Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.
Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.
Jag är ett medicinskt fenomen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tråkig sak att vara nischad inom, att ha diskbråck bara.
Hur lagar man dem?
De kan visst skäras bort om man har väldigt ont, men läker annars ut av sig själva. Mina ska få läka ut, men jag är lite orolig över huruvida jag kommer få tillbaka styrseln i min vänsterfot.
Jag har ingen lust att vara en snubblare för all framtid. Och jag skulle hemskt gärna vilja kunna springa igen.
Usch, nej, ingen rolig sak direkt. Hoppas de läker ut fort. Som sagt har min mamma diskbråck och de har läkt ut. Kram
Oj - hoppas läkningen går snabbt så du kan dra på löparskorna igen :)
Kram
Nämen, fyyy din stackare!
Håller tummarna för att läkningen går fort, och bra!
usch. hoppas de läker snabbt! förstår att du saknar löpning. och att inte subbla.
@alla: Tack för omtanken!
Skicka en kommentar