tisdag 3 september 2013

Det här inlägget är på riktigt

Päppel är en lättskrämd flicka. Det har givetvis lett till att jag vid flera tillfällen har påmint om att en film eller en bok inte är på riktigt. Tyvärr misstänker jag att min välmening har bidragit till att hon har det lite svårt med verklighetsuppfattningen.

När vi var på Astrid Lindgrens värld i somras brottades Päppel med sin empati när Anton fastnade med tån i en råttfälla.
- Mamma, är det här på riktigt?
- Nej, det är ju en berättelse från en bok.
- Men finns inte Emils pappa i riktigheten?
- Nej, det är bara en skådespelare.
- Men det är en riktig människa?
- Ja, alltså mannen där framme finns ju på riktigt. Nu spelar de bara teater. Som en lek, kanske man kan säga.
- Men då har han ju en råttfälla på tån. Har han ont på riktigt?

Häromdagen utbrast Päppel att en man som körde lite konstigt var helt värdelös.
- Det tycker jag inte att du ska säga. Det är inte snällt.
- Det var två stycken som skulle springa och försöka ta en nyckel.
- Var då? På förskolan?
- Nej, på teve. Pappa sade att killen var helt värdelös.
- På Fångarna på fortet? Jag tycker inte att det är så trevligt att säga så. Han var kanske inte så bra på det, men han är säkert jätteduktig på annat. Man är ju bra på olika saker.
- Men han fanns ju inte på riktigt.