Det är mycket nu

Hantverkarna är i full gång. Projektet utökades med att göra tvättstugan i källaren funktionsduglig. Det går i ett rasande tempo där nere. Vi jobbar hårt för att hålla jämna steg. Igår var det byggmarknads-rejs utan dess like som resulterade i klinkers, bänkskiva och heltäckningsmatta.

På onsdag skall de sätta igång med ungarnas rum, vilket innebär att vi nu jobbar med att tömma det, intilliggande klädkammare och vindsförråd.

Med osviklig tajming har jag blivit superförkyld och skulle verkligen behöva ligga stilla i sängen.

Ha förståelse om ni inte hör så mycket från mig för tillfället.

Olika sort

Lille kusinen, 14 månader, är på övernattningsbesök. Han är Päppels raka motsats. Inte ett pip sade han när föräldrarna gick utan vinkade och kastade slängkyssar.

Sedan har vi blivit påminda om en del andra sidor som Päppel är helt befriad från. Rota i skåp med finporslin och slänga sig baklänges från stolar är två av dessa.

Jag får nog gå och lägga mig snart för kusinen sägs dessutom vakna två timmar tidigare än mina barn.

Veligt men bestämt

Äppel: - Varför skall vi ge Evelina en present?
Mamma: - Vi skall ju gå dit på kalas. Hon fyller år snart.
Ä: - Jag vill inte gå på kalas!
M: - Nehej, då går bara Päppel och jag.
Ä: - Och jag! Jag vill gå!
M: - Okej.
Ä: - Men jag tänker inte äta tårta!

Jag misstänker att han kommer att ångra sig på fler punkter.

Stolt mamma

Igår var vi på utvecklingssamtal. Här följer en sammanfattning av vad fröken sade om Äppel.

Äppel är en glad och underbar pojke. Det är så roligt att ha med honom att göra. Vi saknar honom på onsdagar när han inte är här.
Han har ett härligt självförtroende och är trygg i sig själv. Han är alltid positiv och sitter aldrig och har tråkigt.
Han äter bra med kniv och gaffel, har bra bordsskick och är väldigt hjälpsam och duktig i köket.
Äppel är så verbal. Han har ett stort ordförråd och komplicerad meningsbyggnad. Han tar in allting, funderar mycket och kommer med mycket kloka kommentarer.
Vi får inte glömma bort att han bara är tre år.

Förstår ni att jag måste skryta lite?

Smaken är som baken II

Jag har försökt påbörja namnprocessen för Pirum. Den går här hemma till så att jag föreslår namn jag gillar och maken ratar dessa ett efter ett. I slutändan har jag förhoppningsvis droppat något han gillar eller så har han vant sig vid ett av dem han först ogillade. Än så länge är det en bit kvar.

- Va? Är det ett pojk- eller flicknamn?
- Vad är det för namn? Det låter som en gammal tant!
- Nej, men var hittar du alla namn egentligen?

Härmapa

Äppel är Päppels stora idol. Det är fantastiskt roligt att se.

Klättrar han upp på en stol genomför hon samma bravad ögonblicket senare. Stoppar han handen i vattenglaset härmar hon omedelbart. Skanderar han bajskorv, bajskorv gastar hon efter som en papegoja med liknande betoning och intonation: ajka, ajka.

Synd bara att han inte är någon vidare förebild.

Smaken är som baken

Ungarna tog ett gemensamt bad i den minimala badbaljan i eftermiddags. Det är egentligen värt ett inlägg i sig, men strunt i det just nu.

Efteråt klädde jag Päppel i ett par lätt tvättblekta mörkblå mysbyxor, en tröja som tappat formen, men som fortfarande är ganska vackert randig trots att även den har bleknat lite i färgerna samt ett par röda mockasiner. Allt ärvt efter Äppel.

När hon tultade ut i köket utbrast Äppel:

- Vad fin du är Päppel!

