Tidsresa

Jag minns en natt för, låt säga, 18 år sedan. Jag var på någon fest i Vällingby och skulle tillsammans med några kompisar åka kommunalt till Södertälje. Vi missade sista pendeltåget och förstod att vi hade ett antal timmar att fördriva i väntan på första morgontåget. Sedan insåg vi någon gång mitt i natten att det var dags att ställa fram klockan. Aldrig hade väl ett gäng tonåringar varit så glada över att förlora en timme.

Lika glad har jag nog heller inte varit för detta fenomen sedan dess. Ikväll förnimmer jag dock lite av känslan. Kan vi säga att klockan är tio och att det är okej att börja fundera på sängen?

Syskonkärlek

- Mamma, säger Äppel.
- När jag bli stor vill jag ha ett sånt barn som Pirum.
- Då får du skaffa ett sådant barn. Du får säkert lika fina barn.
- Hon ska vara precis som Pirum. För hon är så gullig.

Det är enklare att förändra sitt eget beteende än andras

Jag hade en bild av det fina festliga påskpyntade hemmet med rena ytor och stora vaser med tulpaner. I två dagar har jag plockat och försökt att hålla undan medan barnen har härjat, rivit fram leksaker och pyssel, limmat på bordet och tillverkat egna saker att hänga i riset.

Jag ger upp.

Vacklande hälsa

Imorse hade Pirum bestämt sig för att hon inte ville gå till förskolan. Hon grät och protesterade och försökte med all sin övertalningsförmåga att få vara hemma.

Strax innan vi kom fram till den oönskade platsen kom hon på en ny taktik:
- Jag är varm i pannan. Jag är sjuk. Jag måste vara hemma.
- Det låter inte bra, sade jag.
- Då kan vi ju inte gå till badhuset i eftermiddag som vi skulle.
- Men då är jag inte sjuk längre, svarade hon snabbt.
- Du ska gå till dagis.
- Men jag har ju feber. Då måste man vara hemma.

Ungefär här parkerade vi bilen och Pirum sprang snabbt ner till gården och började åka rumpkana på en snöhög.

Rakt in i medelåldern

Under den senaste sjukperioden lärde jag mig sticka. Eller fräschade upp kunskaperna kanske jag ska säga. Jag stickade faktiskt ett par bebisbyxor på högstadiet.

Nu producerar jag mössor på löpande band. För att riktigt trycka fast tantstämpeln sitter jag här en lördagkväll med stickning och ett gammalt avsnitt av På spåret.

Lyxmacka

När vi sov borta på nyårsafton pekade Pirum glatt vid frukostbordet.
- Jag vill ha chokladsmör!

Det säger en del om hur ofta vi äter leverpastej. Eller kanske en del om att hennes morfar har bott i Köpenhamn.

Livstecken

Jodå, vi är igenom. Det tog mig bara någon extra vecka att först komma på att jag har en blogg och sedan att minnas var den fanns.

Men nu, nya tag!

Utsiktslöst

Hej!

Jag har hostan från helvetet, feberfrossa, ont i kroppen och några barn att ta hand om.

Ses på andra sidan! Låt den inte vara alltför långt borta.

Ovälkommen gåva

Pirum tycker att den stora ullfilten i soffan sticks och undrar nog lite över varför vi har den.

- Mamma, har du virkat den där filten?
- Nej, jag har fått den i present.
- Oj, då fick du en stor. Orkade du hålla den?
- Ja.
- Det var därför du fick ont i ryggen.

Vridet

- Mamma? frågar Pirum.
- Är jag vänsterhänt eller högervänt?

Ohälsan tiger still

Det är mycket nu.

Det började med att barnens pappa upptäckte springmask hos Päppel förra helgen. Samtidigt fick jag en lindrig ögoninflammation. I måndags tog krämporna högre fart. Äppel föll från ett träd och bröt armen. Jag fick vara hemma med honom hela veckan. Samtidigt som han grät av smärta på nätterna fick jag själv sitta upp och sova på grund av örsprång. Under helgen har det mesta lagt sig och jag hann igår rapportera att jag skulle komma till jobbet denna morgon. Det fick jag backa på någon timme senare. Pirum hostar riktigt illa och kräktes ned sängen igår kväll.

