Vi har verkligen etablerat semester här hemma. Barnen har fått en sådan där gigantisk studsmatta som finns på var och varannan villatomt nuförtiden. Vi (läs maken) har också ställt i ordning en enkel verkstad i källaren där Äppel kan pyssla och bygga saker och så har vi (maken, alltså) möblerat lekstugan för säsongen. Vi är kort sagt rustade för de flesta väder. Och skulle det bli allt för långtråkigt någon gång har vi en briotågbana att hala fram ur gömmorna.
Hemmalunken varvar vi dock med diverse besök hos läkare och sjukgymnaster. Främst jag då, men igår var det Pirums tur.
Min mamma har påtalat att Pirum låter precis som en grannflicka till oss gjorde när vi var små. Hon visade sig sedan ha vätska i öronen och höra lite dåligt. Det åtgärdades med rör. Med remiss från BVC var vi därför hos en öronläkare. Det visade sig att Pirum har rejält med vatten bakom trumhinnorna, men det behöver alls inte påverka hörseln menar läkaren och har gett oss en återbesökstid i oktober. Dessutom hade han ingen erfarenhet av att barn talade i vokaler.
Vilket sammanträffande då. Jag satsar gärna en slant på att hon kommer att börja använda konsonanter när hon slipper den där vätskan. Någon som vill sätta emot?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Rustade för en hel sommar. Det låter bra. Borde kanske fixa sånt här hemma också. Lekstuga kommer svärfar att fixa under sommaren och huggkubben som N brukar spika i är på plats i alla fall. Hur är det med bråcket?
Jag sätter inte emot ditt vad. Låter som en rimlig orsak till vokalandet.
kram
Det lönar sig sannerligen att de kan hålla sig sysselsatta på egen hand. Å andra sidan blir det en del bråk om sakerna, men det har ni väl knappats kommit till ännu.
Syskon är både bra och mindre bra.
Ang öronen: Så otroligt dumt! Det är väl klart att hon HÖR sämre om trumhinnan inte kan röra sig som den ska...
Nåja, det jag dock vet är att vätska bakom trumhinnan KAN växa bort av sig själv (det gjorde det på vår dotter) - när örontrumpeten "mognar". Med lite tur så kanske det är så för Pirum också... Då slipper ni mecket med en sådan där operation och allt vad den för med sig (båda mina syrror har gjort sådana när de var små). Håller tummarna!
Jo, det kan visst försvinna. Det är väl främst därför de avvaktar. Jag är dock lite skeptisk till att man gör det så länge ändå. Det är ju svårt för henne att göra sig förstådd.
vad gullig di ar! jag har det ljuvligt :))
Kram
Frosotos
Skicka en kommentar