Jag sitter och lyssnar till en kör av tunga regelbundna andetag.
Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att tänka på att imorgon är det alldeles tyst igen.
KRAM!
Ja usch, jag förstår inte heller hur det skulle gå att vänja sig. men det verkar ju som att det gör det. på nåt sätt. till slut. jag tror på det, för sin skull.
Förstår att det är tungt. Det blir nog tyvärrr aldrig lätt men man vänjer sig nog för att man måste. Kram
Skicka en kommentar
3 kommentarer:
KRAM!
Ja usch, jag förstår inte heller hur det skulle gå att vänja sig. men det verkar ju som att det gör det. på nåt sätt. till slut. jag tror på det, för sin skull.
Förstår att det är tungt. Det blir nog tyvärrr aldrig lätt men man vänjer sig nog för att man måste.
Kram
Skicka en kommentar