Varpå Päppel sken upp och gick fram och bröstade upp sig stolt framför sin far som om hon sannerligen höll med om hur tjusig hon var.

Så nu vet jag vad Päppel skall ha på sig på barnkalaset på lördag.

Skvallerbytta

Päppel har lärt sig vad man gör när storebror är elak. Skvallrar för en vuxen som kan ta parti såklart.

Flera gånger om dagen utspelar sig följande scenario:

Äppel och Päppel leker. Päppel börjar gasta och tjuta. Förmodlingen för att Äppel har tagit något ifrån henne eller någon annan allvarlig oförrätt. Små steg hörs genom hallen och Päppel dyker upp i köksdörren med sur min och arga muttranden ivrigt pekande mot rummet där Äppel befinner sig.

Lätt skrattretande faktiskt.

Vinnande argument

Igår var det festlig påskmåltid här som sig bör. Till efterrätt serverades citronfromage. Eller citronfrosage, som Äppel envisades med att kalla det.

Jag försökte vispa ihop härligheten lite snabbt och smidigt redan efter frukost, men som vanligt fick jag konkurrens om bästa platsen.

- Snälla Äppel, jag måste stå här vid bunken när jag skall vispa. Du får akta dig lite.
- Men mamma, jag måste träna om jag skall bli kock! Jag kanske skall göra efterrätt i restaurangen och då måste jag lära mig! Du måste visa mig hur man gör!

Jag vill inte förstöra min sons karriär. Så det blev till att instruera honom bland bunkar och vispar och ta allt i ett lite lugnare tempo.

Ordvits

Igår vid middagen fick Äppel ett glas påskmust. Jag vet inte vad som gick fel i kommunikationen, men strax bad han om mer hussmuss.

- Nej, inte hussmuss. Det heter påskmust. Som påsk och must, förklarade maken. På jul fick du julmust. Det är nog samma sak, men kallas påskmust för att det är påsk.
- Aha, funderade Äppel. Imorgon, när det är långfredag, kan vi dricka påskjuice. Och till middag kan vi äta påskris.

Opassande

Imorse frågade jag Äppel om han ville vara påskkärring. Eftersom vi hade planerat en tur till Skansen med min pappa och hans fru tänkte jag att vi kanske skulle springa på en hel del sådana. Då kan det hända att en treåring blir mycket arg över att inte vara lika roligt utklädd som de andra.

Så det här var alltså en taktik för att slippa ett senare utbrott.

Äppel såg mycket road och förväntansfull ut när jag berättade att påskkärringar har kjol, förkläde och sjalett. När jag kom till att de också är målade med fräknar och röda kinder blev det verkligen fantastiskt intressant.

- Var skall vi måla, mamma?
- På dig.
- På mig? Åh, fantiserade Äppel med stort brett leende. Men sedan blev han ganska skeptisk.
- Men jag kan inte ha kjol på mig när vi åker till stan.
- Kan du inte? Varför inte?
- Det är inte så trevligt.
- Är det inte? Varför inte?
- Nej, det är det inte. Och morfar vill nog inte ha någon påskkärring.

Slutresonerat.

Korta nätter

Härom dagen blev Äppel snudd på förolämpad när jag sade att han skulle gå och ta på sig pyjamas:

- Näeh! Nej, det skall jag inte. Det är inte kväll. Solen är uppe.

Med den inställningen skulle det kunna bli väldigt lite sömn framåt midsommar.

Hey Dolly

Hey Dolly av Amanda Svensson är inte den bästa bok jag läst. Det vore verkligen att ta i. Den är dock annorlunda, underhållande, rolig, lättläst och nyskapande.

Så läs den. Även om den säkert inte kommer ge några bestående intryck.

Vanedjur

Päppel har en dålig vana. Eller ett beroende kanske man skall säga. Hon suger på napp.