Varmare breddgrader

Apropå döden så meddelade Pirum även att hon längtade efter att dö och komma till solen.

Det låter lite som skärselden i mina öron.

Gengångare

Vi är på besök hos barnens morfar. Efter ett tag tittar Pirum på mig och frågar lite skeptiskt:
- Är det din pappa?
- Ja.
- Du sade att han var död.

Going nuts

Jag hittade just nötknäpparen i ett skåp. Julen är över och jag har inte knäppt en enda nöt. Oacceptabelt! Imorgon ska jag tömma butikerna.

Problemlösare

På julavslutningen var det en flicka som tappade sitt stora pepparkakshjärta i golvet så att det lossnade en bit. Efter gråt och tandagnissel sade hennes mamma att de kunde försöka laga kakan med kristyr.

Då klev Pirum fram med ett konstruktivt förslag:
- Annars kan hon äta upp den.

Att skotta fram skiten

Jag började misstänka att det är dags att tömma avloppstanken. Det tog en stund att lokalisera den under snömassorna, men när jag väl fick upp locket fick jag misstanken bekräftad. Nu funderar jag lite över hur jag ska gå tillväga med beställningen för att lyckas tajma in en lämplig dag. Helst en dag när det inte snöar alls, men det tycks ju omöjligt. I andra hand en dag när jag överhuvudtaget är hemma och kan skotta åt slamsugaren.

Skitproblem.

Prövad

Det har varit slitit de senaste veckorna. Det började en onsdag med klass två-varning i hela Stockholmsområdet. Jag pulsade på bilvägen på morgonen och fann en buss som tog mig till stan, långsamt men säkert. Ett par timmar senare insåg jag att det inte gick att ta sig hem på samma sätt. Jag bestämde mig för att kasta mig i en taxi redan vid lunchtid för att försöka komma fram till mina barns förskola och skola innan läget skulle bli ännu värre. Dit kom jag, men inte längre. Min bil, som stod på pendelparkeringen sedan dagen innan, var totalt insnöad. Mina tre barn och jag promenerade ett par kilometer i snömassorna till vänner som bjöd oss på middag. Därefter tog vi taxi hem och möttes av lårhög snö och strömavbrott. Dessutom hade min mobil laddat ur och jag var lätt förtvivlad. När strömmen kom tillbaka strax efteråt snyftade jag lite.

Några dagar efter detta frös vattnet. Hela dagen var vi utan. Min snälle svåger lokaliserade proppen och stod med hårtork i kylan. Sedan gick inte rören ihop utan vattnet sprutade istället ut under huset. Lyckligtvis är grannen rörmokare och kunde rycka ut med nya rördelar.

Efter det har det bara fortsatt att snöa. Det faller ett par centimeter så gott som dagligen och jag skottar ryggen öm. Två gånger har jag fastnat med bilen. En gång så illa att jag fick åka buss med barnen och till slut stod med tårar i ögonen på förskolan. Då fick jag acceptera att ta hjälp av en snäll dagispappa som körde oss hem, drog loss bilen och skottade parkeringsplatsen.

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Arbetet var jag beredd på, men känslan av otillräcklighet och beroende är värre. Jag hoppas att jag glömmer den känslan när det blir vår.

Allt hade löst sig om det kom vatten ur kranen

Saker jag skulle vilja göra just nu:
- tvätta händerna
- vattna blommor
- diska
- spola i toaletten
- duscha
- dricka kaffe
- förbereda mat till 7-årskalaset
- starta en tvättmaskin med lakan

Storasyster upp i dagen

- Pirum, önskar du dig någonting särskilt i julklapp?
- Ja, en likadan bil som jag redan har.
- Vad är det för en bil?
- En orange.
- Ska du ha två sådana. Varför då?
- För då kan Päppel låna en.

Säga vad man vill om mina flickor, men särskilt giriga är de inte.

Högst på önskelistan

På måndag fyller Äppel år. Han konstaterade häromdagen att det var dags för snö. För det tycker han att det är självklart att det är på hans födelsedag.