I grevens tid

Jag var på fotvård i veckan. Så nu behöver jag inte svettas i converse längre.

Stora frågor

- Mamma, kommer Äppel dö före mig? undrar Päppel.
- Det kan man inte veta, svarar jag lite tveksamt osäker på vilket svar som är minst hemskt. Ni ska ju bli gamla först båda två.
- Men kommer Äppel bli vuxen först?
- Ja, det blir han.
- Då har vi två pappor.

Bristande självinsikt II

Äppel tjatar om att han vill sy och behöver tyg.
- Jag har inte så mycket tyger, suckar jag.
- Vad är det du ska sy egentligen?
- En kjol till dig.
- Eeeeeeh, jag är inte säker på att jag vill ha en kjol.
- Vad vill du ha då? Jag kan sy vad du vill.

Bristande självinsikt I

I fredags var jag med sexårsgruppen på studiebesök på flöjtfabriken i Järna. Det var fascinerande att se tillverkningens alla steg och häftigt att det fanns en maskin för varje moment. Processen var alltså både tidskrävande och komplex.

Ändå hann vi inte ens hem förrän Äppel deklarerade att han skulle bygga sin egen flöjtfabrik samma eftermiddag. Han tyckte nog inte att det kunde vara särskilt svårt och konstaterade att det skulle underlätta i framtiden när skolan inte behövde köpa flöjter från Järna utan kunde få dem direkt från honom.

Fler nattliga samtal

Pirum, i sin tur, fick riktigt spel mitt i natten och ropade:
- Jag vill itta på en olen!

Jag försökte hysha och lugna, men hon gav sig inte förrän jag lovade att hon skulle få sitta på den stolen. Litegrann oroade jag mig för vad hon skulle hålla mig ansvarig för idag, men det hela tycks vara glömt.

Tålamodsprövande

- Den här blir bara mindre och mindre, deklarerade Päppel inatt.
- Vilken? undrade jag yrvaket. Madrassen?
- Ja. Den krymper hela tiden. Jag är så trött på den!

Pippi och jag

- Mamma, vaffö haj du pjickaj? undrar Pirum och stirrar på mitt ansikte.
- Har jag? Äppel, är jag prickig?
- Ja, ganska.
- Men vadå? Typ rödprickig? Eller är det mat?
- Nej, sådana där... fräknar.

Hur ska jag någonsin vänja mig?

Jag sitter och lyssnar till en kör av tunga regelbundna andetag.

Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att tänka på att imorgon är det alldeles tyst igen.

En bil är en bil är en bil

Egentligen borde jag vara ute och ratta det här monstret. Eller åtminstone sitta och plugga in alla finesser med hjälp av instruktionsboken.

Jag kan verkligen inte uppbåda något intresse.

Nostalgi

Igår provkörde jag en dyr, fin bil. Med två av mina högstadiekompisar! Det kändes smått surrealistiskt.

Den ena träffar jag sporadiskt då han bor här i stan och eftersom han råkar vara ganska duktig på bilar bad jag honom om hjälp. Den andra var tillfälligt på besök och hamnade snudd på slumpmässigt i vår provkörning. Att hon dessutom var fnittrig efter lite alkoholintag gjorde bara saken än mer tokig.

Vi kastades tjugo år tillbaka i tiden och fnittrade och gastade högljutt. Det kändes i sanning mer som att vi hade fått låna en förälders bil och skulle på någon fest i en sommarstad än som att jag skulle köpa dyrgripen till mig och mina tre barn.

Ett möte mellan två helt olika epoker i livet. Det var så roligt att jag kommer leva på det länge. Kanske kan jag hålla kvar känslan genom att köpa bilen?

Göra sig lustig

Vid middagsbordet såg Pirum plötsligt pillemarisk ut.

- Igåj på dagis jåkade jag kalla Joanna föj bajskovv, sade hon.
Äppel började skratta och Päppel såg så där förstående och eftertänksam ut som bara hon kan.
- Hon råkade bara. Det var inte meningen. Då gör det ju inget. Eller hur? analyserade hon.
- Blev Johanna arg? undrade Äppel.
- Nej, svarade Pirum glatt.
- Hon sa baja: så fåj man inte säga, tillade hon med barsk röst och viftande pekfinger.