Det är som det brukar vara med sådana där saker. Det är till stor del själva vanan det handlar om. Ni har säkert stött på folk som helt enkelt måste tända en cigg när de tar ett glas vin eller när de pratar i telefon.

Päppel har fått för sig att hon skall ha napp i munnen när hon åker vagn eller bil. Det där med vagnen tog vi tag i tidigare i vintras. Hon fick helt enkelt sitta och gasta och det tog inte många dagar innan hon gav upp. Idag påbörjade jag bilavvänjningen. Det är ganska enerverande att ha en skrikande unge i bilen när man försöker koncentrera sig på att köra så jag hoppas verkligen på snabba resultat.

Snacksalig

Det snackas här hemma. Oavbrutet. Det är inget nytt. Äppel och jag pratar ganska mycket både två. Men nu har vi fått konkurrens. Päppel har blivit en pratkvarn.

Samtalen förs på tre nivåer. Den första är att hon pladdrar på som bara den i något tungomål som ingen förstår ett ord av. Den andra är att hon härmar det någon precis sade. Som en liten papegoja. Och sist, men inte minst, så använder hon såklart det lilla ordförråd hon har.

Det är fascinerande hur mycket som kan kommuniceras på det här sättet. Hon gör sig förvånansvärt ofta förstådd.

På återseende

Tittade in för att göra ett inlägg, men råkade läsa det förra. Oundvikligen blev jag så glassugen att jag inte klarar av att blogga för tillfället.

Stammis

Jag får tacka Äppel för att jag kom ut i solen idag!

Hade han inte slagit ytterligare en tand ur position* så hade jag spenderat så gott som hela dagen i källaren sorterandes bråte så att hantverkarna kommer fram efter påsk.

Nu blev det åtminstone en tur till tandläkaren med efterföljande glass i solen. Inget ont som inte har något gott med sig.



* Den sitter kvar än så länge. Vi får se hur det hela utvecklas.

Utmaningen sista veckan

Ni kanske tror att jag misslyckades med den sista utmaningen? Men nej då. Jag har faktiskt gjort en lite korg där jag fullt ut tagit fasta på temat "Använd det du har".

Det var inte så att jag sprang ut och handlade inför de tidigare alstren, men det kändes inte så svårt att plocka fram ett sprojtans nystan i prima skick från pysselskåpet. Tuffare än så fick finalen bli.

Så jag klippte gamla trikåkläder i remsor och virkade en jätteful korg. Jag har ingen aning om vad jag skall ha den till och känner att det kanske är lika bra att jag inte har orkat ta något foto. Men tekniken kommer jag nog ge mig på igen. Nästa gång blir det dock lakan snarare än barnkläder som faller offer för saxen. Fy attans vad tråkigt det var att klippa remsor av små stycken med massa sömmar i vägen!

Hur är det där ute?

Igår var det vår. En strålande dag att vara hemma med två finfina barn. Vi räfsade löv, pratade med grannarna som också vågat sig utanför dörren och hade det trevligt i största allmänhet.

Är det månne meningsfullt att sticka ut näsan idag också? Jag har ingen aning eftersom jag var på jobbet före sju och har haft möten sedan dess. Jag anar dock en solstråle utanför det fruktansvärt smutsiga fönstret och tror att jag skall chansa på att packa ihop och ta en promenad.

Vägen

Idag är det bokträff! Det skall bli så kul att diskutera Vägen av Cormac McCarthy. För den ger definitivt upphov till tankar som tål att diskuteras.

I boken får vi följa en man och hans son som går genom ett öde landskap i spåren av någon katastrof som gjort att de få människor som finns kvar konkurrerar om de nödvändigheter i form av filtar, kläder, mat, vatten och annat som ännu går att hitta. Deras dröm är att hitta andra goda människor. Deras värsta mardröm att dödas för att bli föda åt andra svältande.

Det är bra, tänkvärt och fängslande. Men ack så hemskt och skrämmande.