nästan upp till taket.

Två i en smäll?

Igår var Päppel och Pirum nere vid vägen och vinkade av gäster. På vägen upp skrek Pirum plötsligt som en stucken gris och några sekunder senare skrek Päppel lika högt när hon passerade samma ställe i trappan. När jag mötte upp dem kunde jag konstatera att de hade varsitt getingstick.

Idag har Päppel varit räddare än någonsin för flygfän. En geting som surrade i närheten vid middagstid gav upphov till ett våldsamt spekulerande.
- Jag tror att den kommer från samma bo nere i trappan, sade hon.
- Det är nog mamman eller pappan. Eller storasyster. Den ser ut som en tjej, tyckte hon.
- De bor många i ett bo. Det är inte bara en familj, upplyste jag.
- Nej, jag vet. Det är kusiner. Och kompisar och allt möjligt.

Skogens guld

Jag är värdelös på att hitta kantarellerer, men inte ens jag kan missa dem när de kan skådas direkt från vardagsrumsfönstret.

Objuden gäst

Jag trodde att någon av gästerna skojade med mig när det plötsligt saknades två kycklingfiléer på grillen. Så visade det sig att de hade sett en fiskmås passera precis över altanen och den ena biten återfanns ett par meter bort.

Jag får be Äppel bygga en fågelskrämma att ställa vid grillen.

En regnig dag i Sverige

Alla klagar på vädret, men jag måste faktiskt berätta att i min lilla del av landet har det varit fler dagar med grillning och shorts än med regn. Så här såg det till exempel ut igår trots att SMHI lovade mulet och skurar.

En blandning av sött och salt

Igår började jag dagen med att klicka hem en skir sidenkjol på rea och drog sedan på mig blåbyxorna och snickrade på trädkojan.

Livet bjuder friskt vissa dagar.

Vad nu?

Kan det regna här?