Äppel skrattade vidare och jag konstaterade att lilla Pirum håller på att ta en ordentlig plats i syskonskaran. Hon vet vad man ska säga och kan de sociala reglerna. Själva historien tror jag är ett rent påhitt, men det visar bara på hennes utvecklade konversationsförmåga.

Jag fick ett e-brev

Bästa kund,

Vi har tagit emot ert meddelande, dessvärre kan vi ej behandla det, e-mail adressen ni lämnat är felaktig.

Vi rekomenderar dig att på in på www.philips.se, och välja produktgrupp. Via "kontakt" (uppe till vänster) kan du skicka  din fråga till Philips.

Bästa hälsningar,
Philips Kundtjänst

Fylla på

Så här i efterhand känns det som att husköpet var den lätta delen. Nu måste jag skaffa bil, dammsugare och en hel massa andra grejer som kräver stora marknadsundersökningar och analyser.

Framförallt bilköpet ger mig hjärtklappning.

Hemlängtan

Det känns lättare nu. Jag kan tänka på att lämna mitt hem utan att få ett tryck över bröstet. Jag börjar faktiskt längta efter flytten i början av semestern.

Det ska bli härligt att få börja om med barnen på en plats som bara är vår. Vi ska bygga en trädkoja i sommar, hitta den bästa badplatsen i vår sjö och cykla på dammiga vägar som kommer vara en del av vårt nya liv. Vi ska skapa egna vanor och nya traditioner. Vi ska utforska skogen runt vårt hus och hitta svamp och bär och favoritutflyktsställen.

Jag ser fram emot att skapa minnen som mina barn ska bära med sig hela livet.

Vi borde kanske jobba på faunan

Päppel: - Mamma, kan vi leka gissa djuret?
Jag: - Okej. Jag börjar. Det här djuret är vaket på natten och äter gärna möss.
Päppel: - En räv.
Jag: - Nej.
Äppel: - En fågel.
Jag: - Nja. Nästan.
Pirum: - Nu jag säga!
Jag: - Ja, säg du.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En katt.
Jag: - Nej.
Päppel: - En hund.
Jag: - Öh, nej.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej. Det är inte en häst.
Päppel: - En varg.
Jag: - Nej. Det säger hohoho.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En uggla.
Jag: - Ja!!!
Pirum: - Nu jag säga. Det häj jujet ha fyja ben. Lång hals.
Äppel: - En giraff.
Pirum: - Nej.
Äppel: - En häst?
Pirum: - Nej. Säg en gubbe.
Äppel: - En gubbe?
Pirum: - Ja!

Könsbyte

Pirum håller sig plötsligt för snippan när hon kissar, vilket verkar lite opraktiskt.

- Du kan inte hålla där när du kissar. Då får du kiss på handen, säger jag.
- Ugo och Abian gö de, invänder hon.
- Jo, men de har ju snopp.
- Vaffö?
- De är pojkar.
- Jag ä ojke. Jag ska få en opp jag fyllej åj.
- Jaså. Av vem?
- Fammo.

Det våras

Jag har köpt ett fint hus i skogen och vårt nuvarande hem genererade mer pengar än vi vågade hoppas. Jag flyttar lagom till semestern och ser redan fram emot att kliva ut genom dubbeldörrarna till den soliga altanen en tidig julimorgon.

Igår hittade vi blåsippor på tomten och barnen sprang traditionsenligt barfota runt förskolan. Det är två vårtecken som knappast kan ignoreras.

Jag är så glad att det är fredag. I helgen ska jag vara ute i solen och bjuda mina barn på vårens första glass!

Mina nerver

Det budas friskt på vårt hus idag. Samtidigt har jag själv kastat mig in i en budgivning.

Jag är lika nervös varje gång telefonen plingar till. Har jag just gått plus eller måste jag hosta upp mer pengar?

Hemmablind

Det är inte ofta jag tänker på att vi har lysrör i taket. Både i köket och badrummet. Hur mysigt är det egentligen?

Hus och fru med renoveringsbehov

Ni kan nu hitta mitt hem på Hemnet. Sök på "ägare ingår".