Begränsad kärlek

Om man säger till Päppel att man tycker om henne svarar hon:
- Näeh, jag tycker om Pirum.

Apparaten som vardagen kretsar kring

Äppel fick ett slags dator i julklapp. Han hämtade den när han byggde koja.
- Så, nu har vi en dator också. Nu är det ett riktigt hem.

Förlovning

Dan före dan återsåg vi några kära vänner. Barnen lekte och hade jättekul. Röda om kinderna och iklädda spetsklänningar satt de vid middagsbordet när Äppel framförde sin variant av frieri:
- Amanda, jag skall gifta mig med dig.
- Och jag skall gifta mig med dig.

Halledudandemej.

Pfffffff

Nu har luften helt gått ur mig. Idag genomförde vi årets tredje julfirande med mycket att äta och en stor skörd julklappar.

Lika bra att inte dra in någon ny luft heller. Jag ser ändå redan ut som en ballong. Jag vill helst inte stiga till väders. Eller jo, kanske. För jag skulle behöva lite ledigt från alla knattar. Och kanske se mig om lite i världen. Men jag känner mig knappast som en ballong. Mer som en klump. Bättre att krypa ner i sängen kanske. Jag är dessutom ganska förkyld. Äh, vad jag babblar.

På återseende.

Bråda dagar

Äppel är en populär kille. Igår var han med sin moster på Liseberg och sov sedan över hos henne. Idag åkte han direkt vidare till sin morfar för att klä granen och dekorera pepparkakor och nu är han tillbaka hos mormor där vi andra håller hus.

Imorgon skall vi klä gran här också.
- Det blir mycket jobb för mig, har Äppel konstaterat.

Reinkarnation

Äppel säger att han vill dö. För att bli bebis igen.

Det låter lite hemskt, tycker jag och säger att han måste bli gammal innan han dör. Då föreslår han att vi skall sminka honom ful och gammal.

Kan man lura döden så lätt?

Bästa alibit

Pirum är onödigt smal. Så barnsköterskan har sagt att jag får välja på att börja ge henne lite annan mat redan i jul eller vila så att bröstmjölken blir fetare.

Jag är inget sugen vare sig på att börja med kladdportioner eller sitta stilla. Men jag ser det som en god anledning att äta extra mycket julgodis.

Nya rekord

Vi har gått på jullov och den här hösten har sannerligen varit bättre än den förra.

Inget av barnen har varit hemma från förskolan en enda dag!

Bästa komplimangen

Förra någon vecka sedan var jag på fotvård. Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att mina fötter är lite pinsamt misskötta och fula. Jag bestämde mig dock för att terapeuten nog hade sett värre och slängde glatt upp fossingarna.

Döm om min förvåning när hon sade att jag hade finfina fötter och att mina förhårdnader inte var något att tala om.

Jag undrar hur andras fötter ser ut egentligen. Eller var det bara något hon säger till alla?

Vinterland

Det hjälpte inte. Det har fortsatt att blåsa och snöa på tvärsen och korsen hela dagen. Jag har skottat två gånger, fått ställa in planerad promenad på grund av att gångvägen var täckt av drivor med snö och blivit tvingad att gräva fram bilen för att ta mig till förskolan av samma anledning.

Jag tycker att det räcker nu. Okej?

Vädrets makter

Päppel såg tvärsur ut i vagnen imorse. Inte så ovanligt i och för sig. Hon är sur hundra gånger om dagen. Det kan vara för att någon tar fram en sked åt henne, för att hon tycker att hon får för lite tandkräm, för att hon inte vill ha mössa, för att hon vill ha mössa eller någonting annat livsavgörande.

Den här gången var det dock inte någon i familjen hon var sur på. Plötsligt skrek hon rakt ut i luften:
- Sluta blåsa!

Orsak och verkan

När vi gick hem från förskolan frågade Äppel om det var vinden som blåste så att träden rörde sig eller om det var träden som viftade med grenarna så att det blåste.

Jag vet i alla fall vilket som låter mest sagolikt och spännande.

För liten

Päppel är inte bekväm med sin ålder. Vi har försökt att träna, men det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar. Så fort åldern kommer på tal säger hon:
- Jag fyja åj.

När jag säger att hon är två blir hon väldigt förnärmad:
- Jag INTE tå åj!

Jag misstänker att steget till falskleg inte är så långt.

Envetna flingor

Alla barnen leker lyckligt i det vita utom mellansyster.
Snö på stövlarna gör henne upprörd och lite dyster.

Nattvandraren

Inatt vaknade jag av att Pirum låg och bökade och gnydde och gick upp och hämtade henne för nattamning. Precis som vanligt alltså. Vad som inte var som vanligt var att jag plötsligt gick rakt in i något litet och mjukt som stod på vårt sovrumsgolv i kolmörkret. Päppel!

Jag hjälpte henne tillbaka i säng, ammade och fick även lagt Pirum och slumrat till när jag vaknade med en märklig känsla. Jag lyssnade noga och tyckte mig höra några extra andetag. Päppel igen. De här gången sade jag åt henne att krypa upp emellan maken och mig så att det blev slut på springet.

Nu sitter jag här och funderar över vad som hade hänt om jag inte hade vaknat till. Hade hon gått tillbaka och lagt sig själv då? Står hon ofta i vårt sovrum om nätterna?

Inget julgodis här

Äppel började plötsligt klämma på min mage tidigare ikväll och frågade oskyldigt:

- Mamma, varför har du så stor mage? Skall du få en till bebis?

Där fick jag för att jag varit nöjd med min viktnedgång.

Stämning

Nu: dalande snöflingor.

Strax: promenad till julbordet.

Saknas bara en släde. Hohoho!

Till tänderna

Det är julfest på jobbet ikväll. Jag är laddad.

Jag har fönat håret med saltvattensprej, sminkat mig, plockat fram klänning, angorakofta och högklackat. Jag har ta mig tusan handväska (är dock fortfarande lite osäker på vad jag skall fylla den med).

Nu skall jag bara hämta barnen på förskolan. Hoppas att det inte blir problem. Om fröknarna inte ser att det är jag, menar jag.

Vill man vara fin

Äppel tittar skeptiskt på mitt pillande med pincetten strax ovanför ögonen.

- Vad gör du mamma?
- Öhh. Jag plockar bort några hårstrån som växer lite fel.
- Gör det inte ont i skinnet?
- Jo, svarar jag och är tacksam att det inte kommer fler frågor.

Perfekt tajming

Pirum somnar en stund klockan halv sex varje kväll. Det sammanfaller exakt med vår middag.

Väluppfostrat barn det där.