Jag läste om Josefine Sundtröm i någon tidning och blev så sugen på att läsa hennes debutroman Vinteräpplen. Jag är normalt sett skeptisk till mediapersonligheter som hoppar mellan olika hantverk och tycker att det ofta blir ytligt. Här utlovades dock djup och mening, stora kvinnoöden och en lysande debutroman.
Jag borde inte gått på det. Visst behandlar romanen flera intressanta kvinnor och deras livsöden och vissa hade jag gärna läst mer om. Den räcker dock inte hela vägen. Språket faller ganska platt och dispositionen blir emellanåt effektsökande.
Vi diskuterar den här. Än så länge är vi ganska överens.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar