Jag har närt tre slavar vid min barm

Äppel dukar, Päppel skalar morötter och Pirum skär falukorv.

Jag roddar spisen, men inom en inte alltför lång framtid tror jag att jag kan lägga mig på soffan medan barnen fixar middag.

Självinsikt

För ett tag sedan kom Äppel från fritids med en stor plastbit som ser ut att kunna komma från något fordon.
- Ska du ha med den hem? frågade jag.
- Vad ska du ha den till?
- Jag ska bygga något av den. Jag hittade den i skogen. Du ska förresten vara glad för att jag inte tog med något större. Det fanns till exempel en hel dammsugare.

Livlig fantasi

- Vad är det för märken du har på kinden, Äppel? Har du gjort illa dig?
- Det var Moltas som slog mig med en yxa.
- Jaha, du.
- Han hade en leksaksyxa med låtsasblod som han råkade rispa mig med.
- Menar du allvar?
- Nej.
- Vad hände då?
- Jag stod vid en vägg och petade mig i näsan. Sedan råkade jag skrapa mig på kinden med snoret.
- Ja, säkert.
- Neäh. Jag stod vid en vägg och några kastade knivar mot mig och en råkade nudda kinden.
- Oj då. Du, vad hände egentligen?
- Jag vet inte. Jag har ingen aning om var det kommer ifrån.

Historien upprepar sig

Senaste gången Päppel var på simskolan betedde hon sig märkligt. Hon brukar längta efter att gå dit, men den här gången berättade simlärarna att hon bara hade stått och tittat och vägrat att delta i övningarna. Blyg som hon är hade hon heller inte yttrat ett ord.

Till mig sade hon efteråt att hon inte kunde simma för att hon hade så ont i fingret och pekade på ett minimalt sår. Jag tyckte att hon var i känsligaste laget och har ärligt talat gjort mig lite rolig på hennes bekostnad.

Det ångrade jag så fruktansvärt idag när hon klamrade sig fast och vägrade bli lämnad vid bassängen. Efter mycket lirkande gick hon med på att vara med om jag stannade vid bassängkanten. När det var dags att gå i poolen satt hon ändå kvar på mattan och grät. Till slut lyckades jag förstå att hon var så vansinnigt rädd för att doppa huvudet och heller inte vågade berätta det.

Jag har själv ett så tydligt minne från simskolan. Vi skulle doppa huvudet under en rockring och komma upp i mitten och sedan dyka ut igen. Jag var skräckslagen, men gjorde det ändå för att jag inte vågade annat.

Hur kunde jag missa tecknen på att hon är jag?

Syjunta

Päppel väver lite och Pirum håller sig sysselsatt med virknål och garn. Det ska bli en mössa, säger hon, en helt röd.

Jag funderade en stund på att sätta igång ett eget handarbetesprojekt, men nu har Pirum trasslat in handen i garnet så det är nog bäst jag fokuserar på att assistera.

Magin är bruten

Igår morse såg han mig inte förrän han var alldeles inpå och hälsade då med hörbar stämma.

Snart blir vi kanske tvungna växla ett par ord.

Lanternor och kalla tår

Idag är det lyktfest, först på förskolan och sedan på skolan. Det är ett fantastiskt påfund. Mitt i mörkaste november lyses sinnena upp av sjungande barn i lykttåg. Första året blev jag så rörd att jag fällde några tårar. Nu är jag lite mer härdad.

Det enda negativa med denna högtid är att det brukar vara ganska ruggigt att stå ute i flera timmar. Jag hoppas att jag är tillräckligt rustad med dubbla yllebyxor under kjolen, men kanske borde jag ha plockat fram fårskinnsstövlarna.

Högst levande

Idag har jag skrattat gott med bästa arbetskamraterna, fått trevliga sms, varit orolig för Äppel som låg sjuk på fritids och hämtades av farmor samt fly förbannad på en kollega som inte visat respekt för min tid. Dessutom har jag ätit en god middag, saknat ovan nämda sjukling och gosat med mina två döttrar i soffan.

Sammanfattningsvis en bra dag.

Jag vet var din brevlåda bor

Mina tidigare grannar har bett mig om kontaktuppgifter till köparna av vårt gamla hus.

Jag tycker inte att det borde vara så väldigt svårt att hitta dem.

Plocka svamp

Det här med att plocka svamp är ju ganska trevligt. Jag har alltid associerat begreppet med att tröstlöst leta efter de små rackarna. Sedan jag flyttade till mitt hus i skogen har jag dock gått ut och hämtat dem på samma sätt som jag plockar blåbär. Jag tar en liten sväng i de närmsta omgivningarna, sätter mig någonstans och plockar tills jag är nöjd.

Ett lågt pris att betala

Jag är inte vidare förtjust i badhus, men får jag chansen att hänga några extra timmar med två av mina fina ungar så tar jag gärna huttrande vid bassängkanten, blöta golv i omklädningsrummet och ekandet av barnskrik mellan kakelväggarna.

