Jag gillar inte hot som uppfostringsmetod. Fast ibland faller jag dit. Man är ju inte mer än människa.
Våra små är oftast änglar vid läggning. Vi lägger dem i varsin säng, släcker lampan och går ut. En stund senare sover de. Ibland kommer Äppel dock in i en busperiod. Just nu är en sådan. Någon sen kväll hittade vi honom skavfötters med Päppel i spjälsängen. Bedårande den gången när båda sov sött, men inte nästa dag när han höll igång så hon grät av trötthet. Vi tjatar om att han skall ligga stilla och tyst i sin säng, men inget hjälper. Lampor tänds, leksaker kastas omkring och det är inte tyst många minuter i taget.
Det är då trumfkortet kommer fram. Vi hotar med att flytta Päppel till vårt sovrum. Det räcker med att göra en ansats att bära iväg spjälsängen så lovar Äppel att vara snäll som ett lamm och snart sover de lika sött som vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oh! Delar de rum? Går det bra? Hur gammal var päppel när hon började sova där?? (Märks det att vi är på G att flytta ut lillbusen..? :))
Japp, sedan Päppel var sju månader. Det har funkat hur bra som helst.
Äppel hade perioder som liten då han grät och skrek länge när vi lade honom. Päppel är 14 månader nu och har aldrig betett sig så. Jag tror att hon helt enkelt är nöjd för att hon har sällskap. Det har hänt att hon varit ledsen innan Äppel gått och lagt sig, men då har hon genast blivit tyst när han kommit.
åhå!! ja lillpysen här är gärna lite snackig iaf innan han kommer till ro. det ska bli spännande! Jag har planerat in det till jullovet när vi alla är hemma! han ska nämligen sluta nattamma då, vilket ingen av killarna i familjen kanske helt vet..? MOahahahah.
Skicka en kommentar