Tidspress

- Förresten, säger barnvakten. Ni vet väl att jag åker till Norrland på söndag?
- Jo.

Jag är väl medveten om att jag nu har en dag på mig att pressa fram den här bebisen.

På heder och samvete

- Tummis, mamma. Skall vi tumma?
- Öh, om vad?
- Om bajs.

Plötsligt händer det

Nu har vi teve.

Dårskaper i Brooklyn

Jag har länge tänkt läsa Paul Auster och nu har jag äntligen plöjt Dårskaper i Brooklyn. Av någon anledning hittar jag den inte längre på svenska i någon av de stora nätboklådorna så ni får hålla till godo med en länk till utgåvan på bokmål.

För den som läser bokmål eller hittar en version på annat lämpligt språk kan jag i alla fall rekommendera boken. Jag gillade karaktärerna, en salig blandning mer eller mindre olyckliga original, vars öden blandas under den korta tid som boken skildrar. Historien rullar på i ett raskt tempo och innan jag visste ordet av hade jag läst ut den. Lättläst och underhållande.

Det kommer bli fler romaner av Paul Auster för mig i framtiden.

Salt i såren

Igår fick jag ett mejl från Pampers. De gratulerade mig till bebisen och skrev att allt kanske fortfarande kändes overkligt så här snart efter att jag haft den i magen så länge.

Overkligt? Jo, minst sagt.

Veckans meny

Idag stod det tacotallrik deluxe på viltfärs på menyn. Det var jag sugen på att prova.

Imorgon blir det pepparrotsfisk och lättkokt spetskål. Det låter alls inte lika lockande. Därför tänker jag mig att det är en utmärkt dag att hänga på BB.

Restriktioner

Vi har inte haft teve sedan i påskas. I går slog blixten ned i vårt modem. I dag uteblev morgontidningen.

Det började kännas som att sitta häktad.

Som tur var fungerade bilen så vi kunde köpa nytt modem.

Så prioriterar vi i vår familj.

Fel håll

Om jag tolkar den där hemska bebisräknaren här på sidan rätt går jag nu bakåt.

En dag kvar? Vadå? Så imorgon är det två då eller?

Dagens planer

I morse drog vi till Lådbilslandet.

Lite vanskligt kanske eftersom jag hade avtalat träff med Pirum idag. Fast jag tänkte att det kunde vänta till eftermiddagen.

Hon verkar helt ha missat att vi skulle ses i dag.

Nu börjar det likna något

En svans och montering så är musen klar. Sedan är det bara kläder kvar att virka.

Volkswagen

Internt prat i alla ära, men för att vara artig mot nytillkomna vänner väljer jag att förklara.

När vi var små hade vi mest en massa halvskruttiga bilar. Skruttigast av alla var nog Hillman. Jag tror att det var den som tappade hjulet på motorvägen. På den tiden fanns ingen mobiltelefon så mamma fick snällt ta lift till närmaste telefon medan tre småtjejer fick vänta med okänd kvinna i vägrenen.

Någon gång på första halvan av 80-tal köpte mina föräldrar en Audi 100. Jag minns den som lyxig. Lyckan blev dock inte långvarig. När min yngsta syster föddes och vi blev fyra byttes den snabbt till en röd Volkswagen-buss. Rundad framtill. Iskall på vintern och stekhet på sommaren. Den röda följdes av en mörkblå med stripes i annan blå nyans och sedan av en vit. Den bestämde sig mamma för att piffa till och beställde rosa dekaler. Släktsymboler på framdörrarna och ränder bakom.

Piffigt, tyckte mamma. Vi barn bad att bli avsläppta ett kvarter från skolan.

Berlinerpopplarna

Jag hade föreställt mig Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde helt annorlunda. Jag hade andra förväntningar på både upplägg och språk. Med risk att låta elitistisk vill jag säga att den var mer populistisk än vad jag trodde.

Lite besviken är jag, men ändå tycker jag att den var läsvärd i all sin enkelhet. Karaktärerna är sympatiska. Handlingen hålls ihop på ett bra sätt och en del av de vändningar jag såg som förutsägbara och fasade för kom aldrig utan ersattes istället med något mer avancerad klurighet.

Back on track

Nu har jag varit på ICA Maxi med två barn, dammsugit och stekt stora lass med pannkakor.

Det är en baggis att vara höggravid när det är 18 grader.

Kejsarsnitt

Jag har en utväg om jag skulle bli allt för desperat. Äppel har erbjudit sig att skära upp min mage och plocka ut bebisen.

Jag väntar nog åtminstone en vecka till.

Nu är det min tur!

Jag förlorade.

Nu går jag och drar en filt över huvudet och hoppas på några smärtsamma värkar inom kort.

Ropar hej, hej, hej

För cirka tjugo minuter sedan lade jag Äppel och Päppel i sina sängar och gick ut. Sedan dess har jag inte hört ett knyst.

Det är första gången båda två ligger kvar tyst och stilla sedan Päppel bytte säng.

Låt det vara början på en ny era.

Förnekelse in i det sista

Vi har misstänkt att vi inte får plats med tre bilbarnstolar och två vuxna i vår bil, men inte orkat ta tag i problemet.

Igår fick jag dock för mig att prova och konstaterade faktum. Så i framtiden får vi ha öråd innan vi ger oss av på familjeutflykter.

Läsa bok

När jag sätter mig i soffan och läser kommer Päppel och sätter sig bredvid med en pekbok. Mysigt kan tyckas. Tyvärr tror Päppel att det här med att läsa är en social grej där man diskuterar kring bokens innehåll.

- Äpple, säger hon konstaterande och pekar. Jag läser vidare i min bok.
- Äpple! säger hon lite högre. Jag låtsas som ingenting.
- ÄPPLE! skriker hon.
- Ja, äpple, svarar jag för att få tyst på henne. Men inte då.
- Där.
- Där!
- DÄR!
- Ja, där är en jordgubbe.
- Gubbe.
- Mmmm. Jag lägger undan min bok och koncentrerar mig på den intressanta pekboken.

Urladdning

Störtskur och åska. Härligt.

Mera, mera!

Tidsfördriv

Jag är med i Veronica Tingvalls virk-alongprojekt. Det passade perfekt just nu när jag behöver sysselsätta mig med något distraherande och kalendern är helt blank.

Igår virkade jag öron och huvud så nu har jag nosen kvar innan Veronica släpper nästa del av beskrivningen imorgon.

Jag har aldrig varit med på något liknande förut. Det är superkul och dessutom vet jag en liten kille som kommer att bli jätteglad över musen. Han har tidigare sett bilderna från Veronicas blogg och längtande frågat om inte jag kan sticka en sådan åt honom.