En liten pust av det förflutna

Imorse var jag med om en fantastiskt upplevelse. Jag mötte en gammal bekant på Kungsbron. Det var en kille som rörde sig i samma kretsar som jag under min studenttid. Vi hade ingen närmare relation utan sågs nog främst på blöta fester och har troligtvis aldrig utväxlat några djupare ord med varandra.

Nu såg jag honom alltså komma emot mig där på bron och hann tänka de vanliga tankarna om att titta åt ett annat håll för att slippa utbyta banala hälsningsfraser. Så blev det dock inte. Vi tittade varandra i ögonen och log brett när vi möttes. Ingen av oss saktade ner på stegen så det hela passerade på ett ögonblick, men det leendet inbegrep så mycket. Det var som att vi delade en stor hemlighet: där går du i din kostym och här är jag i min sidenklänning. Du kamouflerar dig bra i den stressade Stockholmsmiljön, men jag vet så mycket om dig som inte de andra människorna anar. Jag minns hur kul vi hade och vem du var innan du gick in i den här rollen. Jag känner dig och  folk runt omkring oss vet inte ens om att vi har ett gemensamt förflutet.

Det mötet var så starkt att jag fick gåshud och jag är glad att vi inte stannade och pratade. Det hade förstört allt.

Höjden av lyx

Jag har lyckats spontanbjuda in mig och mina tre barn på middag för andra kvällen i rad. Jag kan inte tänka mig någonting jag njuter av mer än att slippa middagsplanera, handla, laga mat och diska.

Det krävs inga extravaganser. Bjud mig på lite pasta med köttfärssås en måndagkväll och jag är din vän för evigt.

Here we go again

Päppel fyller år nästa vecka. Det enda hon har lyckats klämma fram till önskelistan är en studsmatta till dockorna. Gungställningen fick hon i julas.

Mormor försökte ganska ihärdigt:
- Du kanske vill ha någon ny skiva med musik?
- Näääeeeh.
- Kanske något spel?
- Näääeeeh.
- Några kläder? Eller nattlinne?
- Näääeeeh.
- En Barbiedocka?
- Hmmmmmmm. Ja.

Hon ser väl en möjlighet att komma undan till jul genom att önska sig mat och leksaker till Barbie.

Hur kommer det se ut efter 16-årsfesterna?

Äppel har varit på sjuårskalas.

1Q84

Jag är helt såld på Haruki Murakami och 1Q84 är inget undantag. När vi diskuterade boken i bokyllet var det inte bara jag som älskade den. Murakami har en fantastisk förmåga att röra sig i gränslandet mellan fantasi och verklighet utan att det känns överdrivet eller långsökt. Känslan blir trollsk och drömlik. Han är också fenomenal på att skapa udda personligheter som trots att de är relativt spektakulära alltid känns trovärdiga och genuina.

I 1Q84 skildras ösom den unga kvinnan Aomame och den unge mannen Tengo. Deras liv tycks pågå parallellt utan att mötas, men ändå anar läsaren en koppling mellan de båda på just det sätt som jag gillar hur historierna vävs ihop i en bok.

Jag är glad att jag har ytterligare två böcker i trilogin att ta mig an.

Det är så logiskt alla fattar utom du

Jag skulle ju börja uppdatera bloggen med böcker jag har läst det senaste året. Häromdagen blev jag påmind om en hos Yllet. Jag läste Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo i vintras och blev ganska besviken. Kanske inte för att jag hade så stora förväntningar på en ungdomsbok som presenteras för 12-15 år, men för att jag hade så sjukt höga förväntningar på författaren. Jag har länge läst både en och två bloggar av henne och där levererar hon alltid!

I boken saknar jag det raka, självklara och träffande språk som hon alltid presenterar i sina inlägg. Jag tyckte att den saknade slagkraft och mest blev en småtöntig och förutsägbar kärlekshistoria, om jag ska säga min åsikt. Och det ska jag ju.

Helgplaner

Ikväll ska jag ha en kompis på middag med övernattning. Imorgon ska jag gå på krogen för första gången på länge. Resten av helgen planerar jag att klippa gräs, gräva i rabatterna och ställa i ordning trädgården för hösten, plocka undan utemöbler, sortera ut sommarkläder och gå igenom höst- och vinterplagg, montera lampor, organisera i gäststugan, storhandla samt cykla ett längre pass.

Det känns som att jag kommer att vara ganska trött på måndag morgon.

Fullärda

Äppel och jag försöker utröna vilken fröken han har i spanska.
- Jag har sett henne med tvåorna en gång, funderar han.
- Är det inte deras fröken då? undrar jag.
- Nej, inte den de brukar ha.
- Hon kanske bara har spanska. Då hade hon väl det med dem när du såg henne.
- Men de har inte spanska! De kan redan det. De hade ju det förra året.

Lantliga äventyr

Idag har jag blivit nypen av kräftor och stampad av en kalv.

Det tar jag gärna för att få äta nyfångade skaldjur och praktisera på bondgård.