Delikat kartong

Jag letade tre varv efter kartong nummer 46 och började få smått panik. Nu har jag till slut hittat den och slipper gå med rumpan bar.

Tappat tempot

Hmmmm... det är visst fem dagar sedan jag skrev att jag främst hade kök, kläder och badrum kvar. Hur kommer det sig att de fortfarande är opackade?

Nog för att jag har firat lite midsommar, men jag har faktiskt packat en hel del också. Kan jag ha underskattat det lilla jobbet med hallen, uthusen och lite annat småplock?

Nymodigheter

Ni kan inte tro vilka moderna grejer det finns nuförtiden. Jag beställde något som kallas mobilt bredband och fick hem en liten magisk sticka. Jag satte den i datorn och behövde inte göra någon installation eller pyssla med inställningar alls. Den till och med öppnade webbläsaren åt mig.

/Sist med det senaste

Långresa

Midsommar firar vi i Jakobsberg. Det blir övernattning och när vi ändå är i krokarna tänker vi besöka vänner med nytt radhus på midsommardagen.

Det gäller att passa på när vi har tagit oss ända till andra sidan stan.

Heltidsjobb

Vattenfall säger att det är Boo energis elnät. Boo energi säger att det är Vattenfalls.

Banken hänvisar till mäklaren för lagfarten. Mäklaren hänvisar till banken.

Som om jag inte har annat att lägga min tid och energi på. Jag tror jag har kommit på en affärsidé. Det finns nog utrymme för en flyttkoordinator.

Statusuppdatering

Vad pågår? frågar ni.

Jo, tack. Värsta smärtan är borta, men foten är fortfarande så gott som förlamad.

Jag hinner dock inte oroa mig för det; jag fokuserar på att leverera en massa på jobbet innan den 28 juni och på att ha hela mitt bohag packat innan flyttfirman anländer den 29 juni.

Det är lite stressigt, kan man säga. Jag tror att jag har ganska mycket kvar att packa ned, men känner att jag har gjort de jobbigaste delarna: källaren, bokhyllorna och alla barnens prylar. Där behövdes mycket struktur, rensande och sorterande. Det krävs en del tankeverksamhet att packa lådor som blir något så när logiska att packa upp utan att de för den delen blir för tunga.

Nu har jag främst kök, kläder och badrum kvar. Det borde väl vara enklare att bara slänga ner?

Dagens tips

Om du är hemma mer än barnens andra förälder under deras första år och ni sparar på dagarna för att kunna ta ut dem när de blir lite större så se till att reglera antalet dagar emellan er då och då.

Du vet aldrig om du bryter från din partner i framtiden och då kan du stå utan dagar.

Det var bara det jag ville säga.

Vem vet när solen tittar fram igen?

Att släppa allt så fort solen tittar fram, smyga alldeles för tidigt från jobbet, strunta i tvätt och städning, dra igång grillen, dricka rosévin, sitta med ansiktet vänt mot solen och bara vägra att vara inomhus; är det inte väldigt svenskt?

Traditioner

En del förknippar avslutningstiden med jordgubbstårta och syrener.

Jag associerar den med kryckor.

Kontraster

För en vecka sedan var barnen och jag på Astrid Lindgrens värld. Det var högsommarvärme, glass, dammiga grusvägar, får och total lycka.

Nu spöregnar det, barnen är hos sin pappa i sex dygn och mitt diskbråck har återvänt med full kraft. Så mycket värre kan jag inte föreställa mig tillvaron.

Det är väl den här galna  bergochdalbanan som är livet, får man tänka.

I grevens tid

Jag var på fotvård i veckan. Så nu behöver jag inte svettas i converse längre.

Stora frågor

- Mamma, kommer Äppel dö före mig? undrar Päppel.
- Det kan man inte veta, svarar jag lite tveksamt osäker på vilket svar som är minst hemskt. Ni ska ju bli gamla först båda två.
- Men kommer Äppel bli vuxen först?
- Ja, det blir han.
- Då har vi två pappor.

Bristande självinsikt II

Äppel tjatar om att han vill sy och behöver tyg.
- Jag har inte så mycket tyger, suckar jag.
- Vad är det du ska sy egentligen?
- En kjol till dig.
- Eeeeeeh, jag är inte säker på att jag vill ha en kjol.
- Vad vill du ha då? Jag kan sy vad du vill.

Bristande självinsikt I

I fredags var jag med sexårsgruppen på studiebesök på flöjtfabriken i Järna. Det var fascinerande att se tillverkningens alla steg och häftigt att det fanns en maskin för varje moment. Processen var alltså både tidskrävande och komplex.

Ändå hann vi inte ens hem förrän Äppel deklarerade att han skulle bygga sin egen flöjtfabrik samma eftermiddag. Han tyckte nog inte att det kunde vara särskilt svårt och konstaterade att det skulle underlätta i framtiden när skolan inte behövde köpa flöjter från Järna utan kunde få dem direkt från honom.

Fler nattliga samtal

Pirum, i sin tur, fick riktigt spel mitt i natten och ropade:
- Jag vill itta på en olen!

Jag försökte hysha och lugna, men hon gav sig inte förrän jag lovade att hon skulle få sitta på den stolen. Litegrann oroade jag mig för vad hon skulle hålla mig ansvarig för idag, men det hela tycks vara glömt.

Tålamodsprövande

- Den här blir bara mindre och mindre, deklarerade Päppel inatt.
- Vilken? undrade jag yrvaket. Madrassen?
- Ja. Den krymper hela tiden. Jag är så trött på den!

Pippi och jag

- Mamma, vaffö haj du pjickaj? undrar Pirum och stirrar på mitt ansikte.
- Har jag? Äppel, är jag prickig?
- Ja, ganska.
- Men vadå? Typ rödprickig? Eller är det mat?
- Nej, sådana där... fräknar.

Hur ska jag någonsin vänja mig?

Jag sitter och lyssnar till en kör av tunga regelbundna andetag.

Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att tänka på att imorgon är det alldeles tyst igen.

En bil är en bil är en bil

Egentligen borde jag vara ute och ratta det här monstret. Eller åtminstone sitta och plugga in alla finesser med hjälp av instruktionsboken.

Jag kan verkligen inte uppbåda något intresse.

Nostalgi

Igår provkörde jag en dyr, fin bil. Med två av mina högstadiekompisar! Det kändes smått surrealistiskt.

Den ena träffar jag sporadiskt då han bor här i stan och eftersom han råkar vara ganska duktig på bilar bad jag honom om hjälp. Den andra var tillfälligt på besök och hamnade snudd på slumpmässigt i vår provkörning. Att hon dessutom var fnittrig efter lite alkoholintag gjorde bara saken än mer tokig.

Vi kastades tjugo år tillbaka i tiden och fnittrade och gastade högljutt. Det kändes i sanning mer som att vi hade fått låna en förälders bil och skulle på någon fest i en sommarstad än som att jag skulle köpa dyrgripen till mig och mina tre barn.

Ett möte mellan två helt olika epoker i livet. Det var så roligt att jag kommer leva på det länge. Kanske kan jag hålla kvar känslan genom att köpa bilen?